Marknaden har aldrig alltid rätt

Den senaste tiden har Afv skrivit en hel del om “marknader” i allmänhet. S-debattören Daniel Suhonen har skrivit om varför marxister ibland kan ta marknadskrafterna på större allvar än vissa moderater. Finansmannen Bengt Stillström har replikerat om varför marknader fungerar dåligt när betalare och beställare skiljs åt via exempelvis offentligfinansierade välfärdstjänster.

MarknadsekonomiKrönika

Fiaskot är kapitalismens hemliga vapen

Er redaktör (undertecknad) har skrivit att fiaskot är kapitalismens hemliga vapen. Detta eftersom marknadsekonomisk “förstörelse” är “kreativ” i dubbel bemärkelse.

1. Jämfört med andra samhällssystem så kan marknadsekonomier göra fler, bättre och mer fruktbara experiment med nya innovationer. 99% av dessa försök misslyckas alltid. Men de kan floppa till samhällsekonomiskt relativt låg kostnad (pengar, svett och lite tårar. Blod spills sällan). Men 1% kan bli framgångsrika i stort eller smått. Summan av detta gör världen lite bättre för varje år som går. Tar vi flygbranschen som exempel så har flyg de senaste 70 åren blivit oerhört mycket mer effektivt och billigt tack vare teknisk och organisatorisk innovation.
2. Framgångsrik innovation från punkten ovan innebär nästan definitionsmässigt att gamla metoder att producera eller konsumera varor och tjänster plötsligt misslyckas. Det nya kreativa innebär destruktion av det gamla som blivit föråldrat. Ångmaskinen vann över hästkraft, lastcontainern vann över hamnarbetskraft och Iphones smartness vann över Nokias finska sisu. Och i flygbranschen har vi sett hundratals konkurser när gamla och nya flygbolag inte klarat sig när konkurrensen ökat och priserna pressats.

Nåja. Alla marknadsekonomins misslyckanden är inte lika världsförbättrande och tjusiga. Dels är det ju smärtsamt för de aktörer som misslyckas på marknaden. Vare sig vi pratar om arbetslöshet eller förlust av kapital.

Och sedan har vi ju metaproblemet med marknadsmisslyckanden, alltså lägen där själva marknaden inte funkar. Det mest brännande globala marknadsmisslyckandet är att flertalet branscher inte bär sina fulla miljökostnader. Det innebär en konstlat låg prisbild för miljöförstörande verksamhet, inte minst flyget. Vän av ordning kan visserligen hävda att det inte är marknaden som misslyckats här utan snarare politiken. Med rätt skattepolitik och äganderätt skulle den osynliga handen få grepp även om utsläppsproblem. Fast det är ju lite utopiskt med tanke på den politiska skröpligheten och splittringen världen över. Den här typen av marknadsmisslyckanden blir lätt lite deprimerande, vare sig vi lägger skulden hos staten eller kapitalet.

Då är det mer stimulerande att hitta marknadsmisslyckanden på börsen. Ett slags grundpremiss för hela aktiemarknaden är ju spänningsfältet mellan två starka men motstridiga föreställningar.

• “Marknaden är effektiv.”
• “Duktiga investerare uppnår överavkastning.”

Det här hänger ju inte ihop. Om marknaden är effektiv så finns det ingen rationalitet i att försöka göra bra aktieaffärer. I verkligheten är båda satserna sanna men med viktiga tillägg.

• “Marknaden är effektiv, oftast.”
• “Duktiga investerare uppnår överavkastning, i genomsnitt och på lång sikt.”

För oss som sysslar med aktier är detta både frustrerande och fascinerande. Det kan vara supersvårt att hitta möjliga felprissättningar och när man hittar dem är det oftast man själv som missat någon viktig punkt. Det är bara över mycket lång tid man kan sovra tur från skicklighet. Börsen har sin egen jantelag där den som är kaxig och säker på sin sak ofta åker på en snyting.

Men ibland bör man vara kaxig och självsäker. Exempelvis är jag nästan 100% säker (99%?) på att marknaden hade väldigt fel när man förra veckan började handla SAS-aktien efter avskiljande av teckningsrätter inför nyemission. Varje gammal aktie ger nu rätt att teckna nio nya aktier. Ovanpå det tillkommer utspädning från riktade emissioner till obligationsägare och danska och svenska staten. Totalt sett kommer antalet aktier i SAS att öka från cirka 0,4 miljarder aktier till cirka 7,7 miljarder aktier. Denna enorma utspädning gör att vi kan stryka ett streck över det faktum att aktien innan corona handlades runt 20 kronor och på sistone runt 7 kronor. Hundratals oupplysta investerare verkar dock inte se det så utan tyckte att aktien skulle handlas runt 3,80 kronor i onsdags-torsdags. Räknat efter full utspädning blir det ett börsvärde på nära 30 miljarder kronor. En nivå som SAS aldrig varit i närheten av.

I grafiken intill ser vi att de senaste tio åren har börsvärdet legat runt 5-7 miljarder kronor. Omsättningen har samtidigt legat runt 40 miljarder kronor. Sedan kom covid-19 och flygbranschens kanske värsta kris någonsin. Men på börsen värderas nu SAS rekordhögt trots rekordproblem. Marknadsmisslyckande?

Ja, utan tvekan. Men varför? SAS är ju ändå ett “storbolag” och verksamma i en sektor där det finns proffsiga analytiker och investerare. Fast ändå inte. De lediga aktier som nu handlas är ganska få och av diverse skäl är det nästan omöjligt att låna SAS-aktier för blankning. Det innebär att “marknaden” styrs nästan helt av irrationella köpare utan att det på säljsidan kan komma in rationella säljare som drar fördel av guldläget att sälja SAS-aktier till fantasivärdering. Det här är kännetecknande för många marknadsmisslyckanden. De kan vara lätta att observera men är oftast vansinnigt svåra att agera på. Eftersom det, goddag yxskaft, saknas en marknad.