Ett missnöjt internet

Är du missnöjd med flygmaten eller har ditt bagage försvunnit trots att du checkade in ordentligt? Du är inte ensam. Internetsidan eComplaints.com och Svartalistan.com är bara två av alla klagosajter som ger utrymme åt bland annat uppretade resenärer. Klagomålen rör också alltifrån trasiga klockor till femkampshäften på Gröna Lund som av familjer upplevs som för dyra.

Ideella sajter

Förutom rena hat- och protestsajter finns dessutom en uppsjö av webbsidor med prisjämförelser på olika produkter, som drivs av ideella föreningar, intresseorganisationer etc.

Att det blir fler protestsajter har delvis att göra med att antalet sidor på webben sväller kontinuerligt. Ökningen kan också ses som ett tecken på att nätet börjar mogna. Det är lätt att göra en hemsida där vem som helst kan göra sin röst hörd.

Den stora frågan är hur missnöjessajterna ska tjäna pengar. Många av hemsidorna drivs icke-kommersiellt, av eldsjälar som vill påverka. En av dessa är klagosidan Svartalistan.com, som drivs av Åke Jacobsson, som i dagsläget är arbetssökande. Han gör det “mest som en rolig grej”, och startade sidan som ett projektarbete när han gick en webutbildning. Sajten tjänar inga pengar och riskerar nu att avvecklas.

“Jag ska försöka sälja den eller hitta finansiärer”, säger Åke Jacobsson. “Jag kan inte sitta och jobba ideellt längre, för sajten tar för mycket tid”.

Som ett komplement funderar Åke Jacobsson på att starta en “Vita Listan”, där man kan berömma företag som gör bra saker. På så sätt skulle man kunna få in pengar via till exempel annonser.

Svartalistan.com har idag 136 ärenden som ligger och väntar på att behandlas, och 13 uppklarade fall.

En annan svensk sida är konsumentmötesplatsen Cint (Consumer Intelligence). Här kan folk lämna omdömen, goda såväl som dåliga om en vara, en tjänst eller ett företag. Sajten har flera tusen medlemmar och kan också liknas vid en stor databas. Det är den här databasen som Cint nu ska försöka tjäna pengar på genom att sälja informationen i avidentifierad form till företag. Men hittills har webbtjänsten inte sålt någonting, utan har fått förlita sig på kapital från externa finansiärer. Amerikanska Ecomplaints.com drar in pengar på annonser, men har också en idé som liknar Cints. Sajten samlar ihop all information från de konsumenter som vänder sig till eComplaints för att klaga på något. De anmälande kunderna måste fylla i en hel del pappersexercis som företaget sedan ska försöka sälja till andra bolag. Men det har gått trögt. Enligt tidskriften Forbes har bolaget inte lyckats sälja ett enda abonnemang.

Inget nytt

Fenomenet med missnöjes- och klagosajter är inte nytt utan har funnits ganska länge. Vad som däremot har blivit en tydlig trend på senare tid är att de traditionella företagen i allt större utsträckning uppmärksammat hur sårbara de kan bli på nätet, och vidtar åtgärder mot det.

“Fler och fler företag registrerar en rad domännamn, med de troligaste ‘hatvarianterna’ på sitt företagsnamn”, säger Staffan Engdegård, analytiker på Jupiter Communications. “Hatsajter och stora mängder klagomål riskerar att urvattna företagens varumärke. Det här är ett sätt för företagen att vara proaktiva på nätet”.

Trenden med protest- och klagosajter kommer, som så mycket annat i internetvärlden, från USA.

Den amerikanska konsumentrörelsen är mycket aktiv, och det finns också en tradition att överklaga eller stämma någon om man är missnöjd, ett agerande som i slutändan kan bli riktigt lönsamt – förutsatt att man får rätt, förstås.

Litat på myndigheter

“I Sverige har konsumenterna ingen tradition av aktiva konsumentföreningar på det sättet utan vi har till stor del litat på myndigheter och lämpat över problemen på staten, som till exempel Konsumentverket”, säger Mattias Svahn, föreningsdirektör på Internetombudsmannen.

Men även i Sverige finns som sagt flera klagosajter, samt Internetombudsmannen. Denna förening tar hand om klagomål från personer som känner sig orättvist behandlade från någon med ett internetrelaterat ärende. Internetombudsmannen jämkar, medlar och förhandlar för konsumenten.

Svenska konsumenttidningen Råd & Rön tar två gånger om året fram en egen lista med företag som behandlat sina kunder illa. Den kallas också svarta listan och publiceras både i deras tidning och på nätet.

Fyller ett behov

Behövs då sajterna? Det är självklart positivt för konsumenterna att få göra sin röst hörd, och att dessutom varna andra potentiella kunder för skräckföretaget X om man har blivit dåligt behandlad. Nätet gör att det är lättillgängligt att klaga. Och med tanke på det intresse som, enligt sajterna själva, finns så fyller de ett behov.

Men samtidigt kan man i många fall både ringa, skriva brev och skicka e-mail på egen hand – i synnerhet om det kostar pengar att anlita en ombudsman, vilket det i vissa fall gör. Amerikanska Complain.com till exempel, tar cirka 20 dollar betalt av kunden för att skriva ett missnöjesbrev till det berörda företagets ledning.

Det kan också vara svårt att kontrollera vem som står bakom en viss sajt, samt att veta om informationen är korrekt – vilket för övrigt är ett problem inte bara för klagosajterna – eller om det är någon eller några som själv har intresse att svartmåla ett visst företag.