”Börja om från början”

Finanskrisen slår hårt mot världens alla flygbolag, bland dem det skandinaviska SAS, som på tisdagen flaggade för att bolaget behöver cirka 6 miljarder kronor i en nyemission. Börsen svarade med att sänka aktien cirka 25 procent.

Bolaget planerar nu för att gå in i en övervintringsfas kallat Kärn-SAS, eller det engelska Core SAS. Alla funktioner som inte behövs för att klara SAS överlevnad läggs ned eller säljs.

Först och främst säljs de sista kringverksamheterna som bolaget har kvar. Bland det som försvinner märks allt från bagagehanteringsbolaget till dotterflygbolag som Spirit, Air Greenland, British Midland, Estonian Airways, Skyways, Cubic och Trust. Sedan tidigare är Spanair och airBaltic sålda.

Sedan ändras organisationen i grunden, vilket fick till följd att två landchefer, lämnar bolaget. Bland dem chefen för SAS Sverige, Anders Ehrling, som på tisdagen tog sin Mats ur skolan och lämnade flygbolaget efter 23 års tjänst. Han blir inte ensam att söka nytt jobb. Flygbolaget ska sparka 3 000 till utöver de många tusen som redan har tvingats bort från SAS.

SAS ska i fortsättningen koncentrera sina krafter på det som kallas ”affärsresenärer”. Ett tydligt strategiskifte efter att under några år ha satsat stort på privatresenärer. Flygbolaget ska samtidigt satsa på att upprätthålla i första hand de flyglinjer som finns i Norden samtidigt som organisationen för långlinjerna, SAS international, läggs ned. Långlinjetrafiken ska minskas med en femtedel.

Bolaget ska spara tre miljarder till i årstakt och hoppas inte minst på nya lönesänkningar i avtal med personalen.

Men sparåtgärder räcker inte. SAS behöver nya pengar, totalt hela 6 miljarder kronor vilket är mer än bolagets samlade börsvärde på tisdagen. Siffran kan också jämföras med bolagets egna kapital på cirka 9 miljarder kronor.

Flera stora aktieägare har redan lovat att stötta flygbolaget, bland dem den svenska regeringen som lovar att satsa 1,3 miljarder kronor, vilket motsvarar svenska statens nuvarande ägarandel.

Men hur klokt är det att satsa kapital i SAS?

Den som ska göra det har att beakta att flygbolaget har en väldokumenterat trasslig miljö att verka i i form av bland annat:

* Ett 40-tal fackföreningar.

* Ett komplicerat statligt ägande med tre länder inblandade.

* Återkommande strejker som stoppar trafiken.

* Högt löneläge och korta arbetstider.

* En utsatt situation med höga bränslepriser.

* Svår konkurrens från lågprisflygbolag.

* Konjunkturläget under 2009 och 2010 som blir “ohyggligt svårt” för att använda SAS nye finanschef Mats Lönnqvists ord.

Att i den situationen satsa miljardbelopp för att i praktiken göra färre flygningar än idag, är jag rädd, dömt att misslyckas.

Först krävs att EU ger sitt godkännande. Statsstöd till flygbolag är en känslig fråga och inte minst SAS-ledningen har upprepade gånger kritiserat andra europeiska flygbolag, inte minst Alitalia, för att staten som det brukar heta går in ”och tar sitt ansvar” för bolagets överlevnad.

Saken kompliceras dessutom ytterligare opinionsmässigt av att den svenska regeringen, och grannländerna om de övriga länderna följer efter, nu i praktiken betalar för att SAS ska kunna sparka personal och koncentrera sina krafter på något så ofolkligt och otidsenligt som ”affärsresenärer”. Det senare, om något, borde vara ett uppdrag för marknaden och inte för stater att lösa.

SAS hamnar, om den nuvarande omorganisationen genomförs, i samma division som små europeiska matarflygbolag som Austrian Airlines, Finnair och Aer Lingus, och kan sägas bli ett bolag som knappast är nödvändigt att låta leva vidare. Talande i sammanhanget är det faktum att Austrian redan är uppköpt av Lufthansa och irländska Aer Lingus är ett hett byte för likaledes irländska Ryanair (som vill köpa bolaget för att kunna lägga ned det).

Att satsa friskt aktiekapital i ett bolag med SAS förutsättningar är minst sagt riskfyllt. Risken är uppenbar att kapitalet skingras på samma sätt, och i samma hastighet, som kondensslingorna brukar upplösas efter flygplanen på 10 000 meters höjd.

Grundfrågan som regeringen och andra tilltänkta SAS-räddare nu måste ställa sig är frågan om den nuvarande organisationen, inte minst med ideliga omstigningar i Köpenhamn, är det mest effektiva för de resenärer som ska nå inte minst de internationella flygbolagen. Om svaret är ja – då kan dessa pengar satsas. Om svaret är nej – då är det bättre att låta SAS starta om från början genom att lägga ned den nuvarande organisationen och bygga upp tre separata flygbolag.

En nedläggning ska absolut inte uteslutas. I den förra lågkonjunkturen försvann i vart fall två delstatliga europeiska flygbolag, Swissair och belgiska Sabena.

Alternativet, som kanske inte helt ska räknas bort, är att bolaget blir uppköpt av någon av de stora europeiska konkurrenterna. Dagens sparpaket och överraskande stora kapitalbehov kan mycket väl ha udden riktad mot Lufthansa. Beskedet som SAS-chefen Mats Jansson indirekt sänder på tisdagen är att ”Nu är tiden kommen att lägga ett bud”.

nullnullnullnull