Alice Teodorescu: Förhållningssättet gör att sympatin för S minskar

”Vi såg inte detta komma”, konstaterade Stefan Löfven (S) i en famös tv-intervju i november för två år sedan. Temat för samtalet var gängbrottsligheten, segregationen och de många skjutningarna som inte längre gick att relativisera.

Men orden hade kunnat vara Löfvens svar på vilket samhällsproblem som helst, då som nu. För oavsett om samtalen genom åren handlat om alltifrån migrationens omfattning, det organiserade tiggeriet, de ensamkommande männen, Transportstyrelsedebaclet, brottsligheten, arbetslösheten, coronahanteringen, eller den skriande el- och cementbristen, tycks Löfven ha stått lika handfallen inför situationens allvar. Detta trots att han, i likhet med de flesta andra, visst hade kunnat se det komma – om han bara velat.

Faktum är att också sommarens regeringskris kunde förutses redan när Januariavtalet slöts efter den historiskt långa regeringsbildningen. Detsamma gäller för den parlamentariska hinderbana som nu ligger framför Löfvens nyvalda efterträdare. Ändå ingicks avtalet i januari 2019 i hopp om att verkligheten icke skulle göra sig besvär med att skapa besvär för Socialdemokraterna. I tron om att Vänsterpartiets röda linjer mest var för syns skull och att den politiska affärsidén, vars minsta gemensamma nämnare var avskyn mot oppositionen i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet, skulle räcka som hållhake på de ingående parterna.

SYMPATIN KOMMER MINSKA

Det intressanta med det Löfvenska förhållningssättet, som nu Magdalena Andersson fått ärva, är att man gång på gång, sakpolitiskt som maktstrategiskt, fattat beslut där man redan på förhand varit väl medveten om att sannolikheten för det önskade utfallet understeg risken för ett sämre dito. Och att man struntat i det. Kaxigt eller dumdristigt, en smaksak förmodligen.

Svensk politikKrönika

Alice Teodorescu: ”Marie Antoinettska-inställningen tynger Miljöpartiet och L”

Men vid någon tidpunkt, sannolikt med betoning på förr framför senare, kommer väljarna att genomskåda detta förhållande och sympatin för det ”stackars” partiet som tvingas hantera kris efter kris – som det alltså mer eller mindre själv skapat – att minska. Detta samtidigt som respekten för ett parti som Vänsterpartiet, som sätter ner foten och kräver att bli behandlat med respekt, kommer att öka också bland de väljare som inte automatiskt sympatiserar med dess ideologiska inriktning.

CENTERN FÅR BEKÄNNA FÄRG

Det påstås ofta att val avgörs på valdagen, men det är en sanning med modifikation. Hur partierna agerar mellan valen, i vardagen, har mycket större betydelse. Alliansen sprack egentligen inte under den långa regeringsbildningen som mynnade ut i Januariavtalet, utan under den föregående mandatperioden när partierna inte kunde enas i förhållande till frågor kring amnesti för ensamkommande, Transportstyrelsen och relationen till SD.

På samma sätt avgörs framtiden för det rödgröna regeringsunderlaget under de veckor som ligger framför oss, först via statsministeromröstningen om Magdalena Andersson och sedan med anledning av budgeten. Under dessa veckor kommer Centerpartiet ännu en gång att tvingas bekänna färg och i förlängningen bestämma sig för vilket block partiet avser att tillhöra efter nästa val, ett beslut som sannolikt blivit ännu svårare efter de tydliga vänstersvängar som klubbades igenom på den nyligen avslutade S-kongressen.

ALLA SÅG DET KOMMA

Men det är inte bara Centern som behöver bestämma sig. Också Socialdemokraterna måste börja ta ansvar för relationerna till hela sitt regeringsunderlag, oavsett vad Annie Lööf anser om saken. Att förlita sig på Vänsterpartiets mandat utan att samtidigt behandla dem som fullvärdiga delar av samma regeringsunderlag låter sig inte göras i längden.

Det mesta talar, i skrivande stund, för att Vänsterpartiet kommer att släppa fram såväl Socialdemokraternas statsministerkandidat som regeringens budget också denna gång trots den hittills så styvmoderliga hanteringen av partiet. Också Centerpartiet lär hålla för näsan och acceptera de samtal som Andersson för med Dadgostar i syfte att säkra makten.

Så kommer ännu en turbulent tid att läggas till historien. Men under ytan har något väsentligt sannolikt förändrats: Läxan post Löfven är att det som göms i snö kommer upp i tö. Kreativa avtal, politisk kohandel, triangulering och önsketänkande kommer med ett pris. De problem som nonchaleras nu kommer att bita en i baken längre fram. Och alla såg att de visst såg det komma.

Alice Teodorescu Måwe är fristående politisk kommentator. Tidigare bl.a. chef ledarredaktionen GP. Hon kommer också bli ansvarig för Academedias samhällskontakter i januari.