Logiskt att företagen inte ökar sina lån

Att ta samhällsansvar är att låna ut till företag som är livskraftiga. Det är dessutom olagligt att göra något annat. Det betyder att företag som redan innan pandemin hade problem inte bör bli aktuella och få tillgång till dessa lån.

Riksbankens stödåtgärd på 500 miljarder kronor till företagsutlåning och Riksgäldens företagsakut har än så länge låg nyttjande grad. Det skulle kunna ses som misslyckande, men är det inte enligt min mening.

För det första är det för tidigt att dra några slutsatser redan nu. I ett inledande krisskede är det naturligt att företagen fokuserar på att minska sina kostnader, vilket många har gjort. De finanspolitiska paketen är till för det och många företag jag har haft kontakt med har nyttjat dessa åtgärder. Behovet av lånefinansiering, vilket Riksbankens och Riksgäldens stöd ska underlätta, sker senare i krisförloppet. Det bör öka i takt med att ekonomin öppnar – det vill säga kanske först i större utsträckning under hösten när det finns behov av att snabb starta igång ekonomi och verksamhet er.

För det andra är nya lån inte en lämplig lösning för alla företag. Att skuldsätta sig om risken är att bolaget behöver rekonstrueras eller än värre gå i konkurs kan vara samhällsekonomiskt motiverat, men inte alldeles säkert rätt väg för bolaget och ägarna.

För det tredje är nuvarande kris inte en finanskris, åtminstone inte än så länge, och bankerna är välkapitaliserade. Det betyder att likviditet inte är ett problem för bankerna utan företag som vill låna och klarar kreditprövningen kan göra det som tidigare. Det är också en mer naturlig väg för företagen att gå, dels för att de känner sin motpart, dels för att villkoren kan vara bättre än via Företagsakuten.

Däremot utgör nuvarande situation en kreditrisk för bankerna i den mån de bär risken för lånen. Det är dessutom betydligt svårare för både företag och banker att idag bedöma vilken verksamhet och livskraft företagen har på lite sikt. Ingen vet säkert hur snabbt vi kan öppna ekonomierna. Den högre kreditrisken är ett skäl till att Riksgälden behövde gå in med sin åtgärd som komplement till Riksbankens stöd. Riksgälden tar på sig en större del av kreditrisken mot en viss avgift beroende på hur riskfyllt företaget bedöms vara.

Flera ministrar var tidigt ute i krisen med populistiska uttalanden om att bankerna måste ta sitt samhällsansvar. Det var då lätt att tro att det var bankerna som fick gratispengar som skulle förmedlas ut till företagen, men så har aldrig varit fallet. Stödet är till för företagen och det är lån med kreditrisk som gäller, vilket betyder en viss kostnad för bankerna och därmed för företagen. Att ta samhällsansvar är att låna ut till företag som är livskraftiga. Det är dessutom olagligt att göra något annat. Det betyder att företag som redan innan pandemin hade problem inte bör bli aktuella och få tillgång till dessa lån. Det är dessutom så att det finns en hel del villkor företagen ska uppfylla för att få låna via Företagsakuten, vilket långt ifrån alla bolag gör.

Behövs då Riksbankens stöd och Riksgäldens företagsakut? Ja det vill jag bestämt hävda. Kapitalet kan ses som en försäkring som går att nyttja om inte de vanliga kreditkanalerna fungerar. Det går tyvärr inte att utesluta att krisen drar ut på tiden och att läget blir värre. Risken finns att vi får se solvensproblem i höst om företag tvingas skriva ned värdet på sina tillgångar. I ett mycket allvarligt förlopp kan de finansiella marknaderna påverkas och då är det klokt att ha strukturer på plats som underlättar en akut hantering. Det finns också ett signalvärde i det, inte minst till de finansiella marknaderna.

Är det något vi har lärt av tidigare kriser så är det att fungerande likviditet och kreditgivning är avgörande. Att behovet inte finns i någon större bemärkelse ännu är snarare ett styrkebesked än ett misslyckande.

Annika Winsth är chefsekonom på Nordea. 

    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här