Körsbärsplockning i debatten om miljardärer

På Dramaten spelas just nu Anton Tjechovs berömda pjäs Körsbärsträdgården från 1904 som handlar om en rysk adelsfamilj som slarvat bort sin förmögenhet. Till slut är det istället en nyrik borgare som tar över godset och hugger ner den vackra körsbärsträdgården för att istället bygga sommarhus åt andra nyrika borgare.

På temat klassresor uppåt och nedåt så skriver Afv nu en hel del på ämnet miljardärer. Eftersom Afv har ett samarbete med amerikanska Forbes så är det närmare bestämt svenska och nordiska dollarmiljardärer som vår bevakning kretsar kring.

Fast andras listor över rika svenskar har helt klart fått mer genomslag. Mest känd idag är utan tvekan Andreas Cervenkas lista över 542 miljardärer i boken Girig-Sverige från 2022.

Jag tycker väldigt mycket om Andreas Cervenka och mycket i hans bok är briljant, roligt, intressant, relevant och även väldigt sant. Men det är inte de delarna av boken som denna krönika handlar om. Istället ska jag försöka reda ut några av de utbredda vanföreställningar som boken tyvärr verkar ha förstärkt.

MONOPOL ÄR ÖVERSKATTAT

Monopol är ett ganska dåligt sällskapsspel. Och en ännu sämre illustration av hur näringslivet fungerar. Ändå är det ett Monopol-spel som pryder Girig-Sveriges omslag och liknelsen återkommer i boken där Cervenka drar paralleller mellan det moderna Sverige och ett Monopol-spel där de redan rika har ett ojuste övertag. ”Ett evigt ärevarv för kapitalägare. Spelet har, på flera olika sätt, varit riggat till deras fördel.”

Boken är fullspäckad med intressant data och akademiska teorier som praktiskt nog stödjer detta. Sådan ”cherry-picking” är så klart helt legitim. Men det är också viktigt att se att man utifrån samma empiri kan plocka helt andra körsbär som stödjer helt andra slutsatser.

STORFINANSEN FÖRLORADE SPELET

En jämförelse är att gå tillbaka till VPK-ledaren CH Hermanssons bok Monopol och storfinans – de 15 familjerna från 1962. Tesen där var så klart att ett fåtal familjer tillsammans hade en monopolliknande makt över näringslivet i Sverige. Boken gavs ut i lite olika utgåvor och det var faktiskt aldrig just 15 familjer utan alltid några fler. Slutsatsen idag är hur som helst slående.

Av de 20 familjer som förekommer i de upplagor jag kollat upp så är det bara fyra som finns representerade i Cervenkas miljardärslista. 16 av 20 familjer är alltså borta ur bilden och kvar är bara Söderberg, Johnson, Bonnier och Stenbeck.

Sammanlagt har dessa fyra familjer 18 personer (varav tolv Bonnier) som räknas som miljardärer idag. Av Cervenkas 542 miljardärer så kommer alltså 97% inte från de familjer som ansågs rikast och mäktigast på 1960-talet.

NYA PENGAR DOMINERAR

Jag har noga gått igenom Cervenkas lista över 542 miljardärer och kategoriserat dem efter bästa förmåga.

• Den stora majoriteten, 61%, är skapare av sin förmögenhet. Tech, fastigheter och riskkapital dominerar.
• Nästa största gruppen, 17%, är skaparnas kärnfamilj, alltså partner och barn.
• 11% av miljardärerna är från en senare generation men förmögenheten är ändå relativt ny, definierat som skapad under efterkrigstiden. Mest kända är Ikea, Tetra Laval och H&M.
• 7% av miljardärerna kommer från familjer vars förmögenhet skapades från första till andra världskriget, alltså 1914-1945. Flertalet är byggmästare vars företag inte blev stora förrän under ”rekordåren” efter kriget.
• Endast 5% av förmögenheterna är äldre än 1914. Apropå klassresorna i Tjechovs Körsbärsträdgården så är det bara bara fyra personer av 542 som har sin förmögenhet från flerhundraåriga adelsgods.

Alla samhällen är klassamhällen, så även Sverige. Men i Sverige görs det lyckligtvis väldigt många klassresor, åtminstone i toppen.

ETT PARADIS FÖR DE SUPERRIKA?

Girig-Sveriges undertitel är Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika. Paradis får man förmoda har en stark attraktionskraft på de som är utanför paradiset.

Ett bra bevis för marknadsekonomins moraliska överlägsenhet är att nästan alla samhällen har murar mot omvärlden. Skillnaden är att marknadsekonomier behöver hejda alltför stor invandring medan socialistiska länder måste hejda sina medborgare från att fly till kapitalistiska länder.

Premissen är att man ska ta människors röstande med fötterna på stort allvar. Förvisso har många av 1970- och 80-talens utlandssvenskar flyttat tillbaka men netto och över tid är ändå flyttströmmen av förmögna människor tydligt till Sveriges nackdel.

Bland de 542 miljardärerna hittar jag bara en enda utländsk miljardär som flyttat hit med sina pengar. (Finländske Björn Wahlroos) I andra vågskålen finns det dussintals miljardärer som flyttat ut och många gånger även tjänat sina miljarder utomlands.

Och återigen måste man hålla ordning på hönan och ägget. Eftersom 78% av alla dagens miljardärer är self-made (eller deras kärnfamilj) så måste ju förklaringen till att de tagit sig dit rimligen vara något annat än att systemet bara gynnar de redan rika.

OCKHAM ELLER OCKULTISM

Halvvägs in i boken så lanserar Cervenka begreppet ”superalgoritmen” som sedan blir en återkommande förklaring till en rad fenomen. Det hela är lite mystiskt men jag tolkar det som att ”superalgoritmen” är ett nytt och extra destruktivt fokus på avkastning som tar över allt större delar av själen och samhällskroppen. Intrycket är nästan att demoniska krafter är i rörelse och att de är på miljardärernas sida.

Istället för ockult mystik skulle jag vilja nyttja ”Ockhams rakkniv”, alltså den filosofiska principen att skära bort de förklaringsalternativ som kräver onödigt många eller långsökta antaganden. Ockham-linjen är att lägga större vikt vid den enklaste förklaringen.

Vad är den enklaste förklaringen till mängden miljardärer i Sverige? Är entreprenörer girigare i Sverige än i övriga världen? En i mitt tycke enklare förklaring är att svenska miljardärer, oavsett antal, är lättare att hitta än på många andra håll.

• Offentliga aktieböcker gör att svenska aktiebolags ägare är väldigt mycket enklare att kartlägga än i länder med mindre transparens.
• Låga kapitalskatter gör att svenska miljardärer inte har samma starka skäl att skatteplanera bort sina synliga förmögenheter som i länder med svidande förmögenhets- och arvsskatt.

LORDS OF EASY MONEY

Men grundfrågan kvarstår: Varför har antalet miljardärer ökat så exempellöst? Cervenka lyfter ofta fram centralbankernas roll men det skyms tyvärr lite av allt det andra tankegodset. Superalgoritmer, fulspel, skatteparadis och girighet.

En bok som utmärkt tydligt lyfter centralbankernas roll är The Lords of Easy Money – How the Federal Reserve broke the American economy (Christopher Leonard, 2022). Titeln är ganska självförklarande.

När gråa tjänstemän på två år ökar penningmängden med 500% så är det kanske inte konstigt om effekterna blir extrema. Där vissa blir miljardärer och andra blir relativa förlorare. Men det är inte samma sak som att miljardärer skulle vara roten till en massa samhällsproblem.

Lyfter vi blicken från den lilla klicken av miljardärer så ser vi att den ekonomiska ojämlikheten faktiskt minskar. Dagens Industris Viktor Munkhammar skrev nyligen intressant om att den så kallade ”elefantgrafens” ojämlika skepnad numera förbytts till att visa att det är de fattigaste som får det mest bättre, mätt som inkomstutveckling. Precis som att fem myror är fler än fyra elefanter så är 8 miljarder människor fler än 542 miljardärer.