Thunholm: När alla kan göra allting – vad gör du?

Det här är en text om förändring, både sådan du ser och sådan du kanske ännu inte ser. Eller så kanske du ser den, utan att fullt ut registrera den.

Jag har en tes som jag säkert inte är ensam om, men som formar mitt sätt att tänka just nu och det är den jag vill förklara här.

Men först ett annat favoritämne, nämligen marginalnytta.

Good enough

När är någonting bra nog? Eller, mer precist, när är du nöjd med din egen insats? Att sträva efter att vara hundraprocentig är en ganska säker väg in i utbrändhet eller galenskap.

Men vad är lagom? Nittio procent kanske? Åttio?

Vi är olika som människor, för somliga är bra nog detsamma som den insats som krävs för att inte drabbas av negativa sanktioner.

För andra är bra nog att gå den extra milen.

För ytterligare andra, är hela resonemanget så här långt bara förvirrade ursäkter för att inte anstränga sig till max; inte göra sitt absolut yttersta.

Människor är typiska

Ser du hur lätt en sådan här diskussion landar i värderingar?

Idealister mot pragmatiker, perfektionister mot drömmare, lutheraner mot slöfockar.

Typiskt människor!

En annan typisk människogrej är att ingen, alldeles oavsett vad man tycker om arbetsmoral eller plikt, kan vara på toppen av sin förmåga hela tiden.

Vad som är bra nog handlar om marginalnytta. Alltså att ligga på den nivå av ansträngning som är hållbar över tid, eftersom värdet i en procent högre kvalitet (hur den än mäts) är lägre än kostnaden.

Är du med? Okej, bra, glöm nu allt detta.

Vibe coding och vibe allting

Andrej Karpathy var med och grundade OpenAI.

I februari i år skrev han på X:

”Det finns en ny typ av kodning som jag kallar ’vibe coding’, där man helt ger sig hän åt vibbarna, /…/ och glömmer att koden ens existerar. /…/ Jag bygger ett projekt eller en webbapp, men det är egentligen inte kodning – jag bara ser saker, säger saker, kör saker och kopierar och klistrar in saker, och det mesta fungerar.”

Detta åstadkoms genom att arbeta med olika AI-tjänster som utför själva grovjobbet.

Lovable

Fabian Hedin och Anton Osika startade, i november 2023, bolaget Lovable, som låter användarna vibe-koda webplatser och appar.

Alltså: Har du en idé, kan den bli verklighet på mycket kort tid, så att du kan testa den. Och sälja den.

Lovable gör din app eller, till exempel, din webbutik åt dig, baserat på vad du ber den göra.

Svindlande tillväxt

Det unga bolaget gjorde en otrolig A-runda och värderas nu till ungefär 17 miljarder kronor. Tillväxthastigheten är svindlande: I februari uppgav bolaget att abonnemangs-intäkterna låg på en årstakt om 17 miljoner USD, med över 30 000 betalande kunder.

Häromveckan skrev Anton Osika på LinkedIn att årstakten nu är 100 miljoner (!) USD. Det är snabbare tillväxt än något annat mjukvaruföretag, någonsin, inklusive OpenAI.

Vem som helst

Kombinationen av internet och AI har gjort att kostnaden för allt fler saker är noll. Eller på väg till noll. Publiceringskostnaden är noll och kostnaden för innehållsproduktion är noll.

Det mesta som publiceras är såklart skräp och det mesta innehållet är uselt.

Just för att alla kan göra det – och alla är inte så bra på det.

Priset för att utveckla digitala tjänster är, genom Lovable, svindlande nära noll. Närmare bestämt en krona och femtio öre i timmen, baserat på 40 timmars arbetsvecka och abonnemangskostnad på 25 dollar per månad.

Marx fick rätt

Lustigt nog beskrev Marx detta redan 1858, i manuskriptet till ”Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin”. Det han kallar ”det allmänna intellektet” är den samlade vetenskapen, tekniska kunskapen och de sociala intellektuella förmågorna som utvecklas genom samhället i stort – inte av enskilda individer.

Marx beskriver ett framtida stadium av kapitalismen där direkt mänskligt arbete inte längre är den huvudsakliga källan till värdeproduktion.

Istället för att stå vid en maskin och producera värde genom ansträngning, dirigerar arbetaren maskiner (AI) som utför produktionen (vibe coding).

Och om Marx inte hade varit så himla kommunistisk, hade han väl även kunnat tänka tanken att arbetaren rent av själv har kontrollen; själv kommer på vad som ska göras.

Alla kan allt

Det är heller inte bara det rent digitala som är gratis (eller snudd på gratis).

Vem som helst kan idag sälja produkter utan vare sig tillverkningskapacitet eller lager i egen regi.

Summan av allt detta är den mest betydande förändringen någonsin: Alla kan nu göra allting.

Inte hundraprocentigt, men snudd på. Jag tror att 95% är en rimlig nivå.

Två förbehåll

Det finns två förbehåll:

1) Alla kan göra allt men kommer inte att göra det. Dels för att de inte fattar att de kan göra det. Dels för att de saknar idéer. Men alla som vill något kommer att kunna göra det. Åke i Västerås och Mahsa i Limhamn kan konkurrera med Microsoft och Nike.

2) Vissa saker är inte inkluderade, såklart. Alla kan inte snickra, lägga rör eller jobba i vården.

Ditt jobb: de fem procenten

Så om vem som helst kan göra (nästan) vad som helst till 95%, förvandlas arbetsbeskrivningen för alla oss som har ett jobb, till att maximera de sista fem procenten.

Din roll, som aktiemäklare, ekonom, utredare, marknadsförare eller vad du nu är, kan till 95% ersättas av vem som helst. Så vad har du för erfarenheter, idéer, insikter och storytelling, som motiverar din plats?

”Framtiden är”, med Wiliam Gibsons ord, ”redan här, den är bara ojämnt distribuerad”.

Och i framtiden handlar allt om de sista procenten.

Märker du hur detta skiljer sig från resonemanget om marginalnytta, som jag förde i textens början? Bra. Det är nämligen så fort som förändringen sker. Det du läste för tre minuter sedan gäller inte.

Tuuut-tuuut, nu kör vi!

Hoppas du är bra på ditt jobb.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.