Diamanter – bara för de hängivna

”Sökande måste kunna bevisa att de har ett gott rykte i industrin, möter den högsta etiska standard samt har ett obefläckat rykte på marknaden.”

Och det behövs förstås en rad goda referenser, från banker och från någon som redan är medlem. I princip behövs alltså en inbjudan. Men sen, sen är det fritt fram att handla med diamanter i WFDB – World Federation of Diamond Bourses.

Dessa hårda och traditionstyngda regler, samt det faktum att det är diamanter och ingenting annat som handlas på WFDB:s börser, gör att endast riktigt hängivna diamantindustrialister lockas. Och precis så vill man ha det.

För även om diamantpriset i viss mån följde med när råvaror som guld, silver och platina nyligen sköt i höjden, var det aldrig tal om någon hejdlös uppgång. I branschen tror man att den lugna prisutvecklingen till stor del beror på just avsaknaden av spekulativa element. Medan priset på exempelvis olja bara det senaste året har pendlat mellan 50 och 80 dollar per fat, är priset på diamanter mycket mer stabilt (se graf).

Men mest beror nog den lugna prisutvecklingen på att marknaden för diamanter till stor del kontrolleras av ett enda företag: De Beers.

De Beers är den sydafrikanska diamantjätte som på 1960-talet myntade vad som betraktas som en av tidernas mest klassiska och värdefulla slogans: A Diamond is forever.

Även De Beers dominerande ställning på diamantmarknaden tycks vara evig. Enligt företaget självt kommer runt 40 procent av världens rådiamanter, det vill säga oslipade stenar, från De Beers gruvor i Sydafrika, Botswana, Namibia och Tanzania. Dessutom köper De Beers in diamanter från det ryska företaget Alrosa, vilket betyder att De Beers kontrollerar runt 45 procent av själva handeln med rådiamanter. Konkurrenter anger dock en marknadsandel på hela 50 procent.

Men efter en lång antitrustutredning kom EU-kommissionen i fjol fram till att De Beers ställning var alltför dominerande. Inköpen från Alrosa ska därför fasas ut, för att helt ha upphört år 2009. Detta kommer dock att kompenseras av tre gruvor som De Beers anlägger i Kanada.

Hur stor är då den totala marknaden? Svaret beror på vilken förädlingsgrad som avses. Rådiamanter som håller sådan kvalitet att de så småningom blir ädelstenar är förstås mest värdefulla, men endast en femtedel är så fina. Det allra mesta går till industrin.

Handeln med rådiamanter som ska bli ädelstenar omsätter årligen ungefär 10 miljarder dollar, eller 70 miljarder kronor. Men när dessa stenar väl är slipade, vanligtvis i Antwerpen, New York, Tel Aviv eller Indien, har värdet sprungit i väg till 175 miljarder kronor. Och när stenarna dessutom har hunnit förvandlas till smycken och ligger i juvelerarnas montrar har värdet sexfaldigas till 420 miljarder kronor.

Det exakta värdet på olika diamanter är dock väldigt olika. Varje diamant bedöms efter fyra C:n: Carat, cut, clarity och color, det vill säga karat och slipning, som bedöms matematiskt, samt klarhet och färg, som bedöms av rutinerade och luppförsedda ögon. Totalt finns det nästan 500 diamantkategorier.

Det genomsnittliga priset per oslipad karat, som motsvarar 0,2 gram, är 65 dollar, eller 455 kronor. Men priserna varierar fantastiskt mycket. Generellt sett är australiensiska diamanter billigare eftersom de är mindre och mer matta, medan namibiska stenar är klarare och större och därmed mycket dyrare. Och väl ute i handeln kan en riktigt stor och perfekt diamant kosta uppåt 1 miljon dollar, eller 7 miljoner kronor, per karat.

Grafen ovan visar prisutvecklingen de senaste fem åren för slipade diamanter i flera olika storlekar, från 0,3 till 3 karat. Kurvan påminner om börsutvecklingen under samma period, men svängningarna är mycket mindre. En lägsta indexnivå på 99,8 uppmättes i november 2003, och i slutet av 2006 låg indexet på 130.

Prisutvecklingen följer till stor del konjunkturen, helt enkelt, och det relativt stabila priset på senare tid förklaras bland annat av att leverantörerna sitter på stora lager.

Många bedömare tror dock att en fortsatt uppgång är nära förestående. En orsak är att den japanska ekonomin vänt uppåt igen, och konsumenterna unnar sig juveler. Dessutom har De Beers nyligen inlett en massiv marknadsföringskampanj i framför allt USA, vars efterfrågan står för halva marknaden för diamantsmycken. På lite längre sikt bidrar förstås den snabbt växande indiska och kinesiska medel- och överklassen.

Men det finns också de som på kortare sikt befarar en försämrad efterfrågan på diamanter. Filmen ”Blood Diamonds”, med Leonardo di Caprio i rollen som en sydafrikansk legoknekt, skildrar hur diamantindustrin finansierade vapenhandel och eldade på inbördeskriget i Sierra Leone på 1990-talet. Diamantindustrin hävdar att kontrollen av diamanters ursprung sedan dess har blivit mycket bättre, bland annat genom den så kallade Kimberley-processen.

Organisationer som Amnesty och Global Witness anser dock att åtgärderna är otillräckliga.