Ryssland kan bli stabilt

Många internationella investerare hade fruktat att den verkliga millenniesmällen skulle ske i Ryssland. Det gjorde den också. Men inte på det sätt de hade förväntat sig.

Istället för datasammanbrott blev det maktskifte. President Jeltsin meddelade på själva nyårsafton att han hade gått i pension samma dag. “Jag har skrivit under ett dekret som överför presidentens plikter till premiärminister Vladimir Vladimirovitj Putin”. Skälet: “Varför ska jag hålla mig kvar vid makten i ytterligare sex månader när landet har en stark person, som lämpar sig för att bli president och som nästan alla ryssar knyter sina framtidsförhoppningar till?”

Gott nytt år …

“En ny generation tar min plats… Gott nytt år, gott nytt århundrade, mitt kära folk”, slutade Jeltsin.

Världen häpnade, ännu en gång, inför den förste ryske presidentens förmåga att överraska. “Han gjorde det igen”, var den vanligaste kommentaren.

Börsen, som började stiga i vädret efter parlamentsvalet (som gav kraftfullt indirekt stöd till Putin), tog ytterligare ett skutt. Först var det mest ryska investerare som började köpa. Men efter årsskiftet köper även utländska placerare ryskt, sedan rädslan för haveri gått över. Omsättningen har ökat kraftigt, från några få miljoner dollar per dag till 25-30 måndagen den 10 januari.

Klar favorit

Det tidigarelagda presidentvalet äger rum den 26 mars. Kandidater: Vladimir Putin, Gennadij Zjuganov, Jevgenij Primakov, Grigorij Javlinskij. Allt är inte klappat och klart än; det ska samlas namnunderskrifter för att få delta, och det har ryktats om en tänkbar allians mellan kommunistledaren Zjuganov och Primakov. Men alla tror att Putin vinner, kanske så starkt att han får egen majoritet redan i första valomgången (och då slipper ställas mot den främsta motståndaren i en andra valomgång).

Putin har maktapparaten i sin hand. Ingen av de stora medierna är emot honom. Han är fortfarande populär. Det enda som bedöms kunna hota hans seger är att kriget i Tjetjenien går snett.

För folket står han för traditionella ryska värden som patriotism, säkerhet, lag och ordning. Det är värden som går hem efter ett 1990-tal som präglats av en kraftig ekonomisk tillbakagång, sänkt levnadsålder, misär, nedmontering, kaos.

Juridik, spioneri och judo

Men vem är han då, denne Vladimir Vladimirovitj? Och vad han står för när det blir dags att föra vanlig vardagspolitik? Om detta omvärlden kan än så länge inte så mycket. När Financial Times reporter träffar honom öga mot öga “undviker han ögonkontakt”. Han “ler mycket, men på ett nervöst sätt”. Och han har en stor bild av Peter den Store på sitt rum. Sedan tidigare vet vi att han är jurist i botten, att han var spion i början av sitt yrkesliv och är duktig på judo.

Han antas vara någorlunda reforminriktad i sin syn på ekonomin och associeras med reformekonomerna kring borgmästaren i hemstaden S:t Petersburg i början av 1990-talet, där han fanns med på ett hörn i en ny, civil karriär.

Den enda princip han slagit fast på det ekonomiska området är att privatiseringarna ligger fast, något som lugnat marknaden. Det fanns ju under hela hösten en debatt i duman om att låta dem gå tillbaka, vilket skapade oro.

Måndagens beslut att möblera om i regeringen antyder också reforminriktning. Michail Kasianov, som fungerat som finansminister en tid och vunnit respekt, har lyfts upp till förste vice premiärminister med övergripande ansvar för ekonomin. Samtidigt distanserar han sig från ministrar som förts fram av Jeltsin.

Men det finns även politiska åtgärder som pekar i en riktning som marknaden inte gillar: Han förefaller ha ställt sig bakom ett förslag från riksbankschefen att öka valutakontrollen och sänka räntan för att få fart på ekonomin.

Den mest sammanhängande informationen om hur han tänker finns i ett dokument, som är publicerat på den ryska regeringens officiella webbsida (www.government.gov.ru) med titeln “Ryssland vid millennieskiftet”.

Putin slår där fast att läget är eländigt. Produktiviteten är “extremt låg”, produktionsfallet “dramatiskt”, det har investerats för lite, forskning och utveckling är förbisedd. Han skyller detta på arvet från Sovjet, som gjorde det svårt att få marknadsreformer att fungera. “Idag skördar vi den bittra frukten, både materiellt och mentalt, av de gångna årtiondena.”

Han skriver mycket om lärdomar. En är att landet har uppfyllt sin kvot av omvälvningar och radikala reformer. Förnyelsen ska i fortsättningen ske utan experiment med abstrakta modeller från utländska läroböcker. Att kopiera andra länders erfarenheter är inte heller någon väg till framgång. “Varje land måste söka sin egen väg, och det gäller också Ryssland.”

“Uppmuntra investeringar”

Han konstaterar att det skulle ta 15 år med en årlig tillväxt på åtta procent att nå upp till Spaniens eller Portugals ekonomiska nivå. Det krävs nu en långsiktigt, nationell strategi för ekonomisk utveckling. Den ska “uppmuntra investeringar”. Det ska också finnas en industripolitik och det ska satsas för att Ryssland ska bli mera high tech. När det gäller strukturpolitiken är han ganska luddig. Och till slut nämner han att det är viktigt med ett effektivt finansiellt system, skatteformer, låg inflation, stabil valuta och civiliserade finansiella marknader.

Medelväg

Intrycket är att Vladimir Putin förespråkar en gyllene medelväg. Mycket av det han säger är sådant som marknaden vill höra. Men han markerar också tydligt att staten ska ha en viktig roll.

Men vilken politik han än väljer att satsa på när valrörelsen väl är över, kommer den att bli jämförelsevis lätt att genomföra. Den nyvalda duman domineras inte längre av kommunisterna och kommer därför inte att motsätta sig varje förslag från regeringen som den gamla duman gjorde.

Även om den politiska risken fortfarande finns i Ryssland, börjar det spira en positiv attityd hos placerarna. Vilket kan göra även år 2000 till ett gott år för den ryska börsen.