Dyra äventyr för svenskarna i väst

“Vi ska visa att vi kan göra pengar på den här dealen. Själv är jag inte orolig.”

Det var en självsäker Jukka Härmälä, koncernchef för Stora Enso, som i början av år 2000 köpte amerikanska Consolidated Papers för över 40 miljarder kronor. Det finsksvenska skogsföretaget hade tagit steget in på världens största pappersmarknad och samtidigt blivit världens största företag i sin bransch.

Om inte Jukka Härmälä var orolig så var externa bedömare det. Affärspressen sågade affären som huvudlöst dyr, och placerare sänkte aktien skoningslöst. Även internt i Stora Ensos ledningsgrupp hade det knorrats om att priset inte var det rätta. I höstas, knappt tre år efter affären, kom också en nedskrivning av goodwill på 10 miljarder – en fjärdedel av köpeskillingen.

– Vi betalade för mycket, det är ju så, och så här långt har det slagit hårt mot oss. Det kommer att bli svårt att räkna hem affären, säger Stora Ensos vice vd Björn Hägglund i dag.

Det är en klen tröst för Stora Enso att bolaget inte är ensamt om att göra usla affärer i USA. Det kryllar av exempel. Ofta handlar det om rena köp av företag, där ledning och styrelse efteråt fått konstatera att “vi köpte för dyrt” eller “vi missbedömde konjunkturen”.

– Jag tror att nästan nio av tio förvärv som gjorts i USA har varit fel, säger Claes Dahlbäck, ordförande i bland annat Investor och Stora Enso.

Claes Dahlbäck är också ordförande i Gambro, dialysföretaget som genom årens lopp gjort USA till sin huvudmarknad. I mitten av 1990-talet bestämde sig Gambro för att “integrera framåt”, det vill säga minska beroendet av tillverkning och öka lönsamheten genom att komma åt intäkterna från själva användningen av produkterna. Gambro började storköpa dialyskliniker, och aktieägarna blev också rikligt belönade. Inledningsvis. Snart skulle dock både tillväxt och lönsamhet utvecklas negativt, och de lokala cheferna verkade koncentrera sig mer på att köpa fler kliniker än att få fart på de gamla.

– Jag kan konstatera att förvärven inte har mött förväntningarna, säger Sören Mellstig, Gambrochef.

Därtill har Gambro fått problem med de amerikanska myndigheterna. Det är skattepengar som betalar dialysvård i USA, och för att ta reda på om folket fått vad det betalat för har justitiedepartementet begärt in så mycket information att det kostar Gambro 9 miljoner kronor per månad att samla in den.
Det är ungefär som när skattemyndigheten begär in underlag för de avdrag man gjort, med skillnaden att det är en väldigt dyr process Gambro är indraget i och att det är omöjligt att veta var det ska sluta.

– Pratar man med amerikaner så säger de att “det här har gått för långt”, men att det skulle ske en förändring tror jag inte på. Både kongressen och senaten domineras av jurister. Den legala miljön i USA tillför ett riskmoment, konstaterar Sören Mellstig.

Det kan bland annat ABB skriva under på. Det asbestsmittade köpet av Combustion Engineering för över tio år sedan har så när dragit ner hela koncernen i fördärvet. Andra svenska företag som hamnat i de amerikanska advokaternas klor är Securitas, Swedish Match, Alfa Laval och Elekta. Atlas Copco har nämnts i ett 50-tal asbeststämningar. Just sådana här “masstämningar”, som saknar motstycke utanför USA, är mardrömmen.

– Det antar proportioner och konsekvenser som är orimliga och inte går att gardera sig mot, säger Atlas Copcos vd Gunnar Brock.

Gunnar Brocks största problem i USA, än så länge, är ändå de företagsköp som gjordes i slutet av 1990-talet. Liksom i fallet Gambro handlade det om att integrera framåt, att komma närmare slutkunden.
Lockelsen av snabb tillväxt och hög lönsamhet slutade i höstas med en nedskrivning på 7 miljarder kronor.

– Man kanske blir förledd av att den amerikanska marknaden är så stor och tron på att det räcker med ett par procents marknadsandel av den för att lyckas, säger Christian Berggren, professor i industriell organisation vid Linköpings universitet och som forskat mycket kring resultaten av de fusioner och uppköp som har präglat näringslivet.

– Men USA är en mycket svårare marknad än Europa, och det i alla avseenden. Det är en helt annan juridik som gäller, och konkurrensen är mycket hårdare.

Claes Dahlbäck har lärt sig läxan den hårda vägen och håller med. Den amerikanska juridiken är tuff och “man måste verkligen veta vad man ger sig in i”. Men han har också en egen förklaring till att svenska företagare så ofta går på pumpen i USA:

– Kanske är amerikaner smartare. Jag har funderat mycket på om det faktum att de flesta amerikanska företagsledare har en MBA medan svenskarna ofta är ingenjörer kan ha något med saken att göra. De kanske är bättre affärsmän.

Och kanske är det också det som är lockelsen med USA. Att man får mäta sig med de stora grabbarna.

– Många konkurrenter i vår bransch är stora i USA och det är klart att det är lockande att försöka vara med och mäta sig mot dem på deras hemmaplan, säger Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i SCA som för två år sedan gjorde två stora företagsköp i USA.

En annan lockelse med USA är att lönenivån där är högre. Året efter köpet av Consolidated Papers nästan halverades Stora Ensos resultat, men företaget hade blivit globalt och därför höjde styrelsen Jukka Härmäläs lön med 38 procent.

Än mer ökänt för sina ersättningsnivåer är Skandia. Framgången med förmedlandet av fondförsäkringar tog sin början i USA på 1980-talet och det enbart genom en mycket snabb organisk tillväxt. Inga dyra förvärv här inte.

I stället var det själva affärsmodellen som havererade när aktiekurserna inte utvecklades som det var tänkt. I december i fjol lämnade Skandia USA, och därmed halva sin verksamhet, till en förlust på över 4 miljarder kronor. Därtill hotar uppretade amerikanska kunder med stämningar.

Usla resultat av förvärv, misslyckade affärsidéer och hungriga advokater som bara väntar på att få stämma företag. Nog borde svenskarna dra sig för att göra affärer i USA efter allt som har hänt?

– Kanske, det är möjligt att det blir så. Man blir i alla fall försiktigare, säger Claes Dahlbäck.
Betydligt mer tveksam är Christian Berggren, väl medveten om hur förtjusta direktörer är i stora affärer.

– Som lärare på en högskola vill man ju tro att människor lär sig saker och ting, men det verkar som om de vill upprepa samma misstag om och om igen. Lärandet i, och mellan svenska företag, är mycket litet.