Ryska guldgrävare

ANALYS I Ferronordic ger rysskräck omotiverat stor rea på de höglönsamma maskiner som gräver fram Rysslands råvaruskatter.
Ryska guldgrävare - Pressbild-Volvo-CE_binary_6913691.jpg

KÖP En välskött affär som kontrollerar ett populärt anläggningsmaskinmärke i ett råvarudrivet jätterike med eftersatt infrastruktur. Haken? Ekonomin i fråga är Ryssland.

Ferronordic Machines grundades 2010 utifrån ett exklusivt återförsäljarkontrakt för Volvo Anläggningsmaskiner (VCE) i Ryssland. Därefter expanderades ett återförsäljarnätverk från en handfull till 77 platser spridda över hela Ryssland. Märkesportföljen har också utökats, men VCE dominerar med runt 80 procent av försäljningen.

Under 2011–2014 pendlade den imponerande försäljningssviten mellan dryga 1 300 och dryga 1 400 sålda nya maskiner per år. 2013 listades preferensaktier på First North. Redan 2014 dök dock oljepriset, och när Ryssland samtidigt beslöt sig för att annektera Krim i Ukrainas inbördeskrig markerade väst med sanktioner, vilka förvärrade pressen på rysk ekonomi. Med viss eftersläpning nådde nedåtspiralen Ferronordic, vars antal sålda nya enheter dök till 523 år 2015 följt av som lägst 479 år 2016.

Med fjolårets återhämtade oljepris lyfte sedan nyförsäljningen över 50 procent till 738 enheter. Mot slutet av 2017 listades stamaktierna i Stockholmsbörsens Mid Cap-segment med teckningskursen 150 kronor.

Det roliga blev kortvarigt när Rysslands partnerskap med Assad-regimen i Syriens inbördeskrig retade upp USA, som svarat med nya sanktioner. Ferronordic­s stamaktie är ned 16 procent i år.

En tredjedel av Ferronordics nyförsäljning i fjol var mot gruvor, en femtedel vardera mot vägbyggen respektive allmänt bygg, en sjundedel mot skogen, en dryg tiondel mot sten och sand. Lönsamheten har stegvis nått respektabla 7,3 procents rörelsemarginal (ebit) 2017. En drivare är framväxten av eftermarknad, där ryska råvaruproducenter börjar se värdet av skydd mot flaskhalsar där nyckelmaskiner ska hårdköras i tuffa miljöer. Under lågvolymåret 2017 nådde Ferronordics intäktsandel från eftermarknad 27 procent.

Affären binder väldigt lite kapital. Maskintillverkare som Volvo är så pass frikostiga med leverantörsskuld att hela rörelsekapitalbehovet täcks in. Därutöver behövs inga betydelsefulla fasta investeringar, då Ferronordic betalar löpande hyra för sina sajter. Resultatet blir dagens 30-procentiga avkastning på sysselsatt kapital, på en dämpad nyförsäljning. Ferronordics ryska försäljning och service är därmed en sedelpress som lämnar maskintillverkarna Volvo, Caterpillar, Komatsu och Hitachi i fartdammet. Därtill ger eftermarknad och en begagnatdel bra förlustskydd i tider när nyförsäljning tvärnitar, som år 2009 eller 2015–2016.

Bolagets mål är tredubblad omsättning från bottennivån 2016 till år 2021 samt 7–9 procents ebit. Målet kräver hela 18 procents årlig försäljningstillväxt 2018–2021, motsvarande att totalmarknaden återvänder till nivåerna kring 2011–2014, allt annat lika.

Även i ökande konkurrens bör Ferronordic över konjunkturcykeln klara av målintervallets mittpunkt på 8 procents ebit. I Affärsvärldens mer konservativa prognos återhämtas dock omsättningen med något lugnare 10 procent per år. Analyskursen ger då knappt 7 gånger 2018 års rörelseresultat i företagsvärde, ev/ebit, samt understigande ev/ebit 5 för 2020. Mot sedelpress­intjäning är aktiepriset extremt aptitligt, även med viss osäkerhetsrabatt kring Ryssland.

På uppsidan finns balansräkningen. Efter konvertering av majoriteten av preferens­aktierna, och pågående lösen av resten, står Ferronordic med nettokassa och stort manöverutrymme, jämfört med att tidigare ha behövt vara helt fokuserade på räntor och preff-utdelningar. Räkna nu med en kombination av snabbt stigande stamaktie­utdelning samt breddning geografiskt och produktmässigt.

En annan risksänkare är att Ferronordics ägarbild och affärsupplägg hållits i huvudsak svenskt och oberoende av lokala partners. Inte minst ledningens och styrelsens positioner i ägartoppen andas pilotskolan.

Affärsvärlden ger Ferronordic köpråd. På ett års sikt är riktkursen 200 kronor, motsvarande ev/ebit 12 för 2018.

 

 

Ovanstående aktieråd från nästa nummer av magasinet Affärsvärlden förpubliceras här exklusivt för Affärsvärlden Analys+ läsare.

Missa inga uppdateringar från Affärsvärlden Analys+. Följ oss på Twitter: @AFV_analysplus

Har du frågor eller synpunkter rörande tjänsten? Maila oss på: analysplus@affarsvarlden.se

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.