Vi måste sluta begränsas av tråkiga, rädda och inkompetenta människor

Det är lätt att få uppfattningen att det är tekniken som driver på samhällsutvecklingen. Det både stämmer och stämmer inte. Tekniken gör så gott den kan, men saktas ned av den tröghet som bor i oss människor. Vi är ett däggdjur, först och främst. Vi råkar vara det däggdjur som är medvetet om döden, gör de godaste salladerna och som fått flest Nobelpris. Men ändå.  

Tröghet är kanske fel ord. Dumhet är bättre. Dumhet, eftersom vi är så ologiska. På vårt pluskonto har vi att vi är den överlägset smartaste arten på planeten. (Att delfiner och bläckfiskar ens nämns i sammanhanget är skrattretande!) På minuskontot: Att vi också är idioter. Ett väldigt enkelt exempel är att vi gör saker trots att vi vet att nettoeffekten är negativ. Ta rökning, som exempel. Vi vet att cigaretter gör att du ser cool ut och att nikotinet skärper ditt sinne. Vi vet också att de får dig att dö i cancer. Sammantaget en dålig idé, tyvärr. 

HÄLFTEN SÅ MÅNGA KOLLISIONER MED SJÄLVKÖRANDE BILAR 

Eller, om man går från mikro- till makroperspektiv: Den genomsnittlige svenskens konsumtion leder till åtta ton koldioxidutsläpp per år och en hållbar konsumtion skulle kräva att vi globalt kommer ner till ett ton koldioxidutsläpp per person och år. Fördelarna med det nuvarande systemet är att vi har det rätt så nice här och nu. Nackdelen är att våra barnbarn kommer att ha det ganska mycket sämre. 

Nåväl. Det här är inte en text om koldioxidutsläpp. I en nyligen publicerad studie visades hur dålig vår art är på att köra bil, jämfört med självkörande bilar, alltså bilar där olika tekniska system samverkar för att köra bilen säkert och effektivt. I studien använder man data från nio miljoner kilometer med mänskliga förare och från 1,6 miljoner kilometer med självkörande fordon. Resultatet är extremt tydligt: Risken för en kollision är mer än dubbelt så hög om det sitter en primat med chinos bakom ratten, jämfört med om bilen körs av smart teknik.  

Och det är ändå den mest smickrande datapunkten. Kollar vi på vilket fordon som var den primära orsaken till en olycka, var det hela 94% färre självkörande bilar, jämfört med människostyrda bilar. Ser vi på kollisioner med risk för betydande skador är dessa 74% färre hos de självkörande bilarna. 

MÄNSKLIGA PSYKET MOTSTÅNDARE 

Samtidigt visar en annan färsk studie att bara 27% av världens människor skulle känna sig säkra om de åker i en förarlös bil.  

Vi kan reducera mängden olyckor med hälften och mängden allvarliga olyckor med mycket mer än så, genom att låta bilarna köras av datorer och system. Men 65% av alla människor tycker att det här – bevisat mycket säkrare sättet att framföra fordon – känns osäkert (8% hade ingen åsikt i frågan).  

Det mänskliga psyket är alltså en motståndare till ny teknik, i form av självkörande fordon. En annan motståndare är juridiken. Det hade varit logiskt att du kunde köpa dig en självkörande bil imorgon och ge dig ut i trafiken. Du hade, i det lilla, bidragit till en säkrare trafikmiljö, eftersom du minskar risken för olyckor. Men det får du inte. Du kan ansöka hos Transportstyrelsen om tillstånd för försöksverksamhet med automatiserade fordon. Det naturliga hade varit att du behövde ansöka om tillstånd för försöksverksamhet för fordon som framförs av människor. 

Den sista motståndaren är industrin, som lever ganska så gott på att leverera bilar av nuvarande snitt, som används på samma sätt som nu. I dagsläget står en genomsnittlig bil stilla ungefär 95% av sin livstid. Med självkörande bilar skulle incitamenten öka för att dela på en bil och på så vis reducera mängden bilar totalt. Det skulle bli en omställning som dessutom skulle leda till färre producerade bilar. Naturligtvis är det ingen som önskar det.  

HUR BRA ÄR AI NU? 

Det här är förresten ingen text om bilindustrin heller. Har du tänkt på hur svårt det är att hänga med i hur bra AI har blivit? Ibland, som när det gäller att skapa bilder, har utvecklingen gått svindlande fort. Det som för 18 månader sedan var märkliga och lite otäcka bilder på ett slags surrealistisk nästan-verklighet, är nu exakt lika realistiskt som fotografier. 

AIArtikel

Krama din AI och spela Bach för den – pengar gör att racet fortsätter

Men annars? Hur bra är det? Ja visst, du har sett filmer på hur olika AI-tjänster gör fungerande hemsidor av enkla skisser från ett pappersark. Och ChatGPT och gänget har blivit lite bättre på att svara rimligt utan att hitta på saker. Men på riktigt. Den djupa förändring i vårt beteende som skulle kunna hända, har inte hänt Och jag är väldigt nyfiken på varför. Är det för att konverserande AI-tjänster som byggs på stora språkmodeller, inte är så bra som de först gav sken av att vara? Eller är de precis så bra, fast teknikens fiender håller tillbaka dem?  

Jag sätter mina fem cent på det senare. Ta utveckling av olika appar och tjänster som exempel. Varför ska det finnas något hinder för dig eller mig att beskriva vad vi vill ha för något, och få det av en AI? Och då menar jag inte bara att göra mycket enkla tjänster baserade på teckningar, utan komplexa tjänster med tillhörande system. Varför ska det krävas kodare som utför arbete? Det skrået borde vara lika väsentliga för mjukvaruutveckling, som arten människa är för säker bilkörning?  

TANKEN SOM INGEN ANNAN TÄNKT 

Jag menar inte att trampa någon på tårna här, programmerare är säkert underbara människor. Men rollen som sådan, gör att gränssnittet mellan idé och funktion hamnar på fel plats. Det borde räcka med en idé som kan beskrivas. Om vi leker med tanken på att en bra digital tjänst, framför allt grundar sig i ett mänskligt behov. Då borde det inte krävas några kunskaper i hantverket. Det enda som skulle krävas är det svåra: Idén. Tanken på något som ingen annan tänkt på. 

SamhällsdebattArtikel

Fredric Thunholm: Det abstrakta samhället gör oss korkade

Inte bara programmerare skulle påverkas av en teknik som inte begränsas. Även de stora mjukvaruföretagen skulle behöva göra om sina affärsmodeller helt. Liksom hårdvaruföretagen. Internet 4.0 (eller vad det nu är i ordningen) skulle kunna vara fritt, kreativt och personligt. Men vi tröga däggdjur och våra rigida strukturer kommer att dra ut på detta i decennier, oavsett när tekniken är tillgänglig.  

Om jag ska önska mig en sak av 2024, så är det att AI och annan teknik ska få löpa fritt, utan att begränsas av tråkiga, inkompetenta, saktfärdiga och rädda människor. Att vi faktiskt tar tillvara på teknikens möjligheter fullt ut. Att vi låter allting hända som kan hända. Ta inga pauser i AI-racet. Skruva upp farten istället. (Och om jag varit programmerare, hade jag funderat på att skifta karriär till något mer framtidsorienterat. Kanske hortonom eller arborist; två jobb AI aldrig kommer att ta.) 

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.