Borgerliga bygget består

Ett regeringsskifte leder till stora förändringar.

Därför skulle man kanske förvänta sig just detta när den rödgröna oppositionen nu börjar samla ihop sig till besked om en gemensam politik.

Men glöm det. De rödgrönas uppgörelser om försvaret och sjukförsäkringen visar att det mesta blir som förut. Även om de gör sitt bästa för att ge ett annat intryck.

Alla grundläggande omläggningar skjuts på framtiden i utredningar. Och så länge inga andra beslut fattats gäller rådande system. Den borgerliga politiken kommer alltså att leva kvar långt in under nästa mandatperiod, även om Mona Sahlin lyckas sparka ut Fredrik Reinfeldt från Rosenbad.

Att Socialdemokraterna inte vill ha något stort skifte inom försvaret är inte så förvånande. Möjligen kommer den allmänna värnplikten att göra comeback. Men då först efter en rejäl översyn.

Att det borgerliga sjukförsäkringssystemet i praktiken kommer att leva kvar under flera år är mer överraskande. Med tanke på den våldsamma kritik som regeringens skärpning av regelverket utsatts för trodde nog väljarna på en rejäl återställare med en ny regering.

Det blir det nu inte. Visserligen gör de rödgröna sitt bästa för att framställa regeringen som hjärtlös medan de själva har en ”positiv människosyn”, som det heter i inledningen av uppgörelsen. Men de förändringar som genomförs direkt vid en valseger är marginella.

Den bortre tidsgränsen för hur länge man kan uppbära sjukförsäkring slopas. Prövningen av arbetsförmåga ska göras i relation till den befintliga arbetsmarknaden, inte till en fiktiv som regeringens system sägs göra. Större hänsyn ska tas till individens förutsättningar.

Över huvud taget ska individen ha rätt att kräva aktiva insatser på ett annat sätt än i dag. Hur det ska gå till är dock oklart och ska utredas. Liksom vad som händer om den sjuke inte ligger på för att få hjälp. Faran är uppenbar för långa, passiva sjukskrivningar.

Oppositionen vill ge intrycket av en uppmjukning. Att efter regeringens rigida tillämpning av den ekonomiska piskan kommer en mer mänsklig variant, som aktivt hjälper den sjukskrivna att kunna börja arbeta igen.

Som politiskt spinn är det skickligt, men frågan är, som sagt, om det blir så stor skillnad i verkligheten. Vi har hört visan om aktiva insatser förr.

Samtidigt är de rödgröna väldigt noga med att det inte får bli som förr, med massor av förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar. Framför allt Socialdemokraterna har lärt sig läxan från valet 2006. Väljarna gillar inte att betala för dem som kan arbeta. Därför ska arbetslinjen återerövras. Inom sjukförsäkringen så till den milda grad att i princip alla ska kunna arbeta med något. Även de mest handikappade ska kunna bidra med några timmar på den särskilda arbetsmarknad som ska inrättas. Ingen ska få förtidspensioneras före 58 års ålder.

Det tillhör dock de många saker som ska utredas. Liksom hur prövningen av arbetsförmågan ska gå till senast efter ett halvårs sjukskrivning.

Vinner de rödgröna valet ska också den stora, breda parlamentariska översynen av socialförsäkringarna som varit på gång i åratal tillsättas.

Där ingår ersättningsnivåerna. Oppositionen har enats om att ”på sikt” slå vakt om inkomstbortfallsprincipen och höja inkomsttaket från 7,5 basbelopp till 10 och att ersättningen ska vara 80 procent av inkomsten oavsett hur länge man är sjukskriven.

Men dit är det långt. Höjningarna kan komma först när ekonomin så medger. En klassisk formulering som brukar betyda långt in i framtiden.

Att höja inkomsttaket till tio basbelopp var ett av Göran Perssons första löften när han skulle tillträda som socialdemokratisk partiledare och statsminister 1996.

nullnullnullnull