Sextiotalet går igen

Många företag har problem med sitt anseende. Numera kan man inte ostraffat agera i den gråzon som alltid finns mellan det som är lagligt och det som anses oetiskt. Om företagen inte uppfattas som tillräckligt ansvarstagande i sitt uppträdande som samhällsmedborgare kan de utsättas för köpbojkotter, trakasserier och till och med få butiker sönderslagna.

Barnarbete och miljökrav

Mest utsatta är konsumentinriktade företag, med bred internationell inriktning; de som söker den billigaste arbetskraften, utnyttjar barnarbetare och lägger fabriker i regioner med låga miljökrav. Extra känsligt är det att ha verksamhet i fattiga länder, vilket företag som Shell och Nike fått erfara.

Av dessa skäl har uttryck som ansvarsfullt företagande, affärsetik, hållbar utveckling, samhällsengagemang och “det goda företaget” blivit modeord. Det är svårt att hitta ett samlingsnamn för allt detta som rör sociala, etiska och miljöinriktade frågor. Omvärldsansvar är en term som beskriver det hela relativt bra. På engelska talar man om “corporate citizenship” (företaget som medborgare) och “sustainability” (hållbarhet). Strävan ska vara att bidra till en utveckling som är långsiktigt hållbar: ekonomiskt, socialt och ekologiskt.

Ett exempel i raden av svenskanknutna företag som lagt om stil är ABB. Kritiken har varit hård mot dess engagemang i stora dammprojekt, fossileldade kraftverk och kärnkraftsanläggningar. Nu ska alltmer satsas på alternativa energilösningar, samtidigt som mindre insatser görs inom storskaliga kol-, vatten- och kärnkraftsprojekt. ABB har också lagt fast en social policy och börjat ta fram sociala indikatorer. Miljöredovisningen, som är ett komplement till årsredovisningen, har i år ersatts med en Sustainability Report där de sociala frågorna får stor plats.

De gamla grekerna

NCC har bytt ut sin miljöredovisning mot en omvärldsredovisning, där företaget beskriver sitt ansvar gentemot olika intressenter i omvärlden: kunderna, medarbetarna, användarna (kundernas kunder), leverantörerna, myndigheterna, miljön och ägarna.

Det vi ser, i Sverige och övriga västvärlden, påminner om 1960-talet. Då var företagen också hård pressade från olika håll. För att möta kritiken lanserades bland annat intressentmodellen för att visa företagsledningens viktiga roll som medlare och mäklare mellan olika intressenter. Det gjordes “sociala bokslut” där resultaträkningen spaltades upp på de olika intressenterna. Man försökte till och med skapa sociala indikatorer som skulle mäta frihet, jämlikhet, tolerans, stolthet, skönhet, välfärd och så vidare (vilket inte gick så bra).

Aktiva i Sverige var särskilt de företag som hade ett akut hot hängande över sig. Det gällde främst läkemedelsbolagen eftersom det då fanns politiska förslag att socialisera hela branschen. Därför var det ingen tillfällighet att Astra och Pharmacia intresserade sig för social redovisning på 1970-talet.

Vänstervåg

På 1960- och 70-talen fanns en tydlig vänstervåg i samhället. Hela det marknadsekonomiska systemet var ifrågasatt. Ägare och företagsledningar ansågs ha för stor makt. Det handlade mycket om att stärka de anställdas inflytande över ekonomin och införa en mer politiskt planerad ekonomi. En del av protesterna urartade och ledde till svårutrotade terroristorganisationer, särskilt i Tyskland och Italien.

Läget är annorlunda idag. Efter de gamla öststaternas kollaps är det få som ser planekonomi som ett alternativ. Kritiken gäller heller inte hela systemet, utan mer de negativa effekterna av globaliseringen, frihandeln och de snabba internationella kapitalflödena. Tyvärr finns terroristinslag även nu, om än i begränsad skala. I Storbritannien håller djurrättsaktivister, med hjälp av olagliga trakasserier, på att knäcka ett företag (Huntingdon Life Sciences) som, helt lagligt, utför djurförsök åt läkemedelsindustrin.

Övervärderad intelligens

Historiskt sett har företagarna alltid haft svårt att bli helt accepterade i samhället. “Redan Platon och Moses ville hålla det ekonomiska livets män på armslängds avstånd, och alltsedan dess har näringslivet måst förtjäna förtroende att få verka fritt i samhället. Licensen har dragits in upprepade gånger i historien, på mer eller mindre god grunder.” Så skriver Tomas Brytting, etikforskare på Handelshögskolan, i sin bok “Företagsetik” (Liber Ekonomi).

Att inflytelserika tänkare som Platon, Aristoteles, Thomas av Aquino och Rousseau var så antikommersiella ges en förklaring av den österrikiske nationalekonomen och filosofen Friedrich Hayek, nobelpristagare i ekonomi 1974. Han menade att intelligenta människor har en benägenhet att övervärdera intelligensen och anta att alla de fördelar och möjligheter som vår civilisation erbjuder beror på avsiktlig planering.

Hayek ansåg att vår civilisation med marknadsekonomi, moral, frihet och rättvisa utvecklats evolutionärt och att alla system som uppstått utan planläggning är vida överlägsna system som utformats medvetet. De grupper av människor som har de mest framgångsrika sedvänjorna sprider sig mest. Det är en utveckling som vi varken kan förutsäga eller kontrollera. Det påminner om 1800-talsbiologen Charles Darwins evolutionslära. Men evolutionen är inget som biologerna kom på. Darwin inspirerades av 1700-talets skotska moralfilosofer, bland andra Adam Smith (nationalekonomins fader).

“Förtrycka allmänheten”

Adam Smith, som betonade att etik och ekonomi hänger ihop, upptäckte att när individen bara ser till sina egna intressen är det som om han, eller hon, leds av “en osynlig hand till att främja ett ändamål som inte har haft någon del i hans syfte”. Det är egenintresset att öka den egna inkomsten som leder till att samhällets ekonomi blir så stor som möjligt.

Adam Smith hade annars inga höga tankar om affärsmän. “Köpmännen utgör en klass av människor vilkas intresse aldrig exakt sammanfaller med allmänhetens och som vanligen har ett intresse av att föra allmänheten bakom ljuset och till och med förtrycka den.” Normalt förelåg dock ingen motsättning mellan individens egenintresse och samhällets bästa. Om vi bara lät vår medfödda benägenhet att göra affärer få fritt utlopp skulle nationens rikedom växa, ansåg Smith.