Värsta insiderhärvan

Insiderproblematik finns inte bara på börsen. Begreppet används även för att beskriva dysfunktionella aspekter av exempelvis bostadsmarknaden. Lagar och regler är som skräddarsydda för att gynna medelålders och äldre ”insiders”. Unga ”outsiders” sitter ute i kylan med Svarte Petter.
Per Bolund och Erik Thedéen. Foto:TT

Läsare av denna tidning känner till vad en insider på börsen är. Man har nog också hört talas om den insider-outsider-problematik som finns på arbetsmarknaden. Det handlar särskilt om LAS. Många som har ett jobb (insider) byter ogärna jobb medan den som söker jobb (outsider) hindras av att företag ogärna fastanställer när inlåsningseffekten är stor.

Nu verkar det som att LAS är på väg att mjukas upp rätt ordentligt. Det är bra. Men det är också ett tillfälle att belysa de kanske ännu större samhällsproblem som följer av insiderproblematiken på bostadsmarknaden.

En insider i dessa sammanhang är ett hushåll som har skäl att vara hyggligt nöjd med sin boendesituation. Typiskt sett villaägare, bostadsrättsägare och innehavare av förmånliga hyreskontrakt. Man har helt enkelt sitt på det torra vad gäller boende. Andelen insiders är väldigt hög bland medelålders och pensionärer.

En outsider är en person som har svårt att komma in i bostadsvärmen. Man har inget stort sparkapital, låg eller oregelbunden inkomst och kanske någon form av prick i något protokoll. Då är det hopplöst att få ett förstahandskontrakt eller låna pengar på vettiga villkor. Outsiders är en snabbt växande grupp som domineras av ungdomar, arbetslösa och andra som kanske inte hade fått stort A i ordning och reda, om det betyget funnits kvar. Men varken ungdom eller slarv bör bestraffas så hårt som det görs nu. De som har sämst ekonomi hänvisas till den dyraste boendeformen, andrahandskontrakt.

Tabellen intill visar åtta saker som starkt påverkar bostadsmarknaden och inte minst grupperna insiders och outsiders.

En sönderreglerad bostadsmarknad

Insider Outsider
Hyresreglering Förstahandskontrakt med låg hyra är en illikvid tillgång. Svårt hitta hyresbostad till vettigt pris.
Tröga planprocesser Boende kan hindra nybyggen som annars hade ökat utbudet. Minskat utbud av bostäder höjer priset.
Flyttskatter När en flytt utlöser skattekostnad så är det ofta bättre att bo kvar. Minskat utbud av bostäder höjer priset.
Avskaffad fastighetsskatt Billigt för äldre att bo kvar i stor bostad lämpad för barnfamilj. Högre priser gör det svårare att spara ihop till kontantinsats.
Amorteringskrav >50% Gäller bara nya bolån vilket gör det mindre attraktivt att flytta. Tvång att amortera billiga bolån före dyra blankolån.
Skuldkvot 4,5x Gäller bara nya bolån. Insider utan hög lön får sämre villkor vid flytt. Sämre lånevillkor gör det svårare att få ihop en bostadskalkyl.
Bolånetak 85% Påverkas ej. Bostadsrallyt gör att insiders har låg belåningsgrad idag. Höga krav på eget sparande och/eller dyra blankolån
Låga räntor Billigt för äldre att bo kvar i stor bostad lämpad för barnfamilj. Högre priser gör det svårare att spara ihop till kontantinsats.
Källa: Afv

Gemensamt för alla åtta är att de är beslutade av politiker och myndigheter. Den sista punkten, räntan, är på pappret marknadsstyrd men i praktiken bestämmer Riksbanken alltmer över räntan när stödköpen ökar och nollräntan permanentas. Nollränta har på ganska få år gått från otänkbart till nödvändigt.

Den som studerar tabellen ser snabbt ett mönster. På punkt efter punkt har den offentliga sektorns inblandning medfört en sämre sits för outsiders. Istället ser vi motsatsen för insiders. Staten har givit insiders privilegier och fördelar och skyddat insiders från negativa konsekvenser av den förda politiken.

Den förda politiken har lett till tre olika, men besläktade, konsekvenser.

  1. Ineffektiv bostadsmarknad. Hyresreglering, tröga planprocesser, flyttskatter, avskaffad fastighetsskatt och amorteringskrav innebär i samtliga fall inlåsningseffekter. Den som bor onödigt stort eller centralt har tack vare bostadspolitiken extra svaga incitament att flytta. Det är alltså inte konstigt att svenskar i snitt har väldigt stor bostadsyta samtidigt som det finns en stor bostadsbrist.
  2. Höga bostadspriser. Avskaffad fastighetsskatt och låga räntor är starkt pådrivande mot höga bostadspriser. Särskilt när marknaden är ineffektiv enligt punkten ovan så att utbudet begränsas.
  3. Omyndigförklarade outsiders. Det är Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen som står för omyndigförklarandet. FI:s regler om amorteringskrav, skuldkvot och bolånetak har ett gott syfte (finansiell stabilitet). Men effekten är pekpinnar till banksektorn som gör att bankerna inte kan ge vettiga lån till outsiders. Istället hänvisas outsiders till extra dyra blankolån.

Det absurda är att det i de flesta familjer finns både insiders och outsiders. Babyboomers mångmiljonvillor är det som i förlängningen hindrar barn och barnbarn att komma igång med sina liv. Och vice versa. Den sjuka bostadsmarknaden hindrar outsiders att komma in men bidrar till att pressa upp priserna på befintliga bostäder.

Bostadsminister Per Bolunds färska idé att ge ”startlån” till unga visar att man i Rosenbad är väl medveten om problemen.

Men ”startlån” för unga förstagångsköpare är en halvkokt idé som mest av allt visar på politikernas feghet och ovilja att gå till botten med problemen. Startlån till unga blir förmodligen en variant av CSN-lån men för bostadsändamål. Det lindrar symtomen av den sjuka bostadspolitiken men det botar inte det onda.

Affärsvärlden vägleds av tron på rationalitet. Det innebär att vi inte alltid tar parti för samhällets olycksbarn. Men bostadspolitiken är ett område som tydligt visar hur dålig politik befäster privilegier på bekostnad av svagare grupper. Det är både orättfärdigt och dumt.

Fult angrepp mot Realtid

En lång rad röster har höjts till stöd för två skribenter som regelbundet skriver för Affärsvärlden. Det handlar om Annelie Östlund och Per Agerman. De två har på Realtid.se granskat ”miljöbolaget” Eco Energy Worlds försök att plocka in hundratals miljoner från godtrogna privatsparare. Svante Kumlin, en affärsman med dåligt rykte, har nu stämt privatpersonerna Annelie Östlund, Per Agerman samt Realtid och dess ansvariga utgivare Camilla Jonsson i brittisk domstol. Allt pekar på att detta är en ren okynnesstämning men en engelsk rättsprocess kan kosta tiotals miljoner och ta lång tid. Ingen rolig sits.

Den här sortens ”förtalsturism” är ett hot mot yttrandefriheten, pressfriheten och inte minst mot investerares intresse av att dåliga företag och företagare ska granskas och avslöjas. /PB

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor