Kongress i kristid

Med växande interna problem försöker centralorganisationen LO formera sig mot yttre fiender. Denna gång ser det ut att behöva inkludera det egna partiet.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kortsiktigt har coronakrisen överskuggat andra pågående kriser. Men när den fackliga centralorganisationen LO i dagarna samlas till digital kongress blottläggs mängder av kristecken. Flera av problemen är strukturella och skickar varningssignaler om allt minskande relevans.

Som en av parterna på den arbetsmarknad som berör människors inkomster, försäkringar och jobb borde väl organisationen kunna konkurrera med ett attraktivt medlemserbjudande? Men förra året växte sig tjänstemännen i TCO för första gången förbi i storlek. Detta efter att LO tappat medlemmar i samtliga fjorton medlemsförbund utom ett. Ett hårt slag mot LO:s självbild som Sveriges av hävd mest inflytelserika fackliga organisation.

Sett till medlemsandel pekar kurvan ännu brantare nedför. För LO är det som kallas organisationsgrad nere på historiskt låga 59 procent. TCO presterar ännu höga 72 procent. LO lyckas nuförtiden heller inte hålla ihop sin egen samordning och formulera en gemensam position i löneförhandlingarna. En minoritet av förbunden har dessutom organiserat bland annat opinionsbildning i en radikalare falang som kallar sig för 6F. De pågående samtalen med arbetsgivarna om arbetsrätten fick avbrytas, i första hand fram till augusti, efter att en majoritet uttalat bristande förtroende för de egna förhandlarna. Så hur goda är förutsättningarna att bygga en betydelsefull paraplyorganisation när medlemsförbunden numera sätter sig själva framför helheten? Från och med denna kongress får en ny ordförande försöka reda ut problemhärdarna efter att den tidigare blivit, som det heter, less och avgår i förtid.

Nu har nyssnämnda coronapandemi ökat den svenska arbetslösheten och därmed anslutningen till arbetslöshetskassan. I Sverige administreras a-kassan av facken och därmed har tillflödet i antalet fackmedlemmar åter börjat registreras. Detta uppmärksammades i förra numret av Affärsvärlden. Men tillströmningen sätter fingret på den kanske allra trassligaste frågan som LO akut står inför. Den som kallas för facklig-politisk samverkan. För medlemsökningen visar att det är när facket mer fungerar som försäkringsbolag som fler vill betala avgiften. Då ökar efterfrågan. Men när facket uppfattas som en partipolitiskt anstruken kamporganisation faller av allt att döma medlemsantal och anslutningsgrad kraftigt över tid.

Just kopplingen till S har ställt till det förr. Fram till 1990 anslöts LO:s samtliga medlemmar kollektivt till medlemsregistret i S. Detta utan individuell möjlighet att avstå. Något som med tiden blev omöjligt att motivera. ”Det blev till en kvarnsten runt halsen” som dåvarande ordförande i LO formulerade det. Men än idag finansierar LO merparten av socialdemokraternas redovisade kampanjkassa för valrörelserna. En betydande del av LO-medlemmarnas årliga avgifter skickas vidare dit. Denna transaktion har hittills på varje LO-kongress motiverats med att den står i samklang med majoriteten av medlemmarnas uppfattning. Men just denna gång är formuleringen bortstruken ur kongresshandlingarna. För endast en minoritet röstade på S i senaste valen, 41 procent till riksdagen och 32 procent till EU-parlamentet.

Både den avgående och tillträdande LO-ledningen kan enkelt läsa av att det som fungerat i en historisk kontext inte längre anses demokratiskt legitimt. Det är bara en tidsfråga innan det externt kommer behöva talas klarspråk om nya kvarnstenar. Flera ordföranden i LO-förbunden är redan där. Ändå låter den tillträdande LO-ordföranden tillsvidare precis som sina företrädare. Susanna Gideonsson från Handelsanställdas förbund försöker försvara den gamla partikopplingen. Men levereras inte den politik som organisationen önskar sig så lovar hon, med hennes egna ord, att LO ska vara skoningslösa. Underförstått ska då om inte förr finansieringen av socialdemokraternas valrörelser dras in.

LO vill med förvarningen om skoningslöshet ställa sig i vägen för den LAS-utredning som bland annat föreslagit att dagens två undantag från turordningsreglerna ska bli fem. Förändringen skulle minska fackens betydelse. Frågan kompliceras av att LO:s representanter i socialdemokraternas verkställande utskott redan godkänt januariöverenskommelsen. Inte bara den avgående LO-ordföranden har en VU-plats, utan tillträdande Susanna Gideonsson invaldes där 2017. Januariöverenskommelsen slår fast att utredningens förslag ska genomföras om arbetsmarknadens parter inte själva förhandlar fram en lösning. Alltså de förhandlingar som LO avbröt.

Den facklig-politiska samverkan tas inte upp för skarpt beslut på den digitala kongressen i dagarna. Frågan skjuts till våren 2021 då förändringarna i turordningsreglerna avgjorts och LO vet hur skoningslösa de ska vara. Men kommer S-ledningen anse det värt att riskera regeringsmakten – och för överskådlig tid göra sig irrelevant i mitten som parlamentarisk samarbetspartner – för att skydda transaktioner från LO som redan lever på lånad tid? Inte ens en utdragen coronapandemi kommer kunna ta bort ljuset från den kris som på ett eller annat sätt väntar.

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här