”Tre julklappar för Magdalena Andersson – MP-avhoppet är den bästa”

Röran i riksdagen blev egentligen en drömstart för Magdalena Andersson, skriver Mats Bergstrand i en gästkrönika.
Magdalena Andersson
Sveriges nya statsminister Magdalena Andersson (S) avgår efter bara ett några timmar. Orsaken är att budgeten röstats ned och att MP lämnar regeringen. Foto Pontus Lundahl / TT

Alla kommentarer efter onsdagens (24/11) röra i riksdagen talar om Magdalena Anderssons svåra start. Medielogiken tillåter ingen annan tolkning. Men egentligen är detta rena drömstarten för vår nästa statsminister. Vi fick bevittna tre händelser som alla talar till Magdalena Anderssons fördel:

1) Statsministeromröstningen: Magdalena Andersson valdes till Sveriges första kvinnliga statsminister, men fick enligt praxis gå till talmannen och entlediga sig själv, redan innan hon formellt tillträtt, då delar av regeringsunderlaget hoppat av. Det kräver en ny statsministeromröstning i kammaren, men utfallet där kommer att bli detsamma: Magdalena Andersson väljs igen och kan efter försenad konselj formellt tillträda som statsminister.

2) Budgeten. Medier och fristående analytiker har hjälpt varandra att måla upp budgetomröstningen som något väldigt avgörande. Politikerna har bidragit till att skapa denna bild. Men så fort regeringens budget blivit nedröstad säger Magdalena Andersson att det inte spelar någon större roll, att skillnaden mellan de båda budgetalternativen inte är så stor, rent pekuniärt. Det hon inte säger, men tänker, är att det faktiskt är bättre för henne att regera på en borgerlig budget. Det är svårare för oppositionen att komma åt henne fram till valet när hon hela tiden kan parera med att hon tvingas regera på oppositionens budget och därför är bakbunden. Hon kommer därför att med större fräschör kunna gå in i valrörelsen 2022, som statsminister i halv opposition. Det är ingen dålig utgångspunkt.

3) Avhoppet. Miljöpartiets avhopp är kanske den för Magdalena Andersson mest glädjande av dessa tre tidiga julklappar. Det beskrivs som att hennes enpartiregering blir mycket svag, vilket är rätt matematiskt men fel politiskt. En regering som är enig inåt har mycket lättare att förhandla utåt. Liberalen CG Ekmans berömda tuvhoppande för knappa hundratalet år sedan är det bästa exemplet på det. Folkpartiledaren Ola Ullstens misslyckande med samma trick 1978-79 berodde på att sättet han uppnådde makten på förstörde hans möjligheter att hantera den. Den belastningen gäller inte Magdalena Andersson. Tvärtom är detta ingenting som hon själv eftersträvat. Det stärker hennes möjligheter att hantera situationen.

Alice Teodorescu: Förhållningssättet gör att sympatin för S minskar

MP – ett dåligt valrörelseparti

Sedan har vi då frågan vad avhoppet innebär för Miljöpartiet. Partiets egen tolkning är sannolikt att det är bättre att kunna gå in i valrörelsen i en fri oppositionsroll. Så är det normalt. Men denna situation är lite speciell. För Miljöpartiet kommer inte i valrörelsen att komma runt det faktum att de är ansvariga för sju år i regeringsställning. Avhoppet i sig ger inte heller några pluspoäng, då Miljöpartiet tidigare varit med och regerat på en borgerlig budget.

Varför skulle det inte i praktiken kunna gå lika bra nu? Dessutom är Miljöpartiet ett dåligt valrörelseparti, i alla fall i riksdagsval. Går partiet in i denna valrörelse med runt fyra procent i opinionsmätningarna talar statistiken för att det går ut ur den under detta fyraprocentsstreck. Ska de lyckas behövs ett tidigt lyft.

Gästkrönikören Mats Bergstrand är partner på Priority.