Olof Manner: Megatrenderna finns kvar – oavsett om det stormar

De senaste åren har marknaderna präglats av ovanliga, mestadels ovälkomna, engångshändelser. Pandemi, kriget i Ukraina, utbudsdriven inflation och räntechocker.

I nutid – en disruptiv och oberäknelig Trump-administration vilken lett till stor ekonomisk och geopolitisk osäkerhet samt oförutsägbarhet. Marknader har åkt jojo med kraftiga ränte- och börsrörelser både uppåt och neråt.

Fokus har, helt naturligt, legat på de kriser vi klafsat runt i och när vi lämnat en har vi halkat in i nästa. Lätt då att fastna i nuet och glömma bort de underliggande, långsiktiga trenderna vilka knappast kommer förändras på vare sig medellång eller lång sikt.

De kommer rimligen ha en större långsiktig påverkan på såväl ekonomi som finansmarknader och förtjänar att påminnas om i tider när politik och ekonomi ägnar sig åt att parera mer kortsiktiga förlopp.

Pensionärer på toppen av pyramiden

De demografiska förändringarna är ett sådant område. I de flesta av världens utvecklade ekonomier faller födseltalen sedan lång tid.

För att en befolkning ska vara konstant krävs ett födseltal på 2,1, borträknat in- och utvandring. Det vill säga; varje kvinna ska under sin fertila period sätta 2,1 barn till marknaden lite bryskt uttryckt.

I Sverige ligger vi på 1,4. Kina och Sydkorea ligger en bit under 1. Runt ekvatorn i Afrika ligger födseltalen samtidigt på 5 eller 6. Generellt innebär detta att i många av världens rikaste länder kommer befolkningen bli allt färre men samtidigt leva allt längre (en annan trend).

Befolkningspyramiden ser alltmer ut som en cylinder med en pensionärspyramid på toppen.

Förutom lägre tillväxt, allt annat lika, kommer också försörjningsbördan för de länder med låga födseltal och stigande medelålder öka. I klartext; varje sysselsatt person ska med sin lön och skatt försörja den allt större del av befolkningen som inte arbetar.

Pensionssystem utmanas och pensionsåldrar lär behöva höjas (ytterligare), vilket redan sker. Oaktat automatisering och AI kan man se utmaningar i länder med låga födseltal vad gäller tillgång på arbetskraft samtidigt som klimatförändringar och ekonomiska utmaningar driver på en utvandring från de områden i Afrika där nativiteten är störst.

Politik, ekonomi och samhälle kommer att behöva anpassa sig till dessa förändringar. Oavsett hur tullturbulens och handelskonflikter utvecklas.

Klimatförändringar – stormar och värmeböljor

En annan trend är klimatförändringar. Jag är absolut ingen klimatexpert men jag har ögon att se med och är dessutom i en ålder där jag har något att jämföra med.

Vädret är ilsknare. Även om medelvärden förändras långsamt så är amplituderna desto bryskare. Stormar, översvämningar, skogsbränder och värmeböljor blir mer frekventa. För både individ och samhälle kommer detta generellt leda till omställningar – positiva för vissa, negativa för andra.

Grödor som odlas i södra Europa kan snart odlas i Sverige men inte längre i Italien. Granskog kan behöva ersättas av tall. Skidorter blir mountainbike-resorts – även på vintern.

Försäkringspremier, underhållsarbeten, och investeringar behöver anpassas. Folkvandringar från områden med ett alltmer obeboeligt klimat till andra områden ökar. Slukhål beroende på låga grundvattennivåer är redan idag akuta problem i såväl Tokyo som Teheran samtidigt som skolor i Shanghai tvingas hålla stängt när luften är för dålig.

Själv klippte jag gräset sista gången den tredje advent och spelade 18 hål med sommargreener på Orust på annandag jul. Härligt, samtidigt alarmerande.

Ovanstående trender kan jag inte se förändras på lång tid och dess konsekvenser måste vi anpassa oss till även om ansträngningar för att hejda förloppen inte saknas.

AI och relationerna med USA

Utöver dessa finns det också några trendbubblare att hålla ögonen på. AI kan jag för lite om för att sia om dess påverkan framöver. Men jag har samma känsla för fenomenet som när jag slog på min första dator 1982.

Drönarutvecklingen under Ukrainakriget i kombination med AI gör att blockbustern Terminator (1984) snarare känns som en dokumentär i stället för science fiction. Då vi ännu bara är i början av utvecklingen av AI ska man vara försiktig i utfästelser om dess påverkan framöver men att det är en game-changer får man nog räkna med.

En runner-up är nog också synen på USA framledes. Det är på tok för tidigt att sia om utvecklingen – Trump borgar för det – men redan idag kan man se stora geopolitiska förändringar.

Om USA inte vill/kan/behöver spela den ekonomiska, militära och alliansmässiga roll de gjort det senaste århundradet, vad får vi då i stället? För tidigt att prata om en trend – men tendenser kan man väl viska om, eller?

Långa trenderna fortsatt viktigast

Ju mer som händer runt omkring oss i nuet – desto lättare att fastna i det.

Strävan efter aktualitet, understödd av en snabbt utvecklad digital media, riskerar att alltmer fokus ligger på det nya. Då är det också enklare att glömma bort äldre pågående skeenden vilka kanske är betydligt viktigare och avgörande över tid.

Även politiker och beslutsfattare kan lockas att fastna i kortsiktigheten när aktualiteter ger chans till visad handlingskraft och styrka. Investerare och prognosmakare gör nog dock klokt i att hålla kvar ena foten i de långsiktiga trender som vi kommer befinna oss i under lång tid framöver och samtidigt bevaka de skeenden som tappat nyhetens behag men som kan visa sig vara nya trender.

Med andra ord, en fot i dagen och den andra i morgondagen – för att hålla balansen.

Efter att nyligen ha läst om det minskade istäcket i Arktis hade jag lite svårt att sova i natt. Jag låg och tänkte på vad det skulle innebära om sjötransporter från Asien till Europa kunde ta den kortare vägen genom Nordostpassagen, något som allt fler tror blir en möjlighet om utvecklingen fortgår i nuvarande takt.

Vad innebär det ekonomiskt, militärt och geopolitiskt om livsnerven för handeln mellan Kina och Europa rundar Skandinavien i stället för att segla genom Suezkanalen eller runt Afrika?

De långa trenderna kommer fortsatt vara de viktigaste. Glöm inte bort dem.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.