Manschettministern

När Mats Odell onsdagen den 8 november, som första finansmarknadsminister hittills i historien, ska ringa i mässingsklockan för att symboliskt förklara den nordiska börsen för öppnad misslyckas han.

OMX och finansdepartementet hade förberett onsdagens späckade eriksgata minutiöst. Den nye ministern skulle kuska runt Stockholm i sin statsrådsbil för att besöka Swedbank, Aktiespararna, Brummer & Partners, Finansinspektionen, Christer Gardells Cevian, Nordic Capital, Carnegie, Fidelity, finansiella entreprenörer som Avanzas vd Nicklas Storåkers samt branschorganisationer som Svenska Bankföreningen.

Affärsvärlden hade, som enda tidning, fått lov att följa med kristdemokraten Mats Odell hela dagen, förutom på de inbokade mötena.

Men det hela skulle börja med klockringningen hos OMX, som sitter i biltillverkaren Fords gamla fabrikslokaler i Frihamnen i Stockholm. Mats Odells företrädare på posten, socialdemokraten Sven-Erik Österberg, invigde handeln på börsens sidolista First North i juni i år. Men ingen minister hade ännu fått äran att förklara handeln öppnad på den nya gemensamma nordiska börsen.

Före klockringningen ska finansmarknadsministern få en utbildning i hur börsöppningen går till så att han inte plingar fel. Frank Teneberg, försäljningschef på OMX, står på scenen och går på storbildskärm igenom det hela medan publiken på cirka 300 människor äter frukost.

Frank Teneberg förklarar ljudligt i mikrofonen att först ska transportkoncernen Maersk börja handlas, då ska Danmark vara i gång, sedan ska Ericsson starta, då ska Sverige vara i gång. Till sist ska vi få se Nokia börja handlas och då ska hela den nordiska börsen vara i full sving. Och inte förrän då är det dags att ringa i klockan. För säkerhets skull repeterar Frank Teneberg detta ett par gånger.

Mats Odell kliver upp på scenen och ställer sig bredvid den 13 kilo tunga mässingsklockan från 1798, som en gång i tiden användes för att ringa in när fartygen kommit till Skeppsbron i Stockholm. Mats Odell fattar omedelbart tag i klockkläppens tunna rep.

– Man känner sig lite som Jan Malmsjö på nyårsafton, skämtar han.

Frank Teneberg ser lite nervös ut.

– Han är redan här och förbereder sig, säger han.

Datortiden längst ner på storbildskärmen visar 8.59 och sedan 9.00.

– Nu är Maersk i gång, säger Frank Teneberg när aktiekurser i danska kronor blinkar fram bredvid bolagsnamnet.

Och då knycker Mats Odell till med repet så att klockan ringer.

– Ett pling för Danmark, försöker Frank Teneberg att släta över och ge Mats Odell chansen att återigen, på riktigt, inviga den nordiska börshandeln.

Men Mats Odell kliver helt sonika ner från scenen och går ut till sin väntande Volvo S80, följd av sin pressekreterare Cecilia Erdalen och mig. Bredvid Volvon väntar en mörkblå buss på hans medarbetare Magnus Kolsjö och Stefan Svanström, båda politiskt sakkunniga, och på Peter Lindfelt, opolitisk tjänsteman och finansråd, samt på Affärsvärldens fotograf. Det är hela turnésällskapet.

Den odellska slasktratten

I statsrådsbilen frågar jag om han hade varit nervös vid klockringningen.

– Nej, inte alls. Svårare uppgifter har jag ställts inför, säger han, till synes omedveten om att han sumpat öppningen.

Det är lite typiskt Mats Odell. Han sägs vara för snäll och ha svårt att säga nej. Därmed tar han gärna på sig för mycket och blir då ofokuserad. Även om han anses jobba mycket och sova lite, kan det bli för många trådar att hålla rätt på.

Trots att han antagligen har högvis med arbete på sitt skrivbord – bland annat ska han troligen ansvara för försäljningen av de statliga bolagen – lyckas han inte undvika att åka runt en dag och säga hej. För ingenting viktigt verkar avhandlas under dagen, det är mer som en enda lång introduktion. Eller som en amerikansk presidentvalskampanj, många leenden och handskakningar och stor förståelse för allas problem, men inget substantiellt.

Mats Odell har fyra ministerposter. Förutom finansmarknadsminister är han även kommunminister, bostadsminister och förvaltningsminister, det vill säga chef för den statliga förvaltningen som ska krympas och effektiviseras.

– Eventuellt blir jag spelminister också, säger han.

Hur ska du hinna med allt?

– Det är en bra fråga. Då är det en fördel att ha 470 medarbetare plus ett tiotal till när vi flyttar över miljödelen från bostadsenheten, säger han.

Han påpekar att han har suttit tolv år i riksdagens finansutskott där han har varit ansvarig för just finansmarknaden och den kommunala ekonomin, så han kan redan sina områden.

Det kan tyckas att Mats Odell har blivit en slasktratt, finns det en post över så slängs den på honom. Dessutom har han inget eget departement utan sitter på finansdepartementet där moderaten Anders Borg är finansminister och departementschef.

Skillnaderna mellan de båda är slående. Mats Odell är 59 år gammal, har prydligt klippt grått hår och väljer sina mörka kostymer och slipsar med stor omsorg. Anders Borg är 38, har hästsvans och guldörhänge och gillar extrema klädstilar.

Medan Mats Odell är en utpräglad politiker med fingertoppskänsla för vad som är politiskt möjligt, förlitar sig Anders Borg på vetenskapliga resultat. Problemet är att politik inte bara är vetenskap. Men det är Anders Borg som är chef.

Mats Odell är väl ideologiskt förankrad, en värdekonservativ kristdemokrat på partiets högerflank medan Anders Borg är liberal pragmatiker och tar det som fungerar för att nå målen. Och medan Mats Odell är snäll, kan Anders Borg vara arrogant mot dem som inte är pålästa.

Men det finns även likheter, båda har stor arbetskapacitet, båda är kunniga och båda månar om detaljer. Det sägs att Mats Odell visste vad det stod i varje brev som gick ut till enskilda från kommunikationsdepartementet under hans ministertid 1991-1994 i den förra borgerliga regeringen.

– Jag träffade Anders Borg första gången 1991-1994 när han jobbade i statsrådsberedningen. Vi kommer väldigt bra överens och det är väldigt trevligt att samarbeta, säger Mats Odell.

Flera som känner Mats Odell tror att han gärna hade blivit finansminister, men att det var politiskt omöjligt för en icke-partiledare från ett litet parti var uppenbart. Ocn nu sägs han vara nöjd med sina nuvarande poster.

Hade du velat bli finansminister?

– Jag har alltid sagt att det är fel att rikta in sig mot särskilda poster. Det blir fel fokus och vi har över huvud taget inte arbetat på det viset, säger han, och undviker att svara på frågan.

Ett förlorat jeopardy-ämne

När den före detta stridspiloten, som nu är chaufför, svänger statsrådsbilen upp på Brunkebergstorg vid Riksbanken lutar sig Mats Odell snabbt fram från sin baksätesposition och pekar, närmast ivrigt, ut Swedbanks gråsvarta bankpalats. Annars sägs han inte peta i detaljerna, han sköter sitt och medarbetarna sitt.

Här möts Mats Odell av vd Jan Lidén och styrelseordföranden Carl Eric Stålberg. Idel leenden och handskakningar, in i ett mötesrum medan jag och fotografen snällt får vänta i receptionen.

Och så ut igen för ett besök på Swedbanks bankkontor i närheten. På bankkontoret får Mats Odell höra hur en bank fungerar.

– Jadå, det känner jag till. Jag har ju suttit i Riksbanksfullmäktige, lyckas han sticka in.

Han sägs dessutom vara mycket allmänbildad. När han satt i Bildtregeringen försökte människor i hans stab att få honom att, likt andra politiker, ställa upp i frågeprogrammet Jeopardy på teve, men han avstod.

– Han skulle ha sopat mattan med dem allihopa, säger en före detta medarbetare på telefon till Affärsvärlden.

Under besöket hos Swedbank skämtar Magnus Kolsjö och Stefan Svanström om näringsdepartementets och finansdepartementets dragkamp om utförsäljningen av statliga bolag. Partiledarna i regeringen har gjort upp om att Mats Odell ska ha hand om utförsäljningarna och han har sagt att han ska bygga en egen enhet på finansdepartementet för dem. Samtidigt kämpar näringsdepartementet för att behålla bolagen där.

Efter de 40 minuterna med Swedbank bär det i väg igen.

En nödvändig tidsfascist

Vi kommer i tid till Aktiespararna och mötet med dess vd Elisabeth Tandan på Rådmansgatan, mycket tack vare Magnus Kolsjös fasta hand som hela tiden får i väg Mats Odell i rätt minut.

Mats Odell börjar skoja om att Magnus Kolsjö är en tidsfascist och skämten fortsätter under dagen. Stefan Svanström undrar om det kanske inte till och med är värre att vara tidsfascist än fascist.

Men i slutet av dagen lägger Mats Odell armen om Magnus Kolsjö och försäkrar honom om att det här med tidsfascist inte är allvarligt menat, utan att det faktiskt är Magnus Kolsjö som har fått Mats Odell att hålla det hårda schemat.

Mats Odell sägs måna om att få alla att trivas och är aldrig medvetet elak mot någon, även om vissa ibland kan ta illa upp av hans skämt.

Men alla andra är inte lika snälla som Mats Odell och ibland har han råkat illa ut för sin snällhet. I Bildtregeringen förde han förtroliga samtal med både den ena och den andra där han även bjöd på sina egna funderingar. Något som en person uppges ha utnyttjat i offentliga sammanhang.

Han sägs ibland vara för snäll, han skulle behöva ryta till ibland och tala om att “det här är inte bra, det fungerar inte”.

Han sägs behöva tuffa medarbetare, som kan säga nej, sovra och fokusera. Möjligen har han den självinsikten. Som kommunikationsminister i den förra borgerliga regeringen hade han 1994, vid sidan om en statssekretare, även en planeringschef. Det krävdes folk som höll planeringen i strama tyglar när Mats Odell snabbt lät sin kalender översvämmas i sin iver att vara alla till lags.

Planeringschefen kom även väl till pass när Mats Odell glömde en anteckningsbok med hemliga regeringsnoteringar på Kastrups flygplats i Köpenhamn. Det blev en cirkus som slutade lyckligt, anteckningsboken återbördades till slut till ministern.

Det hela sägs ha varit ett ovanligt tillbud, Mats Odell brukar inte vara disträ och sprida sina tillhörigheter runt sig.

Men nu har Mats Odell inte ens en statssekreterare, trots att han snart kanske sitter på fem ministerposter i den nya alliansregeringen. Ett par personer som Mats Odell har frågat har tackat nej till ett av Sveriges absoluta toppjobb.

En statssekreterare är i praktiken vice minister och har mycket makt. Om det faktum att de tillfrågade ändå sagt nej beror på bristen på tydliga direktiv eller på personliga skäl är oklart. Det är också osäkert hur jobbet ser ut beroende på om det inbegriper försäljningen av statliga bolag. Vad som är säkert är att Mats Odell behöver en handlingskraftig statssekreterare.

Samtidigt har denna god chans att påverka politiken eftersom Mats Odell inte sägs vara en person som låser sig i en förutfattad mening.

– Du, jag har i praktiken tre statssekreterare eftersom jag har tre politiskt sakkunniga med mig från riksdagen, säger Mats Odell som betonar att han vill hitta rätt person.

Vilka kriterier har du satt upp?

– Är du intresserad av jobbet?

Även Mats Odells pressekreterare Cecilia Erdalen ska sluta. Hon lämnar sitt toppjobb för att flytta från Stockholm till Göteborg, och ersätts av Mia Widell från nyhetsbyrån Direkt.

I brummers dog house

Efter 30 minuter hos Aktiespararna kommer vi fram till Brummer & Partners på Norrmalmstorg. Här får fotografen och jag inte ens komma in i värmen i receptionen, som på de andra ställena. I stället får vi vänta i trappuppgången framför hissarna. Vi är helt enkelt “in the dog house”, som man säger i USA. Efter 30 minuter släpper delägarna Patrik Brummer och Kent Janér i väg Mats Odell och färden går vidare till en lunch på restaurang Grodan Sergel i en av Hötorgsskraporna. Här ska vi vara hela en timme och 20 minuter.

– Nu ska vi vara där så länge att vi nästan kan mantalsskriva oss där, skämtar Mats Odell.

Det är två bord med något som i programmet kallas finansiella entreprenörer, ett med press.

Tre av entreprenörerna får hålla ett kort tal var, nätmäklaren Avanzas vd Nicklas Storåkers kräver fri flytträtt av fondandelar.

Mats Odells tal går ut på hur “oerhört viktig” finansmarknaden är för Sverige. Han låter som en politiker i riksdagen, men framförandet är betydligt bättre än på OMX där han stelt läste från stolpar på ett papper.

Här skymtar något lite av den Mats Odell som hans medarbetare hävdar att han är: en fantastisk middagstalare, kvick i repliken och full av humor. Men han släpper inte loss helt och hållet, det blir lite Dickenskt långrandigt.

Vid lunchen visar Mats Odell också prov på sin egenskap att göra alla till viljes och se till att alla trivs genom att vinkla sitt budskap för att passa mottagaren. Han stöter sig ogärna med någon och markerar inte så tydligt när han inte håller med. Inte ens när han verkligen vill något tar han i så att alla förstår det.

När Nicklas Storåkers pratar om fri flytträtt av de fondandelar som nu är låsta fram till pensionen i unit linked-försäkringar, typ Skandia Link, låter Mats Odell tillmötesgående och säger att han ska titta på det.

Men när han sedan slår sig ner vid journalisternas bord ändrar han sitt budskap.

– Pacta sunt servanda, ingångna avtal ska hållas, säger han då och syftar på pensionsavtalen.

En öppen pärleport

Hos Finansinspektionen möter generaldirektör Ingrid Bonde. Här ska Mats Odell få träffa 130 anställda, något han kommer tillbaka till flera gånger under dagen.

Det märks att han varit politiker hela sitt liv. Han upprepar tålmodigt samma meningar flera gånger under dagen. En är “att det enskilda ägandet har halverats på senare tid medan institutionerna, det så kallade ansiktslösa kapitalet, tar över mer och mer.” Ett annat uttalande som återkommer är om hur förmögenhetsskatten fått “svenska idéer att flytta till andra länder för att lyckas, som Niklas Zennström med Skype”.

Hur känns det att upprepa samma saker hela tiden? frågar jag honom i slutet av dagen i bilen.

Mats Odell vrider på huvudet, riktigt stirrar på mig. Han ser verkligen förvånad ut och säger sig inte vara medveten om att han har upprepat exakt samma meningar. Jag nämner det här med det ansiktslösa kapitalet.

– Men det är ju till olika människor jag har sagt det. Alf Svensson sa alltid att när ni själva är så trötta på budskapet att ni inte orkar höra er själva prata, då har ni knappast börjat ert arbete. Man måste upprepa sitt budskap.

Mats Odell föddes i en frireligiös familj, Pingstkyrkan var det som gällde, i Värnamo i Småland för 59 år sedan. När han var åtta år flyttade han till Vallentuna norr om Stockholm, numera bor han i en bostadsrätt i Täby strax söder därom.

Han har fortfarande sin kristna tro intakt och är fortfarande med i Pingstkyrkan, även om han inte hinner besöka kyrkan så ofta.

– Vi ställs inför minst tusen valsituationer per dag och då har jag nytta av min tro, säger han.

Hur då?

– Om man tror att det som presenteras i evangelierna är rätt och om man följer de gamla goda budorden så kan man fokusera på det som är rätt.

Han säger dock att han inte är bokstavstroende. Han är till exempel inte emot kvinnliga präster.

Hans far, Hans Carlsson, var bland annat programchef för Ibra radio, en kristen, världsomspännande radiostation. Hans Carlsson engagerade sig också i att låta tyska barn komma några månader till Sverige för ett få andrum från det sönderbombade Tyskland efter andra världskriget.

– Min far fick ta emot det tyska Röda Korsets medalj av Willy Brandt (då överborgmästare i Berlin, reds anm.) efter att 5000 barn hade fått vistas i Sverige. Mina föräldrar tog initiativet till att kristna församlingar i Småland erbjöd värdfamiljer, främst på lantgårdar. Vi hade själva ett flertal barn i tre, fyra, fem månader, säger Mats Odell.

Hans föräldrar blev även egna företagare när de tog över ett vårdhem vilket blev grunden till familjeföretaget Bellstasund. Det är för ägandet i det företaget, där hans syster och hustru är engagerade, som han har blivit anmäld till konstitutionsutskottet för möjlig jäv.

Hans far var en av grundarna av kristdemokraterna, som då hette kds. När Mats Odell var ordförande i partiets ungdomsförbund var han med om att göra om partiet från ett svenskt socialkonservativt parti till ett europeiskt kristdemokratiskt parti som så småningom till och med bytte namn. Han är fortfarande engagerad i det europeiska kristdemokratiska partiet European People’s Party, EEP, och har goda internationella kontakter.

Han pluggade ekonomi i Stockholm under kårhusockupationen 1968. Då lärde han känna både kårhusockupanten Anders Carlberg och Carl Bildt, då ockupationsmotståndare, nu utrikesminister. Mats Odell gick med i studentpartiet Opposition 68 som Carl Bildt var med och bildade mot ockupationen. Även senare korsades Odells och Bildts vägar.

– Jag vet inte om jag borde berätta det här, men jag slog faktiskt ut Carl Bildt i valet till styrelsen i det som hette SUL, Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, säger han.

Mats Odell avslutade aldrig sina ekonomistudier på Stockholms universitet, delvis för att hans far avled 1970 och delvis för att han hade fullt upp med politiken.

1970 gifte han sig också, med Elisabeth. De fick senare fyra barn, numera är alla utflugna och paret har tre barnbarn. Han pekar ut mötet med Elisabeth som det största som hänt honom.

– Hon var 16, jag 18. Våra familjer kände varandra, säger han.

Predikant möter pirat

Så är vi då på väg till dagens mediehändelse. Den troende Mats Odell ska träffa den kontroversielle Christer Gardell, av vissa stämplad som en kortsiktig företagsraider, av andra hyllad som en skicklig affärsman som förstår att lyfta fram det verkliga värdet i bolag.

Nu får Affärsvärlden inte åka statsrådsbil utan den blå följebussen. Det här är Mats Odells egen show. Fotografer och journalister i flock följer med in i mötesrummet. Handskakningen Odell-Gardell får tas om några gånger tills alla fotografer har fått de bilder de vill ha.

Sedan föser Mats Odells pressekreterare Cecilia Erdalen ut medieflocken, men några pressar örat mot dörren så att hon får gå ut och skälla på dem. De har inte mycket för sina försök. Det hela är uppenbarligen en artighetsvisit och båda herrarna förnekar att de har diskuterat det halvstatliga Telia Sonera, där Mats Odell ska sälja statens aktier och där Christer Gardells fond Cevian har blivit fjärde största ägare.

Här får Mats Odell möta en tjusigare, och troligen betydligt dyrare, kostym än hans egen, toppad av en solbränna som slår Mats Odells vinterbleka kinder.

Men Mats Odell och Christer Gardell har en likhet. De gillar båda att synas i medierna, i alla fall om det gynnar deras syften.

Som kommunikationsminister i den borgerliga regeringen under Carl Bildt 1991-1994 blev Mats Odell ett känt ansikte. Efter kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson var Mats Odell partiets mest kända person.

Han åkte runt med ett tågsätt skyltat med kommunikationsdepartementet och delade ut väg- och järnvägspengar till län och regioner. Något som naturligtvis gav genomslag i medierna. Han dubblerade anslagen till vägar och järnvägar. Dessutom lät han bygga Arlandabanan och avreglerade post- och telemarknaden, liksom järnvägarna. Det sistnämnda beslutet rev dock socialdemokraterna upp när de kom till makten 1994.

Och nu är han en av de ministrar som har synts mest i medierna sedan den nya regeringen presenterades den 6 oktober.

Mats Odell vill inte säga något negativt om Christer Gardell.

– Man kan väl säga att hedgefonder tenderar att höja effektiviteten i kapitalförvaltningen hos alla aktörer genom att de försöker plocka fram slumrande tillgångar, vilket kan vara i mångas intresse. Hedgefonder fyller en viktig roll, framför allt genom att sprida riskerna. Då det är en negativ utveckling på börsen kan hedgefonderna ändå gå bra, säger han.

Mats Odell hade faktiskt chansen att hamna ännu mera i rampljuset eftersom han var en av kandidaterna till att efterträda Alf Svensson som partiledare 2004. Men många i partiet ville ha en föryngring och Göran Hägglund fick ta över i stället.

Mats Odell blev, liksom den tredje partiledarkandidaten Maria Larsson, vice ordförande. Och det accepterade han. Han sägs vara oerhört lojal, både mot partiet och mot fattade beslut. Han sägs vara en utpräglad lagspelare och en duktig säljare av budskap, även om det hela inte blev exakt som han ville.

Hur känns det att inte få bli partiledare?

– Göran Hägglund har vuxit in i det här på ett oerhört bra sätt, säger han.

Mats Odell förstår att spela frågor mellan partierna, departementen, marknaden och medierna. Hans turné är ett sätt att skapa opinion och uppmärksamhet för hans frågor, bland annat avskaffandet av förmögenhetsskatten.

När jag frågar vad som är viktigast att åtgärda som finansmarknadsminister nämner han just förmögenhetsskatten.

– Förmögenhetsskatten är en oerhört skadlig skatt, säger han.

Mats Odell vill inte peka ut något som behöver åtgärdas på själva finansmarknaden.

– Det behövs ett batteri av åtgärder. Vi behöver få bort de hinder som finns för att förverkliga projektet Finansplats Stockholm, säger han utan att vilja specificera.

En veteran på motorer

I bilen på väg från Gardell till private equity-bolaget Nordic Capital börjar Mats Odell tina upp lite. I början av dagen har han varit formell och stel, vilket tidigare medarbetare bedyrar att han inte är.

Först trodde jag att onsdagens stelhet berodde på att jag snabbt begick två synder direkt på morgonen. Dels hade jag ohemult dåligt putsade stövlar, dels erkände jag direkt att jag inte kunde något om bilar.

Fin klädsel, framför allt putsade skor, är väldigt viktigt för Mats Odell.

När Mats Odell och Per Egon Johansson, som senare skulle bli Mats Odells statssekretare i regeringen Bildt, var unga och skulle på en officiell tillställning påpekade Mats Odell att kamratens skor var oputsade. Och erbjöd sig att putsa dem, vilket han också gjorde.

Som kommunikationsminister i Bildtregeringen fick veteranbilsfantasten Mats Odell hjältegloria hos veteranbilsrörelsen när han lyckades sänka skatten på deras bilar. Även om han inte äger någon veteranbil nu så kan han mycket om motorer. Han sägs bara behöva läsa faktablad om nya bilar för att kunna komma ihåg allt om motorn.

När han som kommunikationsminister träffade riktiga motorfreaks började han resonera om överliggande kamaxlar och antalet cylindrar och imponerade på dem med sin detaljkunskap.

En gång när han stod på Arlanda och väntade på ett flyg kunde han på motorljudet avgöra vilken sorts plan som just startat.

Han är en teknisk nörd som sägs aldrig släppa sin mobiltelefon. Han kan till och med svara i telefon när han själv sitter som ordförande i ett möte eller avbryta sig själv genom att svara i mobilen när han själv gör ett inlägg. De som är närvarande i lokalen får helt enkelt vänta. Och när den nya regeringen skulle ställa upp för den traditionella nyhetsbilden på Lejonbacken pratade Mats Odell i mobiltelefonen.

Men den här dagen talar han inte i mobilen. Antagligen för att han inte vill prata när vi sitter i bilen och lyssnar. Eller också har hans medarbetare tagit den ifrån honom.

Senare förstår jag dock att mina stövlar och obefintliga motorkunskaper troligen inte har något med stelheten att göra. Mats Odell sägs nämligen ta på sig en ordentlighetskostym ibland. Han är så mån om att framstå som seriös att han blir formell och stel. Annars är risken stor att han skämtar alltför mycket.

Hans humor gör honom till exempel mindre lämplig som mötesordförande för stora partisammankomster. Han fäller roliga kommentarer om mötesdeltagarnas inlägg och publiken skrattar, vilket skapar förvirring om huruvida mötesordföranden är opartisk eller inte.

Skämtar med mig gör han dock nästan inte alls under dagen. Speciellt inte när jag frågor vad han har lärt sig av de misstag den förra borgerliga regeringen gjorde.

– Jag har lärt mig vikten av timing. Vi gjorde rätt saker, men kanske vid fel tidpunkter. Det blev lätt för socialdemokraterna att återställa en del avregleringar och skattesänkningar som vi genomförde, säger han.

Ett av de största misstagen var försvaret av den svenska kronan, som kostade enorma summor och fick Riksbanken att höja reporäntan till 500 procent.

Vad tänkte han de sista veckorna när Storbritannien och Finland hade släppt sina valutor fria, då det flödade ut lastbilar med svenska kronor ur landet?

– Vi var överens om att försvara kronan och jag hade ingen annan uppfattning. Med facit i hand så kan man se annorlunda på historien.

Kvinnorna i föreningslivet

Även till Nordic Capital kommer vi i tid. “Just in time”, är något av en devis för Mats Odell. Han brukar kunna ge sina medarbetare hjärtklappning när de nervöst väntar på att han ska dyka upp på ett viktigt möte. Var är han? Men så kommer han gående, till synes helt lugn. Han visar sällan att han är stressad.

– Jag har inga problem med stress, säger han.

Här möts Mats Odell av bolagets grundare Robert Andreen och Morgan Olsson. Jag, fotografen och pressekreterare Cecilia Erdalen blir hänvisade till ett litet rum där vi får stänga dörren för att inte vara i vägen. En liten skål med engelsk konfekt och vattenflaskor står redo på bordet.

Klockan 15.10 åker vi vidare till Svenska Bankföreningen. Vid det här laget börjar alla bli trötta på kuskandet. Mats Odell verkar också trött på alla mina frågor, men svarar snällt, förutom då han läser på inför nästa möte.

Hos Svenska Bankföreningen släpps faktiskt jag och fotografen in på mötet. Svenska Bankföreningens vd Ulla Lundquist talar i några minuter, följd av Fondhandlareföreningens vd Kerstin Hermansson och Försäkringsförbundets vd Annika Lundius.

I finansmarknadens föreningsliv verkar kvinnliga vd:ar dominera, medan män sitter på de flesta av finansbranschens tyngre poster – med SEB:s vd Annika Falkengren som lysande undantag.

När de tre vd:arna har pratat klart är det Mats Odells tur att dra sitt tal om hur betydelsefull finansmarknaden är.

– Jag delar väldigt mycket den problembild som finns med i era anföranden. Jag har noterat samma frågor tidigare under dagen, säger han.

I publiken finns även representanter för Bankinstitutens arbetsgivareorganisation och Finansförbundet.

Det hela känns som en ren artighetsvisit. Mats Odell visar sitt intresse och organisationerna passar på att prata lite för sina frågor.

Eriksgata på Regeringsgatan

Nu har rusningstrafiken börjat på riktigt och från Svenska Bankföreningen på Regeringsgatan 38 går vi till investmentbanken Carnegie på Gustav Adolfs torg.

Mats Odell har pratat om att promenera redan tidigare, uppenbarligen trött på att fastna i trafiken när vi bara ska röra oss några kvarter. Nu blir promenaden av. Då råkar Mats Odell möta Björn Hasselgren, som tidigare har jobbat på Riksbanken.

– Är du ute på din eriksgata nu? säger Björn Hasselgren.

– Nej, det här är Regeringsgatan, vitsar Mats Odell.

Hos Carnegie tar vd Stig Vilhelmson emot. Jag och fotografen får än en gång sitta i receptionen där det finns en stor karamellskål att ägna sig åt.

Till slut besöker vi även en av världens största fonder, amerikanska Fidelitys lilla Stockholmskontor. Här möter vd Mike Nikou. Ytterligare leenden och handskakningar.

Och så är det då dags för det avslutande minglet hos OMX med tryffel, lax, soltorkade tomater och annat, hopsatt i små vackra munsbitar.

Här kan Mats Odell äntligen få en öl. Dock inte belgiskt, hans favorit. Bakom den ursnälla, frireligiösa fasaden döljs nämligen en faibless för öl och jazz, gärna i kombination.

En källa berättar om en sen kväll efter ett hårt dagsprogram i Köpenhamn i början på 1990-talet, när han var minister förra gången. Då tråcklade han sig säkert fram på mörka gator till rätt dörr – en jazzklubb med öronbedövande hög musik.

– I Köpenhamn hittar jag till de flesta jazzklubbar, säger han.

Hos OMX minglar bland andra Christer Gardell och hans kollega Lars Förberg, Stefan Dahlbo från Öresund, Göran Esplund från Lannebo Fonder och Lars-Erik Forsgårdh, före detta vd för Aktiespararna.

Men Mats Odell står och pratar med journalister.

____________________________________________________________
Klassisk musik och jazz är favoriter

Född: 1947 i Småland, flyttade till Stockholm vid 8 års ålder.

Familj: Gift sedan 1970 med Elisabeth, fyra barn och tre barnbarn.

Bor: Täby.

Karriär (i urval): Avbrutna ekonomistudier, 1973-1981 ordförande kdu, 1985-1988 ersättare i riksdagen under samverkansperioden med centern, 1991-1994 kommunikationsminister, riksdagsledamot sedan 1991. Ekonomisk talesman för kd och ledamot av riksdagens finansutskott sedan 1994, ledamot av riksbanksfullmäktige, 2006 finansmarknadsminister m. m.

Fritid (från hemsidan): “Mina fritidsintressen handlar mycket om musik och livet med familj och vänner på vårt fritidsställe i skärgården. Jag är nog musikalisk allätare, även om klassisk musik och jazz är favoriter. Å andra sidan märker jag att jag allt oftare lyssnar på Frank Sinatra, Diana Crall och tre stycken cd-skivor med Lennart Jernestrands helt fantastiska pianoimprovisationer över andliga sånger och visor.”