Nya karteller skymtar fram när gamla söndras

Opec

Medlemmarna i oljekartellen Opec svettas ordentligt nu. Deras statsbudgetar går långt ifrån ihop. Åtstramningar och skattehöjningar ligger i korten om inte oljeintäkterna stiger ordentligt. Det är inget som lockar när regeringarna i dessa länder vet att det till stor del var plånboksfrågor (dyrare bröd inte minst) som ledde fram till den arabiska våren och dess blodiga fortsättning.

Kartellen borde göra allt för att få upp oljepriset men de misslyckas grovt av två skäl. För det första klarar de inte att hålla ihop. Ledaren Saudiarabien har inte kraften eller viljan att kompensera för de andras småfuskande med kvoter och annat. För det andra har Opec försvagats under lång tid och det har accelererat tack vare utvecklingen i USA.

Donald Trump utlovade i veckan amerikansk ”dominans” på energiområdet. Trump må kanske vara världens största tomma tunna men här finns det lite sanning i skramlet. USA är bara en hårsmån från att gå om Saudiarabien som världens största oljeproducent. En lång rad tekniska landvinningar (inom skifferolja, naturgas, effektiviseringar och sol- och vindkraft) gör att USA kan bli en nettoexportör av energi.

EMU

Man kan också se EMU som ett slags kartell. Diverse politiska och ekonomiska eliter har av olika skäl velat skapa en union där marknadsaktörer och väljare tappar inflytande över ekonomin i respektive land. Efter tusentals miljarder i räddningspaket till vanskötta PIGS-länder så vet vi att det inte var så smart tänkt. Europrojektets brister påstods dock kunna lösas med de steg mot ”bankunion” som blev resultatet av nära-döden-upplevelsen runt 2012.

ECB, Bryssel och andra eliter lyckades lura både sig själva och sina medborgare att de nya reglerna innebar att eurokrisen inte skulle kunna upprepas. Veckans typiskt italienska hantering av krisbankerna Veneto Banca och Banca Popolare di Vicenza visar dock att bankunionen i sin nuvarande form bara är en papperstiger. Rom struntade blankt i alla vackra ord och principer och teknokraterna i Bryssel och på ECB höll tyst om det italienska övertrampet för att inte väcka några sovande björnar. Det duger ju inte att tyska väljare inser att de blivit lurade samma år som de ska gå till val och samtidigt som Grekland, föga överraskande, återigen kräver nya pengar.

Att länder som Italien struntar i EMU-reglerna är inte heller överraskande. Så har det alltid varit och det gör också långtidsprognosen för kartellen EMU väldigt mörk.

Centralbankerna

Finns det en kartell bland världens centralbanker? En del tror det. Klart är att det finns en stor kollegial öppenhet mellan centralbankirer och att man brottas med likartade problem där samordnade insatser kan ge bättre effekt. Det så kallade Bretton Woods-systemet 1944-1971 var ett slags centralbankskartell och den stora Plaza-överenskommelsen 1985 var också ett typiskt kartelldrag för att hantera dåtidens ekonomiska skevheter.

Idag är skevheterna större än någonsin med stora skuldberg och abnormalt låga räntor. Alla inser att detta är långsiktigt osunt men att det kan bli kortsiktigt jobbigt för den som går först och börjar höja räntan om de andra ligger kvar. Skälet till det är att om räntan stiger i ett land jämfört med omvärlden så lär den valutan stiga i värde när kapital söker sig till den plats där det bjuds högre kortfristig avkastning. En stark valuta försämrar dock landets konkurrenskraft och blir alltså en hämsko på sysselsättningen. Ovanpå det ligger skuldproblematiken.

Många tror att det finns möjliga lösningar om man tänker sig större samordnade aktioner. Därför var det intressant att i veckan som gick höra snarlikt hökaktiga uttalanden från ECB, Bank of England, Bank of Canada och Federal Reserve. Eller som en fondförvaltare på Morgan Stanley sa till Financial Times:

”Det känns nästan koordinerat.”

BÖRSPLUS FAVORITER

Förutom Börsplus portfölj har vi även andra favoritaktier i olika kategorier. Listan över alla Börsplus favoriter hittar du här bredvid.

Sammanfattning av veckans analysskörd:

Momentum

Momentum Group är det nya börsbolaget som tidigare var B&B Tools underpresterande återförsäljardel. Nu ska man stå på egna ben och det ger troligen klart bättre förutsättningar till god lönsamhet.

Scandi Standard

Scandi Standard, kycklingbolaget, klipper till med storförvärv av ett irländskt familjeföretag med marknadsledande positioner. Det gör aktien något mer intressant än innan. Scandi Standard har visserligen haft några problemartade år men om bolaget rör sig åt rätt håll finns uppsida. Särskilt om bolaget börjar värderas mer som den stabila kassako det skulle kunna vara.

Zetadisplay

Zetadisplay säljer system för digital skyltning främst till butiker i Norden. Det går riktigt bra – trots den påstådda butiksdöden. Digital reklam håller kunderna kvar längre och är ett smidigt format att handskas med för marknadsavdelningen. Detta skapar bra tillväxt för Zetadisplay men för att aktien ska fortsätta sin uppgång krävs ännu bättre marginaler. Vi är försiktigt skeptiska på den punkten.

Quickcool

Det har tagit längre tid än väntat för det tidigare islagda projektet Quickcool att tina upp. Nu hoppas man på en CE-märkning i närtid för att äntligen kunna marknadslansera Quickcools medicinska kylsystem. Quickcool ger ett seriöst intryck och har bra storägare. Börsvärdet är lågt men snart krävs en nyemission så aktieägarna måste rusta sig med både kapital och tålamod.

Aspire Global

Ett nytt nätspelbolag noteras nästa vecka på börsen, Aspire Global. Bolaget driver nätkasinon åt ett 30-tal kunder mot andel i deras intäkter. Det är en intressant affärsmodell som mycket väl kan få extra medvind när fler spelmarknader regleras. Men här och nu är den finansiella utvecklingen inte så inspirerande. Trots en måttlig prislapp tvekar vi inför att teckna.