Kommentar: Stenbecks gloria i fara

Metro är i många mått en framgångssaga, men det är inget tvivel om att det är en dyr sådan. Företagsbygget har länge tyngts av höga expansionskostnader och det stora frågetecknet kring såväl bolaget som aktien har varit hur den aggressiva framfarten i världen ska finansieras.

Idag kom färska prognoser från stora amerikanska medieaktörer som varnar för att den globala reklamkonjunkturen står inför sin värsta nedgång sedan början av 1990-talet. Att i en sådan köra en aggressiv expansionslinje med globalt bolag, byggt kring en annonsfinansierad tidning, kräver både mod och förtroende från marknaden – något som starkt ifrågasatts den senaste tiden och även speglats i aktiekursen.

Sedan Metro knoppades av från MTG, delades ut och sattes på börsen sommaren 2000 har kursen rasat med över 60 procent. Den låga kursen förklaras även av att omsättningen i aktien sjunkit kraftigt, och som en följd har bolaget blivit för litet har flera av de stora utländska mäklarhusen redan slutat följa det.

Bolagets ledning, med Pelle Törnberg i spetsen, har i flertalet intervjuer försökt lugna marknaden med att han har starkt stöd hos flera av de största ägarna och att expansionen är under kontroll. Trots detta är förtroendet för bolagets ledning rekordlågt, och dagens finansieringslösning torde inte lugna någon.

Istället tyder den på desperation. Så sent som i början av augusti, när Metros senaste delårsrapport presenterades, deklarerade Pelle Törnberg att om man behövde finansiering skulle den göras så att gamla aktieägare inte blir utspädda. Att man nu frångår detta och emitterar kring dagens låga kurs är inget man gör om man inte måste – och är således ytterligare ett tecken på att läget är minst sagt kärvt.

En annan fråga är hur länge pengarna räcker; senaste siffrorna visar på 200 Mkr förlust per kvartal och ingen vågar i dagsläget ta ed på att Pelle Törnbergs ambition att de nya pengarna ska räcka fram till lönsamhet, håller.

Även det faktum att det är just Kinnevik som går in med pengar berättar ytterligare en historia. Uppenbarligen är inte andra närliggande bolag i sfären, som MTG och Tele2, intresserade av att delta i äventyret. Istället får Kinnevik, inklusive Korsnäs, betala kalaset.

Stenbeck benämnt Metro som koncernens ”African Queen” – där man till slut till och med kastar in möblerna i ångpannan för att fartyget ska kunna fortsätta framåt. Kinnevik, och Korsnäs, är dock inte vilken möbel som helst. Flera gånger har Jan Stenbeck själv sagt att det på många vis är det heligaste bolaget i hela gruppen.

I den senaste intervjun Stenbeck gav, i Finanstidningen i april förra året – samtidigt som han utsåg Metro International till det mest spännande bolaget i hela koncernen, och förutspådde att gratistidningar på sikt skulle bli större än både mobiltelefoni och satellit-TV – uttryckte han dessutom hur han ser på Korsnäs. På frågan varför han behållit den anrika skogsbolaget i alla år svarade han utan omsvep att han var rädd för sin pappas spöke. ”Jag känner en ömhet gentemot Korsnäs som min far såg som sin skapelse. Min fars porträtt hänger fortfarande på väggen på Korsnäs huvudkontor. Skulle jag sälja bolaget skulle nog tavlan åka ner ganska snabbt.”

Den överhängande frågan som Metroprojektet reser är hur länge det offensiva tankeupplägget som genomsyrar hela hans koncern – storartad expansion till storartade kostnader – håller? Jan Stenbeck har fortfarande en ohotad position som en av landets mest beundrade affärsmän, inte minst enligt Ekonomi24:s läsare som har honom som favorit-börsprofil, men frågan är hur länge?