Staten alltmer inblandad trots avregleringen

Elförsörjningen är vårt viktigaste infrastruktursystem. Utan det stannar det mesta i landet. På det stora hela är det ett väl fungerande system. Men kraven är högt ställda och förtroendet för den svenska elmarknaden är tyvärr inte vad det borde vara. Kunderna misstror de stora elbolagen och anser att priserna ökat omotiverat mycket under senare tid.

Regeringen tillsatte därför

i början av september en snabbutredning för att undersöka om konkurrensen är tillräcklig. Uppdraget gick till en av de mest branschkunniga, Kjell Jansson, generaldirektör för tullverket, tidigare chef för Svenska Kraftnät.

Kjell Jansson lämnade sin rapport i förra veckan, “Konkurrens på elmarknaden”, SOU 2002:7, och hans slutsats var att det inte finns några fundamentala funktionsfel hos den avreglerade elmarknaden. De prishöjningar som skett mellan 1999 och 2001 har varit motiverade och kan förklaras med ökade kol- och oljepriser, längre vattentillrinning, ökad elförbrukning och stängningen av en Barsebäcksreaktor. Den enskilt viktigaste faktorn är de högre priserna på kol och olja, alltså bränslet i de kraftverk som måste köras när vatten- och kärnkraften inte räcker till.

Sedan avregleringens början 1996 har det totala elpriset sjunkit för industrikunder men ökat för hushållen. Ökningen är främst en effekt av att elskatten ökat under perioden.

Det finns dock oroande tecken på elmarknaden, enligt elkonkurrensutredningen. Antalet företag minskar inom både produktion och elhandel, vilket medför risk för ökad maktkoncentration. Utredningen vill därför att energimyndigheten ska få en utökad expertroll och kontinuerligt följa prisbildningen och konkurrensen på elmarknaden. Utredningen anser också att det behövs någon form av offentlig, företagsspecifik statistik över elhandelsföretagens försäljningspriser. Det finns redan privatfinansierade tjänster på internet som erbjuder prisjämförelser. Men de anses inte vara tillräckligt heltäckande.

Staten styr mer

Normalt är insamling av försäljningspriser för att hjälpa konsumenterna ingenting för staten. Men det är ett av flera tecken på att statens roll paradoxalt nog håller på att öka i den avreglerade delen av elmarknaden, alltså handel och produktion. Annars var ju tanken att bara nätverksamheten skulle vara reglerad av myndigheterna.

Det tydligaste tecknet på statens ökade inblandning finns inom produktionen, där elmarknaden inte på egen hand förmått lösa effektproblemet, alltså att tillhandahålla reservkraft för de timmar per år när elefterfrågan är som högst, kalla vinterdagar när industrin går för fullt. Detta berörs inte närmare i elkonkurrensutredningen eftersom det pågår ett arbete i Svenska Kraftnäts regi för att hitta en långsiktig lösning.

Effektproblemet har förvärrats efter avregleringen. Elproducenterna får inte längre någon lönsamhet i att hålla reservkraft. För att undvika bristsituationer, och risken att behöva koppla bort kunder från nätet vid högbelastning, har statliga Svenska Kraftnät fått träda in och upphandla effektreserver, som består av kraftverk som lagts i malpåse. Men detta är bara tänkt som en övergångslösning.

Effektbristen beror i grunden på att det finns elsäljare som säljer el utan att ha något att sälja. Flera av de företag som är balansansvariga, alltså har ett ekonomiskt ansvar för att den el som säljs alltid är i balans med den el som köps in för att täcka konsumtionen, har inte velat vara med och finansiera effektreserven. Den kom bland annat till användning måndagen den 5 februari förra året när det var mycket kallt och elförbrukningen nådde en rekordnivå.

För innevarande vinter har Svenska Kraftnät upphandlat reservkraft för att täcka bortfallet av den första kärnkraftsreaktorn i Oskarshamn, som stängts tio månader för reparation.

Frågan är om reservkraften är en kollektiv nyttighet som ska finansieras med offentliga medel eller om det är något som marknaden ska ta hand om? På monopoltiden var detta inget problem eftersom systemet var överdimensionerat. Kunderna fick betala reservkraften över elnotan.

På den avreglerade marknaden är tanken att spotmarknaden ska sköta leveranssäkerheten. När efterfrågan är större än utbudet ska priset gå i höjden, vilket ger signaler till kunderna att dra ned sin efterfrågan. Men det sker inte på den nuvarande elmarknaden eftersom många kunder, särskilt hushåll med elvärme, inte är priskänsliga. De har ingått fastpriskontrakt och har inga incitament att dra ned sin efterfrågan.

Det stora problemet på elmarknaden är att så många kunder inte är med i prisbildningen. De reagerar inte på prissignaler. Lösningen på effektproblemet är inte ett ökat utbud utan snarare en minskad efterfrågan vid toppbelastningar, vilket förutsätter att kunderna kommer med i prisbildningen. Ekonomiskt går det inte att försvara en utbyggnad av reservkraften med tanke på den korta driftstid de har under ett år.

Staten hög risk

Att lösa effektproblemet inom nuvarande system är svårt.

Risken är stor att provisoriska lösningar successivt urholkar förtroendet för elmarknaden och att staten i stället får allt större roll.

Staten uppträder redan i flera olika roller på elmarknaden. Det största bolaget på marknaden, Vattenfall, är statligt. Svenska Kraftnät, som är systemansvarig och ser till att produktion och import motsvarar konsumtion och export av el, är ett statligt affärsverk. Svenska Kraftnät äger också, tillsammans med sin norska motsvarighet (Statnett), elbörsen Nordpool. Det är inte alls givet att en börs bör ägas av staten. Den hade förmodligen varit mer dynamiskt om den drivits privat. Kritiken mot Nordpool går bland annat ut på att produktutbudet på den finansiella delen av marknaden, alltså terminer och optioner för att säkra priser och sprida risker, inte är tillräckligt brett.

Ny reform behövs

Sannolikt krävs en ny radikal reform för att förtroendet för elmarknaden ska komma tillbaka och kundens roll stärkas. Affärsvärlden presenterade nyligen ett förslag från Gunnar Fabricius, grundare av Svenska Kraftbörsen (Afv nr 47/2001, sidan 37-41).

Förslaget, som förutsätter vissa lagändringar, har mött ett ökat intresse i branschen och kallas numera “Alexanderhugget” efter Alexander den store som påstods ha blivit Asiens härskare eftersom han löste problemet med en komplicerad knut i turkiska Gordion genom att helt enkelt hugga av den med sitt svärd.

Alexander i elbranschen hugger bort elsäljaren. Han var tänkt att få en nyckelroll på den avreglerade elmarknaden. Kunden skulle fritt kunna välja mellan hårt konkurrerande elsäljare. Men så har det knappast blivit. De flesta nya elsäljare, som dök upp på marknaden efter avregleringen, har givit upp och många kunder har förblivit passiva vilket har stärkt de etablerade storproducenternas makt.

Alternativet är att det i stället upprättas en direkt relation mellan nätägaren, som också blir balansansvarig, och slutkunden. Nätbolagen får därmed ansvar för alla steg i den fysiska leveransen av el. På så sätt skapas incitament att hjälpa kunden att dra ned sin förbrukning när priserna är höga. Alla kunder köper sin el till spotpris. Därmed är de ständigt garanterade bästa möjliga marknadspris. De som vill försäkra sig mot höga spotpriser köper en prisförsäkring. Valet för kunden blir därmed inte att välja elleverantör utan att välja hur prisrisken ska hanteras.

“Alexanderhugget” skulle medföra stora förändringar för elsäljarna, vars nya roll i stället kan bli att sälja prissäkringar i konkurrens med andra finansiella företag. En del tror att det kan bli svårt att förstå riskerna på elmarknaden för kunderna, som därmed missar att prissäkra sig. Men hugget har förutsättningar att lösa flera av de problem som finns på elmarknaden i dag: den prisokänsliga efterfrågan, effektbristen, elsäljare som inte klarar sitt balansansvar, det administrativa krånglet med att byta elleverantör.