Red Valör: Allt är guld som glimmar

Magnus och Brasse fick rätt när de på sjuttiotalet vitsade kring barnens rätt till kraftigt förhöjd veckopeng, en sorts omvänd pension som skulle kallas “allmänt levnadsförskott”. Ty när ekonomihistorikerna omsider försöker fånga den finansiella tidsandan från detta sekelskifte gissar Signaturen att de kommer att formulera det “Diskontera eller dö!”

Att diskontera värdet av en tillgång är som bekant att försöka gissa denna tillgångs värde vid en bestämd framtida tidpunkt och sedan med en lämplig ränta (som innnefattar en premie för den osäkerhet som ligger i värderingen) räkna tillbaka värdet till nutid. De matematiska principerna för diskontering är av gammalt datum. Men teknikerna för att gissa framtida värden har genomgått en rekordsnabb utveckling på sistone.

I Magnus & Brasse-termer är det numera högst sannolikt att fyra myror inom en snar framtid kommer att ha utvecklats till fem elefanter. Bevisbördan är omvänd. Det är den som tvivlar som har att bevisa sina teser, inte den som tror.

Valör hade häromsistens det tvivelaktiga nöjet att vid en villaägarmiddag sitta bredvid en så kallad IT-analytiker från ett större mäklarhus. Och det var under den ofrånkomliga diskussionen kring IT-bolagens värderingar som det unga geniet gav förklaringen till dagens värdeutveckling. “Folk har sett hur värdet på konsultjättar som WM-Data och dess utländska motsvarigheter har utvecklats under de senaste tio åren och kan därför se framför sig mycket tidigare än förr hur en rörelse som Framfab kommer att se ut om ett decennium. Och då vore man ju rent ut sagt korkad om man inte använde den informationen för att värdera de nya bolagen. Ett webb-år är ju ett sjundedels IRL-år (In Real Life, Signaturens anmärkning), så det är klart, höhö, att allting går fortare.”

Valör försökte få in ett resonemang i diskussionen om den högst påtagliga risken för att företag misslyckas, men fick då det avsnoppande svaret att “det tar man givetvis hänsyn till i kalkylen, det finns ju en komponent som kallas riskpremie”.

Tänk om gårdagens visionärer hade haft det lika väl förspänt! Ta en fixare som Jonas Wenström, som var med om att uppfinna trefassystemet, grunden till Asea med andra ord. Om hans idéer hade kunnat få samma finansiella luft (ordet “luft” är ovanligt noggrant valt här) under vingarna som dagens internetvisionärer, hade han kunnat kvittera ut hundratals miljoner kronor redan vid förra sekelskiftet. Balzar von Platen och Carl Munters, som uppfann kylskåpet någon gång på 20-talet, hade givetvis kunnat kräva någonting i stil med det (dåtida) diskonterade nuvärdet av Electrolux börsvärde i dag. Pengar det också.

Men så blev det inte. I stället har gårdagens företagsbyggare försett dagens visionärer med exempel på att “allt går att göra”, vilket alltså skulle visas för dem som önskar finansiera visionerna.

Än lustigare är att diskonteringsrallyt verkar gå in i ett nytt skede. Det må vara en sak att de bolag som har affärsidéer – till exempel internetentreprenörerna – värderas högt. Men titta på Svenska Koppar! Här har vi ju ett bolag – värderat till åtskilliga miljoner på börsen – som har som affärsidé att gå in i bolag som har affärsidéer. Slutsatsen kan bara bli en: Valörs nästa börsaffärsidé blir att dra i gång ett bolag som går in i bolag som har som affärsidé att gå in i bolag med affärsidéer. Som alla förstår är det också värt miljarder redan på det här stadiet. Namnet? Svenska Kattguld, förstås.