Utpressning på Skandia avslöjas i hemligt brev

Brevet ger en fingervisning till varför överåklagare Christer van der Kwast valt att begränsa ett eventuellt åtal mot Lars-Eric Petersson till att enbart omfatta de 180 miljoner kronor som avser bonusprogrammet för 1998 och 1999. Överåklagaren släpper alltså den omdiskuterade förlängningen av programmet under 2000, som gav omkring 400 miljoner kronor för en period av fyra och en halv månad.

Brevet rör sig om en intern promemoria, som skrivits under av Ulf Spång och Jan-Mikael Bexhed. Högst upp på pappret står ”Förtroligt”, samt för vem brevet är avsett: ”Mottagare: Akten, Utkast Wealth Builder”. Brevet har varit arkiverat men har redan kommit att utgöra viktig bevisning för Ulf Spång, både i samband med förlikningen med Skandia förra hösten och i överåklagarens beslut att lägga ner förundersökningen mot Spång.

I brevet beskriver Spång/Bexhed en situation av tydlig utpressning mot Petersson från ledningen för den snabbväxande enheten för långsiktigt sparande, AFS. Skandia. Spång/Bexhed skriver att flera förmånstagare redan 1998 bibringats uppfattningen att taket på 300 miljoner kronor inte skulle tilllämpas. Det står att Lars-Eric Petersson hösten 1999 diskuterat med fem personer om att taket inte skulle tillämpas för dem, och att det senare utökades med ytterligare en person.

I den hemliga promemorian finns en avskrift av ett brev, på engelska, från American Skandias amerikanska chefsaktuarie Gordon Boronow. Där ger han AFS-ledningens syn på takfrågan: ”…det var något som en stöttande (supportive) styrelsen skulle ta bort om AFS verksamhet utvecklades så bra att utfallet skulle överstiga taket”.

Intrycket av brevet är att Spång/Bexhed avsvär sig ansvar för taklyftet för 1998 och 1999 som i stället ”skylls” på andra, framför allt utpressning från AFS-ledningen. Någon hänvisning till beslut i Skandias styrelse görs inte. Det är förstås tankeväckande då alla på Skandia visste att frågan om att lyfta taket på bonusprogrammet skulle behandlas i Skandias styrelse.

Det lär finnas en anteckning i Peterssons egen almanacka senhösten 1999 om att frågan om att lyfta taket för 1998 och 1999 skulle tas upp på nästkommande styrelsemöte. Men det görs inte. I Skandias styrelse behandlades bara förlängningen av programmet under 2000.

I början av Skandiautredningen hävdade både Lars-Eric Petersson och Ulf Spång att det inte hade varit möjligt att förlänga programmet utan att det påverkade utfallet för 1998 och 1999. Men under utredningens gång har versionerna om vad som hänt successivt förändrats.

Petersson själv har bland annat sagt att taket för 2000 lyftes på ett styrelsemöte i maj 2000. Det hemliga brevet från Spång/Bexhed tyder samtidigt på att dessa två tror att taket för 1998 och 1999 lyftes, inte av juridiska skäl, utan för att AFS-ledningen krävde det.