Modo: Klart för avverkning

Diet är ett välstädat och effektivt skogsföretag som Modos avgående VD Bengt Pettersson lämnar efter sig. Den problematiska finpappersrörelsen har lagts i ett separat bolag, Modo Paper, där Modo äger 50 procent och massafabriken i Domsjö har sålts till ett antal privatpersoner.

Modo har under den försiktige Bengt Petterssons ledning och den återhållsamma huvudägaren Fredrik Lundberg putsat sina befintliga anläggningar och vårdat balansräkningen istället för att haka på 90-talets strukturtåg.

Men den nye VD:n Per Ericson har aviserat att bolagets två huvudaffärer, tidningspapper i Holmen Paper och kartong i Iggesund, ska expandera genom organisk tillväxt och förvärv.

Det är emellertid svårt att se hur Modo, som ska byta namn till Holmen, ska komma någonstans med denna strategi. Båda dessa marknader är välstrukturerade och det finns knappast några större och effektiva bruk som är till salu.

Holmen 7:a i Europa

För på tidningspapperssidan är den europeiska strukturen väl samlad, de fem största producenterna svarar för mer än 80 procent av produktionen. Lönsamheten är också bland den högsta inom skogsindustrin. Stora Enso är den klart största producenten, med en produktionskapacitet på 3,2 miljoner ton, följt av Norske Skog och UPM-Kymmene. Därefter följer det privatägda tyska företaget Haindl som är något större än Modos dotterbolag Holmen Paper, som också kommer att ge sitt namn till moderbolaget och koncernen. Holmens två anläggningar Bråviken och Hallstavik i Sverige har en produktionskapacitet på runt 1,3 miljoner ton.

Bland de övriga mindre europeiska spelarna är det nästan bara SCA som har några anläggningar av rang. Till rätt pris är de sannolikt till salu eftersom SCA har uttalat att grafiska papper inte är någon strategisk enhet. SCA:s samlade tidningspapperskapacitet är på 720.000 ton vid anläggningarna i Ortviken och den hälftenägda anläggningen i Aylesford utanför London. Men vill Modo köpa Ortviken lär de också få ta över journalpappersmaskinen och när det gäller Aylesford så ska även den andra delägaren sydafrikanska Mondi vara med på noterna.

Konkurrerar med Stora Enso

På kartongsidan ser det likadant ut. Stora Enso har ett stadigt grepp om de europeiska förpackningskartongerna. Därefter följer österikiska Mayr-Maynhof och italienska Reno di Medici. Inom Modos dotterbolag Iggesunds huvudsegment finns det bara en konkurrent och det är Stora Enso. Vill Iggesund expandera så är de tvungna att ge sig in på nya delar av kartongmarknaden. Assidomäns kartongbruk i Frövi är ju till salu, men dess huvudinriktning är vätskekartong, vilket är en helt ny marknad för Iggesund.

Nej, mera logiskt är att andra företag i stället plockar upp Modos välhängda delar. Fredrik Lundbergs investeringshistoria talar ju också entydigt för uppköp.

Den mest klockrena affären är att Norske Skog förvärvar Holmen. Norske Skog kan därigenom plocka ut en del kostnadssynergier och bli marknadsledare inom tidningspapper med en mycket effektiv produktionsapparat. Affären skulle göra Norske Skog lika stor och ännu lönsammare än allianspartnern kanadensiska Abitibi-Consolidated. En fusion mellan dessa skulle skapa världens klart ledande tidningspappersproducent. Fredrik Lundberg skulle därmed kunna bli en av de större ägarna i ett världsföretag.

Iggesunds hemvist är mindre självklar. Men en intressant lösning vore kanske att gå samman med Metsä-Serlas kartongverksamhet.

Skogen skulle kunna bilda basen i ett större svenskt renodlat sågverks- och skogsföretag, tillsammans med Graninge och SCA. Inom sågverksindustrin är behovet av strukturgrepp mycket stort. Men kanske Fredrik Lundberg hellre behåller en större skogskaka för att själv bli en större “landlord” än Sveriges största privata skogsägare Gustav Douglas.