Korta skulder kastar långa skuggor

FTX, en amerikansk handelsplats för krypto-valutor har ansökt om konkurs efter att de inte kunde möta förfrågningar om uttag från kunder. Ur en balansräkning på nio miljarder dollar i skulder och kundfordringar visade det sig att det fanns mindre än en miljard i likvida tillgångar. Ena veckan värt miljarder dollar, och sen kollapsar allt på ett par dagar.

Låter det bekant? Hör du ett eko av Lehman Brothers? Eller kanske Ivar Kreuger? Eller Fortis, Carnegie, eller kanske finanskrisen 2008 mer allmänt?

Ja, då är du något på spåren och i gott akademiskt sällskap. Årets version av Riksbankens pris till Alfred Nobels minne handlar om finansiell stabilitet i allmänhet, och om vad som på engelska heter ”bank runs” (enligt SAOL verkar det saknas svensk terminologi, men wikipedia menar att det är fråga om en ”bankrusning”).

Pristagarna Douglas Diamond och Phil Dybvig publicerade 1983 sin artikel Bank Runs, Deposit Insurance, and Liquidity i Journal of Political Economy. I den beskriver de hur en solvent bank – en bank vars tillgångar är värda mer än dess skulder – kan råka illa ut.

BANK RUNS

För att skriva idéhistoria på området så kan man notera att idén med bank run var känd sedan länge. En banks tillgångar är ju huvudsakligen lån till företag, hushåll och organisationer, och dessa lån har ett värde som kan vara svårt att uppskatta från utsidan. Samtidigt är banker vanligen finansierade med inlåning – de är med andra ord högt skuldsatta (balansen på mitt konto är ju en skuld för banken). Därav följer att bankers solvens är svårbedömd – det behövs inte jättestora kreditförluster för att en bank ska ha problem.

Idén att banker relativt lätt kan bli insolventa, och att de kan fallera precis som andra företag, var inte ny. Varför nobelpris kan man undra?

RYKTEN RÄCKER

Jo, Diamond och Dybvig visade hur en solvent bank också kan bli offer för en bank run. Deras argument är att banken har små likvida reserver – det mesta av tillgångarna är i illikvid utlåning. Om många insättare vill ha tillbaka sina pengar så tar de likvida medlen snart slut, och banken tvingas sälja sina tillgångar (utlåning), vilket bara kan ske med förlust om det ska gå fort. Så om jag är orolig att andra insättare ska ta ut sina pengar, så är det lika bra att ta ut mina egna direkt. Rykten räcker och ingen insolvens är nödvändig – ett finansiellt företag blir ofta insolvent om det ska likvidera tillgångar snabbt.

MARDRÖMSLIK PROFETIA

En bank run är därmed en mardrömslik självuppfyllande profetia. Solvens spelar så klart också roll. Ett företag med korta fordringar (kunder som kan be om pengar tillbaka), illikvida tillgångar, och kanske dessutom dolda förluster, råkar lätt illa ut.

FTX, för att återkomma till kryptovärlden, hade illikvida tillgångar i form av lån till en närstående hedgefond, korta fordringar till sina mäklarkunder som ju har rätt att ta ut sina pengar, och slutligen ett långsiktigt solvensproblem – kryptotillångar är ju inte egentligen värda något?

Till skillnad från insättningar på banker så finns inga garantier för FTX kunder. Så, det blev konkurs.

Bo Becker är professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan