”Du får vad du betalar för”

Företagsbyggaren och miljardären Bengt Stillström skriver om hur marknader funkar och ger Daniel Suhonen delvis rätt. Moderaterna förstår inte marknader.
”Du får vad du betalar för” - stillstrom-900
Bengt Stillström VD för Traction. Foto: Jan Collsiöö/Scanpix

I en intressant krönika i senaste Affärsvärlden berättar Daniel Suhonen hur han och andra betett sig marknadsmässigt som ”kapitalistiska” leverantörer. Han kommer fram till en fundamental slutsats: att betalningsmekanismen förändrar varans karaktär.

I Suhonens exempel fyllde han på med sten i pantburkarna när köparen vägde säcken med burkar och litade på att leverantören Suhonen inte var en skojare. 5-åriga kapitalistämnen bröt sönder kritor i flera delar när de fick betalt för att städa. Och fick på så sätt mer betalt. I äldrevården skulle det genomföras många fler duschningar än vad patienterna behöver och vill ha eftersom äldrevårdsutföraren skulle få mer betalt på så sätt. Om en bidragsverksamhet skriver Suhonen:

“Över en natt, efter en mycket rudimentär instruktion om den ändrade bidragsmekanismen hade en hel folkbildningsvärld ställt om. Man gjorde korta kurser i stället för långa, eftersom det var det man fick mest betalt för.”

Suhonens slutsats är att belöningssystem har en tendens att slå igenom. Utmärkt, det är det vi vill! Suhonen tror alltså på marknadsmekanismerna. Men han underkänner dem eftersom de leder fel när köparen betalar för något annat än de vill ha. Rätt slutsats hade istället varit att använda kunskapen om marknadens funktionssätt och låta köparen betala för det hon vill ha i stället för något substitut.

Synd att Suhonen inte gick färdigt sin kurs i marknadsekonomi, vad avser försäljning av pantburkar. Med tiden hade hans bedrägliga försök att tjäna mer pengar med all sannolikhet avslöjats och affärsmodellen fått ett abrupt slut. Man lär sig när det gör ont eller kostar pengar. Man lär sig fel när man får belöningar för felen. En riktig kapitalist, i ett land med lag och ordning, försöker inte ens tjäna pengar på brottslig verksamhet eller på att lura sina kunder.

Som ung entreprenör kan man lära sig väsentliga saker. Själv hade jag som 11- åring hittat en liten affär. Jag sålde gamla dagstidningar, som jag naturligtvis fick gratis eftersom jag bar bort dem, till en blomsterhandlare. En dag kom en konkurrent in till blomsterhandlaren och erbjöd sig att ta över min affär till ett lägre pris. Blomsterhandlaren förklarade att han redan hade en bra leverantör och därför inte ville byta. Sen berättade blomsterhandlaren det för mig som den listige och kloke affärsman han var, och förklarade att det var den pålitliga leveransen som var viktigast. Priset var OK om han aldrig skulle stå utan tidningspapper. Med detta såg han till att jag fick veta att han hade alternativ om jag skulle slarva med leveranserna. Han hade alltså tydligt förklarat vad han betalade för. Och det fick han. Detta har för mig varit en viktig erfarenhet i marknadsekonomi och affärsmannaskap.

Suhonen har rätt när han säger att betalningsmekanismen förändrar varans karaktär. Men han har fel när han inte drar rätt slutsats av det. Köparen måste betala för den tjänst denne vill ha. Och se till att få det också. Om köparen inte sköter sin del kommer leverantören att anpassa sig efter den verkliga efterfrågan. Klandra inte leverantören eller underkänn marknaden för det. Se till att köparfunktionen fungerar i stället.

Om vi ersätter köparen med en ställföreträdare som verkar med ett helt annat belöningssystem och andra preferenser än den egentliga köparen/individen som konsumerar tjänsten kan det knappast bli rätt. Detta är den verkliga utmaningen för socialistisk styrning. Hur ska det kunna bli rätt när politiker och deras anställda tjänstemän ska agera köpare för individerna? Som dessutom kan ha helt olika preferenser om tjänsternas olika kvaliteter och funktioner. Extra fel styrs betalningen och produktionen om man dessutom gör patetiska och missriktade försök att hitta kvantitetsmått och kvalitetsmått.

När vi funderar över om marknaden styr rätt behöver vi bedöma om den har inneboende funktioner som korrigerar fel över tid eller om vissa mekanismer i det specifika fallet styr fel och därför behöver korrigeras. För vi lever i en reglerad marknadsekonomi och regelverken kan ändras av politikerna. Men marknadens beteendemässiga funktionssätt får vi nog finna oss i att de är som de är, på påverkbar tidshorisont.

Suhonen säger att vissa saker är för viktiga för att låta marknaden sköta dem. Men han berättar inget om alternativen. Hur skulle det kunna fungera att fördela åt var och en efter behov och från var och en efter förmåga? Vem ska bestämma det utan stöd av marknadsmekanismer? Det finns väl inga exempel någonstans i världen att det kunnat fungera? Suhonens artikel visar att han vet att det inte fungerar. Han ville själv koppla sina städaktiviteter till att han fick betalt, annars la han av. Han är nog ingen marxist i praktiken och av erfarenhet utan bara i drömmen.

I denna text har jag inte sagt något om Moderaternas eventuella förståelse av marknaden. Deras agerande som politiska makthavare indikerar att Suhonen har rätt i sin rubrik.

Moderat marknadssyn

Det sägs att införandet av friskolor innebär att skolverksamheten nu skulle styras “marknadsmässigt”. Och att detta lett till dåligt resultat enligt vänstern och bra resultat enligt Moderaterna. Båda har fel. Skolföretagen får betalt per elev och med ett antal mer eller mindre tydliga och otydliga direktiv om hur verksamheten ska bedrivas. Beställningen av skoltjänsten är delvis delegerad till föräldrarna men de får bara välja vilken skola man ska söka till samt i gymnasiet till vilken linje. Det är absolut förbjudet att köpa tilläggstjänster av skolan.

En komplicerad kontrollapparat ser till att skolornas verksamhet sker med vissa fastställda resurser. Man kan också få lite extra betalt om man tar hand om några statistiskt sett eller diagnostiskt sett svårare elever. Gör man det i stor utsträckning undviker många andra föräldrar att skicka sina barn till den skolan om de kan. Någon variation på betalningen om barnen lär sig mer eller mindre förekommer inte. Man kan alltså inte få betalt för någon extra bra utförd tjänst. Men får heller inte något avdrag om utbildningen inte fungerat så bra. Bara om man gör formfel. Det här är naturligtvis ingen marknadsstyrning!

Förutsättningarna för en rimlig marknadsstyrning finns inte i upphandlingssystemet. Barbara Bergström, en lyckad företagare i branschen är speciellt utskälld av vänstern. Hennes skolor har som främsta konkurrensmedel att erbjuda disciplin i skolan. Det älskas av många föräldrar, men ses med ilska av andra. Men de väljer ju en annan skola. Ett annat konkurrensmedel är att eleverna från Engelska Skolan får bra betyg. Det väsentligaste för ambitiösa föräldrar. Det är klart att elevunderlaget i sådana skolor blir annorlunda än i andra. Men vänsterns mål att alla ska lära sig lika mycket spricker naturligtvis. För det målet får ju inte skolan betalt för.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor