Förståelse, respekt, forskning och praktik

Men alla kan förstås inte flytta. Hur livsvillkoren i de fattiga områdena kan förbättras och segregationen brytas är minst lika viktigt att ta reda på. Och inte bara det. Denna kunskap i sin tur måste leda till faktisk förändring. Därför har forskargruppen tagit initiativ för att skapa ett närmast unikt samarbete med lokala politiker och andra aktörer för att öka användningen av nya forskningsbaserade metoder.

Varför är detta relevant för oss?

Det finns flera bra svar på den frågan. Motsvarande polarisering ser vi även här hemma, om än inte lika starkt. Den amerikanska drömmen står sig starkare här. Chansen att barn från låginkomsttagarfamiljer själva blir höginkomsttagare är dubbelt så hög i Sverige i dag som i USA. Men på flera områden kan vi skönja ökande skillnader. Skolresultat och hälsa är några exempel. Att hitta nya, mer effektiva sätt att bryta polariseringen är alltså viktigt även för oss.

Men behovet av nya forskningsbaserade arbetssätt gäller inte bara barnens uppväxtvillkor. I själva verket kan vi väl knappast hävda att vi är fullärda och färdiga på något politikområde. Framför allt brister det i genomförandet. Av all forskning som görs är det bara en bråkdel som faktiskt kommer till användning. Gapet mellan forskarna och de som gör jobbet ute i arbetsförmedlingarna, socialtjänsten, försäkringskassorna och polisen är fortfarande för brett. Många ”på fältet” upplever att forskningen inte riktigt svarar på de frågor som man tampas med.

Därför är det så intressant att dra lärdomar av Harvardforskarnas modell. Och liknande andra initiativ där man lyckats skapa förutsättningar för praktiknära forskning. Vilka är de viktiga frågorna som verksamheten behöver bli bättre på? Hur designar man forskningsbara piloter där nya metoder kan testas? Hur jobbar man effektivt för att sprida resultaten? Dessa frågor kan inte bara den ena av parterna svara på.

Jag menar att vi har goda chanser att få till mer praktiknära forskning i Sverige. Men för att lyckas måste vi ha förståelse och respekt för varandras perspektiv. Att bli del av en pilotstudie innebär ofta omständlig anpassning av verksamheten. Halva arbetsgruppen kanske ska göra annorlunda medan resten fortsätter jobba som vanligt. Det förutsätter att såväl chefer som medarbetare förstår värdet av det och kan påverka processen så mycket som möjligt. Samtidigt som forskarnas viktiga uppgift är att säkerställa att man inte prutar på forskningsbarheten.

Lösningen stavas förstås dialog. Dessutom är jag helt övertygad om att ju fler som rör sig mellan olika sektorer, desto lättare blir det att samarbeta. Vi behöver fler socialsekreterare och politiker med forskarbakgrund. Och fler forskare som arbetat ute i verksamheterna.

Kanske något att tänka på nu när många politiska poster snart ska tillsättas?

Fristående rådgivare och docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av forskning och ledarskap i offentlig sektor.

Ett steg i rätt riktning

Regeringens forskningsproposition uttrycker tydlig ambition för mer samverkan mellan forskning och övriga samhället. En konkret satsning är forskarskola för socialsekreterare. 30 platser ska fyllas de närmaste tre åren.