Se upp för dyra fonder

Asien, Japan och andra omogna marknader är dyra att investera på. Aktiefonderna med högst kostnader har på tre år spenderat ungefär en tiondel av förvaltat kapital på förvaltning och mäklare.

Det visar Affärsvärldens granskning av fondernas totalkostnadsandel (TKA) under perioden 1996 till 1998. TKA är summan av fondens förvaltningsavgift, betalt courtage och övrigt redovisade kostnader.

Banco värst

Värst är Banco, som placerar sig både på första och andra plats i tabellen (se den tryckta tidningen, nummer 12/1999 sidan 24). Banco Japan har haft kostnader på 13,2 procent av fonden under perioden 1996 till och med 1998 och Banco Fjärran Östern har spenderat 12,2 procent av fondförmögenheten under samma period. Av detta står förvaltningsavgiften, som är 1,7 procent per år, för 5,1 procentenheter.

Även Handelsbanken, LF Wasa, S-E-Banken och Skandia har med fonder i tabellen. Däremot saknas de fondbolag som är inriktade på låga förvaltningsavgifter och/eller låg omsättning i fonderna, som Folksam och Föreningssparbankens Robur.

Östeuropa- och Rysslandsfonderna saknas i tabellen, eftersom de inte funnits i tre år. Men deras kostnader under 1998 är oroande höga, se Fondindikatorn i den tryckta tidningen (senast i nummer 10/1999).

Dyra mäklare

Förklaringen till att de fonder som investerar på omogna marknader har så höga kostnader är att mäklare där tar ungefär fem gånger mer betalt än svenska mäklare. Det är tveksamt om det är vettigt att investera på marknader där kostnaderna för att göra affärer är så höga. Enbart för att tjäna in de höga kostnaderna måste förvaltaren varje år prestera flera procent högre bruttoavkastning.

Riktigt dramatiskt blir det med kostnader på tio procent av fonden under tre år om man antar att samma kostnadsnivå består under en längre tidsperiod. Efter 20 år har hälften av förmögenheten gått förlorad om kostnaderna skulle fortsätta att vara lika höga. Det gör det uppenbart att om avkastningen från aktier i framtiden snarare blir ensiffrig än tvåsiffrig så kommer låga kostnader att bli mycket viktiga.

Tänkvärt är att det numera finns indexfonder även för investeringar ute i Europa som bara drar en förvaltningsavgift på 0,7 procent per år (Aragon och SPP). Därmed behöver man inte längre investera i fonder med en totalkostnad på över tre procent. Visst kommer de nystartade indexfonderna också att få vissa kostnader för courtage, men indexfonder minimerar ändå mängden affärer jämfört med aktivt förvaltade fonder.

Nettoaffärer

Tänk också på att aktiefonder som redovisar lägre kostnader kan ha dolt sina kostnader genom att göra aktieaffärerna netto (utan courtage, men med sämre kurs). Detta har Affärsvärlden uppmärksammat i artikeln »Orimliga kostnadsskillnader«, som visar att vissa utlandsfonder betalar tio gånger högre courtage än andra. Rimligen är det de som redovisar höga kostnader som är ärliga medan övriga döljer sanningen för sina kunder.

Dessutom är det ingen aktiefond som redovisar hela kostnaden för att göra affärer. Utöver de kostnader som fondbolagen redovisar när de räknar ut totalkostnadsandel tillkommer nämligen alltid kostnader för valutaväxling och spread (se artikeln »Åsbrink och spreaden«).

För en mer detaljerad analys av effekterna på ditt sparkapital av skatter och avgifter under en 20-årsperiod, se ”Av 7 får du behålla 2”.