Utvandrarna i ny tappning

Erik Svensson föddes 1910 i en enkel stenstuga strax utanför Karlskrona. Han växte upp i en familj med sammanlagt tolv barn. Två av dem klev i vuxen ålder ombord på ett fartyg och emigrerade till USA. Personligen drog Erik Svensson till sjöss med en vilja att se världen och undfly de minst sagt magra förhållandena på ­hemmaplan, ett par årtionden före det kraftiga ekonomiska uppsvinget i Sverige. Ungefär 107 år efter att Erik Svensson kom till världen håller hans barnbarn Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare på Göteborgs stadsteater tillika regissör och skådespelare, som bäst på att förbereda en uppsättning av Utvandrarna (1949).

Föreställningen, som bygger på den första delen av Vilhelm Mobergs majestätiska romansvit, har premiär i Göteborg 8 september. Pontus Stenshäll står för regin och arbetet med pjäsen har fått honom att tänka extra mycket på hans farfars historier om gamla dagar.

– Farfar brukade berätta hur familjen fick knacka hål i isen och värma den till vatten. Det känns otroligt att tänka på att Sverige var ett fattigland för inte så länge sedan, säger han.

Historien har filmatiserats av Jan Troell på 70-talet och blivit musikal i form av Kristina från Duvemåla. På senare tid tycks berättelsen ha blivit alltmer efterfrågad.

Bland annat sattes den upp på Dramaten 2014 i regi av Mats Ek och spelades under fjolåret på Västmanlands teater i regi av Peter Oskarson. Förutom höstens uppsättning på Göteborgs stadsteater ska Utvandrarna filmatiseras av Snabba cash-regissören Daniel Espinosa (premiär i december nästa år). Kanske är det starka intresset för Mobergs skildring inte så konstigt med tanke på dagens migrations- och flyktingsituation i Europa. Och kanske är ämnet särskilt brännande i just Sverige som i fjol beviljade flest asyltillstånd i förhållande till befolkningsstorlek i hela EU, enligt EU:s statistikorgan Eurostat. Anna Hedelius är teaterkritiker på SVT:s Kulturnyheterna:

– Migration ställer oss inför svåra frågor och jag tror att det finns ett stort behov av bearbetning. Konsten kan bidra till att våga konfrontera tankar, ställa frågor och diskutera med andra.

För den som vill sätta upp Utvandrarna som teater eller göra film av berättelsen finns åtminstone två sammanlänkade utmaningar. Den ena handlar om över­föringen av den gigantiska textmassan och det karaktäristiska språket från en genre till en annan. Den andra handlar om balansen mellan att vara originalhistorien trogen och göra den aktuell för samtiden – inte bara form- utan också innehållsmässigt. Dessutom är det många äldre som redan har en relation till berättelsen och därmed en uppfattning om hur den ”bör” gestaltas, medan yngre generationer kanske behöver bli tilltalade på ett annat sätt.

– Hur skalar man ner en sådan rik text och gör den rättvisa? Ska karaktärerna tala småländska eller frångår man detta? Det är intressanta frågor, säger Anna Hedelius.

Också Pontus Stenshäll anser att den främsta utmaningen är att bevara det mustiga och vackra språket i berättelsen, samtidigt som pjäsen ska ha en relevans för samhället i dag.

– Vi har inte tagit in några andra kulturinfluenser alls i vår uppsättning. Den enda skillnaden är att det finns första och andra generationens invandrare i ensemblen.

Det är första gången som Utvandrarna spelas på stadsteatern i Göteborg och Pontus Stenshäll hoppas på att pjäsen ska ge upphov till engagemang och reflektion hos publiken.

– Det är något fint med Mobergs historier som har den där kombinationen av nostalgi och framtidstro, att gå framåt och glömma samtidigt som man ständigt har med sig ett bagage från det förflutna. Det är ett fascinerande och aktuellt ämne, säger han.

Fredrik Wikström Nicastro, producent för filmatiseringen av Utvandrarna, berättar att de just nu arbetar med manus och ­casting av skådespelare. Inspelning sker nästa år och premiären är planerad till juldagen 2018. Han kan inte säga vilka som ska spela huvudkaraktärerna Kristina och Karl-Oskar eller var filmen ska spelas in. Han säger dock att visionen är att introducera berättelsen till en yngre publik och gestalta den på ett annat sätt än tidigare. Tanken är att publiken som redan är bekant med historien ska uppleva den på ett nytt sätt. Första filmen handlar om första delen av ­sviten och intentionen är att senare filmatisera resten av böckerna.

– Vi brinner för den här berättelsen som håller en sådan kvalitet och är en sådan klassiker. Samtidigt är den fortfarande väsentlig och allmängiltig.

Utvandrarna

Mobergs klassiska berättelse handlar om vedermödorna för och drömmarna hos en grupp smålänningar som migrerar till Minnesota i samband med den stora utvandringsvågen från 1840- till 1930-talet som innefattade 1,3 miljoner svenskar.