Polen har blivit sårbart

Internetföretagen växer som svampar ur jorden. Den privata konsumtionen exploderar, utländskt kapital forsar in i landet och i “boomtown” Warszawa rakar fastighetspriserna i höjden. På samma gång ett livshotande bytesbalansunderskott, politisk instabilitet, växande sociala klyftor och en reformagenda som kan få de mest luttrade politikerna att bli kallsvettiga.

Den polska tigerekonomin, Östeuropas största ekonomi med knappt 40 miljoner invånare och härskaror av hungriga entreprenörer och välutbildade ungdomar, kryssar just nu mellan blindskären. Hittills har omvandlingen gått som på räls. Men många av de stora, mest smärtsamma reformerna återstår att genomföra. Och till saken hör att det är ont om tid. Eller som en västdiplomat i Warszawa säger: sanningens ögonblick närmar sig. Om tre år ska Östersjöbjässen vara medlem i EU, fem år senare ansluten till valutaunionen EMU. Det är i alla fall den polska regeringens officiella tidtabell. En önskedröm?

Årtalet 2003 behöver man kanske inte ta ordagrant. Men mycket senare får det inte heller bli. Skulle Polen misslyckas, finns det en risk för att hela Europa drabbas. Utvidgningsprocessen skulle skjutas upp på eviga tider. Populister och politiska äventyrare skulle vinna fotfäste i Östeuropa. Och i stället för säkra gränser och nya marknader skulle Västeuropa i värsta fall att få en orolig bakgård med svaga ekonomier, kriminalitet och oönskade migrationsrörelser.

Trefaldigad BNP

Sedan Polen för tio år kastade av sig kommunismen har de ekonomiska framstegen varit imponerande. Mellan 1990 och 2000 har bruttonationalprodukten nästan trefaldigats. Inflationen har pressats ned från ett dystert rekord på hisnande 585 procent till knappt 10 procent. Lönerna har ökat med 70 procent och efterfrågan på nya bilar har varit större än någon annanstans i Europa.

Synligast är framstegen dock inte i de chica restaurangerna och lyxbutikerna i innerstaden av Warszawa utan i utkanten av miljonstaden där det vimlar av byggplatser och halvfärdiga hus. Hit flyttar den nya polska medelklassen, de unga familjerna med två inkomster och bra jobb i västföretag eller den nya sjudande IT-sektorn.

Den starkaste symbolen för den polska transformationen är den numera helt fria valutan. Den 11 april i år beslutade centralbanken att införa full rörlighet för zlotyn. Äntligen, så hette det i stolta tidningskommentarer, platsar Polen i gruppen av starka marknadsekonomier med starka valutor.

I själva verket var centralbanken piskad att släppa valutan fri. Avsikten var att få ned växelkursen och ge den svaga polska exporten en skjuts, allt för att stoppa det galopperande underskottet i bytesbalansen och risken för överhettning. De senaste nio åren har zlotyn varit knuten till en valutakorg mot vilken den regelbundet deprecierats i små steg, en så kallad crawling peg. Trots detta har den polska valutan stigit kraftigt gentemot både dollarn och euron.

Bakgrunden är att den polska ekonomin är på tok för expansiv. Utlåningen till hushållen har de senaste 12 månaderna ökat med drygt 50 procent, trots skyhöga räntor. De höga räntorna har i sin tur lockat tiotals miljarder dollar i utländskt kapital till Polen vilket har drivit upp kursen på zlotyn – och därigenom skadat exporten framför allt till eurozonen som svarar för 65 procent av den polska utförseln.

Underskottet i bytesbalansen har nu nått en dimension som gör att somliga ekonomer varnar för en valutakris. I mars ökade underskottet från 0,8 till till 1,4 miljarder dollar, cirka 300 miljoner mer än förväntat. Det motsvarar en uppgång från 7,6 procent av BNP förra året till oroväckande 8,3 procent det första kvartalet.

Importen flödar in

Huvudorsaken var den fortsatt starka importen som i mars ökade med 12 procent på årsbasis, den kraftigaste ökningen sedan december 1998. Detta samtidigt som exporten sjönk med 1 procent på dollarbasis, trots konjunkturuppgången i Västeuropa som egentligen borde ha gett polac-kerna dragkraft. Totalt uppgick exporten under det första kvartalet till bara 6,3 miljarder dollar medan importen låg på 10,2 miljarder dollar.

Den här utvecklingen gör Polen sårbart. Den totala utlandsskulden beräknas öka till 65 miljarder dollar mot slutet av året, varav knappt hälften består av korta lån och portföljplaceringar som när som helst kan lämna landet igen på jakt efter bättre avkastning eller större säkerhet. Enligt investmentbanken ING Barings finns det inte många länder i världen där de kortfristiga skulderna nu växer så snabbt som i Polen.

Trots detta är Polen i dag inte ens i närheten av en betalningskris av thailändska eller indonesiska dimensioner. Den officiella valutareserven uppgår till betryggande 26 miljarder dollar. Med denna kan Polen betala sin totala införsel i mer än sju månader.

Trots detta har den senaste försämringen av bytesbalansen fått zlotyn att rasa som en sten på valutamarknaden. Gentemot dollarn har den som mest tappat 14 procent sedan 12 april och 5 procent gentemot euron. I Polen har många reagerat med oro. Bland annat har president Aleksander Kwasniewski slagit larm och uppmanat regeringen att äntligen ta itu med bytesbalansunderskottet.

I själva verket är den svaga zlotyn en välsignelse för den polska exportindustrin som nu förstärker sin konkurrenskraft. Men det är samtidigt en tveeggad lycka. Många företag har valt att ta skulder i utlandet för att slippa de höga inhemska räntorna. Sjunker valutakursen allt för snabbt blir euro- eller dollarlånen plötsligt smärtsamt betungande.

Zlotyns öde

De flesta valutahandlare utgår ifrån att marknaden har överreagerat och att zlotyn kommer sig återhämta sig senare i år. Klart står nämligen att Polen behöver en fortsatt stram penningpolitik med höga räntor för att kyla ned ekonomin. Efterfrågan på zloty kommer dessutom att späs på av flera stora privatiseringar i år. Det gäller i första hand utförsäljningen av det statliga telebolaget TPSA till France Telecom som väntas dra in cirka 4 miljarder dollar i år.

En stark zloty är å ena sidan gift för exportindustrin. Å andra sidan är det ett faktum att Polen behöver ett massivt inflöde av kapital under många år framöver för att kunna investera i den nedslitna infrastrukturen och förbättra miljön. Järnvägarna behöver till exempel rustas upp. Men det statliga järnvägsbolaget PKP har skulder på 1,4 miljarder dollar. Gruvindustrin går med svindlande förluster och klarar inte ens av att sköta sina skattebetalningar. De sammanlagda skulderna i gruvbranschen uppgår i dag till 4,6 miljarder dollar.

EU-anpassning

Den verkligt stora utmaningen består dock i att stöpa om hela ekonomin inom loppet av bara några få år, helst innan EU-medlemskapet, utan att slå sönder samhället och riskera att ge svängrum åt populister på både höger- och vänsterkanten.

Redan i dag är Polen ett tudelat samhället med klara vinnare och förlorare. Skiljelinjen går mellan stad och landsbygd, mellan ung och gammal och mellan välutbildad och lågutbildad. Det största problemet är jordbruket som bidrar med bara 7 procent till landets BNP, men har nästan en fjärdedel av sysselsättningen. Inte alla “bönder” jobbar heltid på sina små gårdar men möjligheterna att finna välavlönat arbete utanför de sjudande storstäderna är minimala.

Inkomsterna på landsbygden motsvarar i genomsnitt bara 40 procent av vad stadsbefolkningen tjänar. På många håll är arbetslösheten så hög som 30 procent, framför allt i de nordliga östersjöprovinserna där de gamla kollektivjordbruken har lagts ner och fattiga bönder ockuperat gårdar i protest mot regeringens politik.

Den här splittringen av det polska samhället kommer att förstärkas när EU-anpassningen sätter in på allvar. De polska lantbruken är på tok för små och improduktiva för att klara konkurrensen med de västeuropeiska rivalerna, som redan nu söker sig till den polska marknaden.

Samma sak gäller för stålverken och stora delar av den tunga industrin. Över 700 större företag uppgav nyligen i en enkät att de planerar att minska sysselsättningen. Flera av stålverken håller nu på att tas över av utländska ägare, som har lovat att pumpa in i pengar och modernisera de föråldrade anläggningarna. Men det sker till priset av att olönsamma delar skärs bort och tusentals stålarbetare får lämna sina jobb.

Statliga övergångsprogram, till stor del med EU-stöd, ska lindra de värsta sociala följderna. Men inte ens de mest generösa miljardsatsningar kommer att kunna förhindra sociala konflikter och protester av befolkningen. Förra årets bonderevolt med brinnande barrikader på den polska landsbygden är ett tecken på väggen. Likaså strejkerna på sjukhusen, där vårdpersonal och narkosläkare lade ner arbetet i flera veckor.

Det som gör situationen så prekär är att Polen nu är på väg in i en lång valrörelse som börjar med presidentvalet i höst och övergår i parlamentsvalet ett år senare. Till råga på allt sammanträffar detta med de känsliga slutförhandlingar om EU-utvidg-ningen med svårlösta frågor som jordbruket på förhandlingsbordet i Bryssel.

Förlorat förtroende

Den sittande regeringen som består av liberala Frihetsunionen med finansminister Leszek Balcerowicz i spetsen samt högeralliansen AWS (med Solidaritet som tyngsta medlem) har i dag fullständigt tappat väljarnas förtroende. De snabbt ihopsnickrade hälsovårds- och pensionsreformerna förra året är ytterst impopulära, och regeringsarbetet försvåras av ständigt krypskytte i de egna leden.

Samtidigt har EU-anpassningen gått i stå. Regeringen försöker visserligen dra upp takten i integrationsprocessen. Bland annat spikades häromdagen en ambitiös tidtabell för över hundra nya lagar och förordningar. Men flera interna revolter de senaste veckor visar att att premiärminister Buzek och finansminister Balcerowicz inte kan lita på “vännerna” i det egna regeringslägret.

Det värsta som skulle kunna hända nästa år är att regeringen kläms mellan populära rop på utgiftsprogram till de olika väljargrupperna och den internationella kapitalmarknadens krav på sunda statsfinanser och en stram penningpolitik. I ett sådant läge skulle Polen sannolikt må bäst av att regeringen förlorade valet och reformkommunisterna i SLD tog över. Vänstern har redan tidigare bevisat att den står för marknadsreformer. Till skillnad från den brokiga valalliansen AWS med dess delvis extrema splitterpartier har SLD dessutom en tämligen klar politisk linje.

Snabba beslut och en stark ledning med brett stöd i befolkningen är i dag den viktigaste förutsättningen för att Polen ska klara EU-inträdet i tid. Helt avgörande är att jordbruksförhandlingar med EU – på ett eller annat sätt – leder till ett resultat som kan accepteras av bönderna som är Polens viktigaste påtryckargrupp.

Beroende

Nästan lika viktigt är att den internationella kapitalmarknaden inte förlorar förtroendet för Polen. I annat fall skulle betalningskrisen snart vara ett faktum.

En sak som Polen däremot inte kan påverka är reformprocessen i EU. Utan nya regler för majoritetsbeslut och en föränd-rad fördelning av posterna i kommissionen kommer ett EU med långt mer än 20 medlemmar inte att fungera i praktiken. Här ser det för närvarande dystert ut.

I de politiska söndagstalen står östutvidgningen fortfarande högt upp på agendan. I verkligheten betraktas integrationen av Östeuropa allt mer som ett hot mot bestående särintressen. Det må vara Sydeuropa som fruktar skärpt konkurrens om knappa EU-medel, de mindre länderna i EU som riskerar att förlora inflytande eller grannen Tyskland som är livrädd för okontrollerad invandring och låglönekonkurrens på arbetsmarknaden.