Betyg på alla fondrapporter

Fondföretagen har de senaste tre veckorna skickat ut sina halvårsrapporter till fondspararna. Tyvärr märks det att texterna är skrivna tidigare i sommar, innan aktiekurserna världen över rasade i slutet av augusti.

»Tar man hänsyn till att ett sänkt avkastningskrav blir allt mer accepterat, finns det potential för fortsatta börsuppgångar«, skriver Catella.

»Sammantaget förväntar vi oss att Stockholmsbörsen även under kommande tolv månader ska ge en bättre avkastning än räntebärande värdepapper«, skriver Nordbanken Kapitalförvaltning.

»Stockholmsbörsen är också försiktigt värderad i ett internationellt perspektiv«, skriver S-E-Banken Fonder.

»Sammantaget gör vi bedömningen att den svenska börsen vid halvårsskiftet är undervärderad med 20 procent«, skriver Trevise.

Med tanke på att Stockholmsbörsen har fallit med nästan 20 procent sedan halvårsskiftet känns optimismen överspelad. Idag är det nog inte så många som tror att Generalindex kommer att stiga totalt sett under andra halvåret. Men fondrapporterna innehåller förstås mycket annat.

Jämfört med början av 1990-talet har kvaliteten höjts enormt. Det vet vi på Affärsvärlden som de senaste åtta åren har granskat och betygsatt informationen i aktiefondernas rapporter. Även första halvåret har det skett en hel del förändringar. Precis som tidigare är det ett antal små fondföretag som lyckas bäst, medan storbankerna hamnar en bra bit efter.

Det är fortfarande häpnadsväckande hur stora skillnaderna är mellan fondföretagen. Betygen varierar mellan 12 och 39 poäng. Bäst är Hagströmer & Qviberg, sämst är Ekonomihuset i Göteborg. S-E-Banken får bara 22 poäng av 40 möjliga och hamnar femma från slutet.

Störst förbättring har Ansvar gjort, som kom sist förra gången men nu har fördubblat antalet poäng. Kanske är det den nya ägaren Myrberg & Partner som orsakat förbättringen. Även Erik Penser har gjort en rejäl förbättring, och hamnar nu på delad tredje plats.

Störst försämring har Didner & Gerge gjort. Deras helårsrapport var bland de bästa, men halvårsrapporten är bara ett hopvikt A3 som saknar en hel del väsentlig information. Även Banco, Carnegie och Öhman har klart mindre information än för ett halvår sedan.

Vad skiljer?

Vad är det då som skiljer?Affärsvärlden sätter betyg på åtta områden: information om fondens innehav, avkastning, köp och försäljningar, förvaltarens förklaringar, information om de ansvariga, fondens risktagande, avgifter och övriga kostnader, samt fondens resultaträkning. Den stora tabellen (längst ned) sammanfattar betygen.

Det första och viktigaste området, som maximalt kan ge åtta poäng, är information om fondens innehav vid rapporttidpunkten. Förutom att tala om vilka aktier fonden äger, så bör fondföretagen tala om i vilka länder och branscher aktierna hör hemma. Marknadsvärdet för aktierna anges alltid, men dessutom bör det genomsnittliga anskaffningsvärdet anges så att kunderna kan kontrollera om förvaltarnas beskrivning av vilka affärer som varit bra och dåliga är korrekt.

För att underlätta för läsarna är det dessutom bra om fondföretagen använder diagram för att beskriva hur innehaven fördelar sig mellan branscher och länder, hur innehaven avviker från fondens jämförelseindex och gärna även hur innehaven har förändrat sig under rapportperioden. Diagram är normalt både mer inbjudande och snabbare att förstå än stora tabeller.

Sämst på att berätta om fondernas innehav är S-E-Banken. Anskaffningsvärden saknas, ett enda diagram används för att beskriva innehaven och i de breda fonderna saknas uppgifter om vilka branscher aktierna tillhör.

Information om avkastningDet andra området som betygsätts är information om fondens avkastning under perioden. Numera ger nästan alla fondföretag bra information om hur det har gått, både i diagram som visar utvecklingen över en längre tidsperiod och i tabeller med siffror för de enskilda åren. Tyvärr fortsätter dock nästan alla att vilseleda sina kunder genom att jämföra fonderna med börsindex som inte inkluderar utdelningar. Eftersom fondernas avkastning varje år får hjälp av börsbolagens utdelning är det inte en korrekt jämförelse.Det tredje området är information om fondernas affärer, alltså vilka aktier som förvaltarna har köpt eller sålt under perioden. Fortfarande är det många som bara talar om de fem största nettoköpen och de fem största nettoförsäljningarna. Men eftersom nästan alla numera redovisar fondernas omsättningshastighet får kunderna åtminstone en siffra som beskriver om förvaltaren totalt sett har gjort stora eller små förändringar av fonden.

Tyvärr är det nästan inget fondföretag som i text eller diagram gör det lättbegripligt för läsaren vad en omsättningshastighet på till exempel 0,8 innebär. Det är nog inte alla kunder som förstår att enligt den definition som Fondbolagens Förening valt så innebär 0,8 i en halvårsrapport att förvaltaren på bara sex månader har bytt ut uppåt 80 procent av fondens innehav.

Det fjärde som Affärsvärlden utvärderar är förvaltarnas motiveringar och argument. Varför har fonden köpt och sålt som den gjort? Varför ser fondens totala innehav ut som den gör?

Förr innehöll texterna ofta bara allmänna beskrivningar av de marknader som fonderna investerar i följt av stela upprepningar av fakta som redan fanns i tabellerna. Argumenten för de aktier som köpts och mot de aktier som sålts var förr ofta bara välkända fakta om företagen, till exempel »är störst i världen på tillverkning av X« eller »har problem med efterfrågan av Y«.

Idag har texterna blivit lite mer spännande, meningarna inleds ofta med »Vi tror«, »vi bedömer« och »vi anser«, argumenten för eller emot aktier handlar numera allt oftare just om aktievärdering och dessutom vågar allt fler nu sticka ut hakan och försöka spå den närmaste framtiden. Som beskrevs inledningsvis är spådomarna nästan alltid optimistiska. Men det är ju bra för kunderna att få reda på att förvaltaren är optimist, håller man inte med kan man ju sälja.

På de fyra sista områdena — fakta om de personer som är ansvariga för förvaltningen, hur stora risker de tar, fondernas avgifter och redovisningen av kostnader i fondens resultaträkning – är kvaliteten numera för det mesta hög. Det anmärkningsvärda är väl snarare att denna information nästan alltid saknades för några år sedan.

I våras skärpte Affärsvärlden kraven på information om avgifter och kostnader till att även omfatta nyckeltalet totalkostnadsandel (TKA). Det är nu sex av fondföretagen som anger TKA och nitton som inte gör det. Fondbolagens Förening har dock nyligen beslutat att rekommendera sina medlemmar att börja redovisa fondernas TKA, så troligen kommer andelen som beräknar TKA att bli betydligt högre i helårsrapporterna för 1998.

Kreativa förändringarI den sista kolumnen i vår betygstabell har tre fondföretag fått ett bonuspoäng. Hagströmer & Qviberg har lagt till en kolumn i sina tabeller med fondernas innehav, som talar om hur stor andel aktierna hade vid periodens början, vilket gör det betydligt lättare att se hur fonden har förändrats under perioden.

Alfred Berg har infört ett uppslag i slutet av sin fondrapport med avkastnings- och riskmått för samtliga sina fonder, samt förklaringar av de olika nyckeltalen. Läsaren får en bra översikt över hur väl Alfred Bergs förvaltare har lyckats och samtidigt en genomgång av olika sätt att utvärdera fonder.

Postbanken har gjort texterna om de olika fonderna betydligt mer lättlästa genom att skriva dem i form av frågor och svar, till exempel »Vilken avkastning kan jag räkna med att få från Spara Ettan under det kommande året?« och »Varför satsar ni så hårt på Europa?«.

Antalet bonuspoäng har minskat jämfört med för några år sedan. Då var det fler som gjorde kreativa förbättringar. Förhoppningsvis kommer snart en ny våg av kreativitet, då fler anstränger sig att presentera fondinformationen på nya sätt.