Telia/Telenor: Ingen smakstart

Inte heller andra försöket av fusionen mellan Telia och Telenorhar fått en särskilt bra start. Men annat var kanske inte attvänta. I samma affär ska två svåra och känsliga frågor lösas.Dels privatisering av statlig egendom, dels en fusion med enutländsk partner. Efter en segdragen förhandling om villkorenför affären kretsar nu all uppmärksamhet kring vilka som ska fåvilka poster i företaget och var verksamheterna ska placeras.Det är uppenbarligen en politiskt känslig affär, särskilt förnorrmännen. Norrmännen är rädda för att Telia helt ska ta överden norska klenoden Telenor. Förra gången föll affären på attparterna inte kunde komma överens om ägarandelarna.

Stort statligt ägande

Även den här gången var ägarandelarna en stötesten iförhandlingarna. Till slut blev fördelningen densamma som iavsiktförklaringen, det vill säga 60 procent till Telia och 40procent till Telenor. Efter börsnoteringen ska både svenska ochnorska staten äga drygt en tredjedel av aktierna vardera. Denärmaste veckorna ska styrelsen ta beslut om var de olikaverksamheterna ska placeras.

Affärsmässig lokalisering

Enligt bolagen ska lokaliseringen av de olika verksamheterna skepå affärsmässiga grunder. Det kan knappast innebära annat än attexempelvis mobil- och internetverksamheterna hamnar i Sverige.Men att dessa frågor inte löstes i avtalet visar vilken känsligprocess fusionen är. Men redan nu är det nationella hänsyn somstyr verksamheten. Bland annat har norrmännen fått igenom enklausul i avtalet som innebär att det nya bolaget ska förbliunder statlig kontroll i sexton år framöver.Hela vitsen med fusionen och den framtida privatiseringen ochbörsnoteringen har varit att frigöra bolaget från statliga bojoroch göra det möjligt för bolaget att konkurrera på lika villkormed övriga europeiska jättar. Om det nya bolaget till varje prisska förbli kontrollerat av norska och svenska staten kommerbolagets rörelsefrihet att hindras. Sådana restriktioner harinte Telia/Telenor råd med om bolaget ska bli att räkna med påden europeiska marknaden.

Värderingen hämmas

Inte minst riskerar politiska och nationella hänsyn att hämmavärderingen på börsen. Om bolaget ska nå upp till deförväntningar som ägarna har om att värderas till 300 miljarderoch bli en av de stora aktörerna i det europeiska telelandskapetså vill det till att verksamheten drivs på affärsmässigagrunder. Ett företag som ska växa i denna bransch har inte rådmed en aktierabatt. När den europeiska marknaden skastruktureras om så blir vinnarna sannolikt de företag som harmarknadens förtroende och en högt värderad aktie att använda somvaluta vid förvärv.Både norska och svenska politiker gör därmed både sig själva ochdet nya företaget en otjänst genom att lägga sig i verksamheten.Med fortsatt garanterat statligt ägande blir bolaget vingklipptoch kan i bästa fall inrikta sig på att hålla ställningarna påden nordiska marknaden. Men det finns sannolikt ett visst måttav spel för gallerierna i ägarnas agerande.

Känsligt i Norge

Statliga utförsäljningar är känsliga, särskilt i Norge som haren tradition av statlig kontroll av de stora företagen. Under denärmaste veckorna ska det norska stortinget och svenskariksdagen liksom EU ta ställning till fusionen. Särskilt förnorska Arbeiderpartiet är det statliga ägandet ochlokaliseringen av verksamheterna känsliga ämnen. Det är troligenanledningen till att ägarna trippar försiktigt än så länge.Men mycket talar ändå för att Telia/Telenor-aktien blir enpopulär aktie på börsen. Framförallt tilltalas börsenförmodligen av kombinationen stabilitet och tillväxt. Dessutomkan det stora statliga ägandet paradoxalt nog bidra till enknapphetsvärdering av bolaget på börsen. Bolagets storlek ochvikt i index gör att institutionerna inte kan avstå från att ägaaktien. Det kan driva upp kursen enligt principen storefterfrågan och litet utbud, åtminstone på kort sikt.