Falkengrens värsta fiende

Förra veckans största samtalsämne på den svenska finansmarknaden var varken rapportfloden, Greklands ekonomiska kris eller ens diskrimineringen av Elisabeth Höglund i TV4. Nej, snackisen framför andra var innehållet i ett brev som SEB:s vd Annika Falkengren fick i slutet av september förra året och som blev känt i veckan. Avsändare var en norrman, Sigmund Håland, som enligt egen uppgift hade fått sparken ett halvår tidigare från en befattning som portföljförvaltare i banken. Skälet ska ha varit att han hamnat i konflikt med sin chef efter att ha påtalat grava missförhållanden i verksamheten.

Var och en som någon gång har arbetat på en ekonomiredaktion vet att varningsflaggorna hissas så fort det börjar cirkulera brev från en missnöjd före detta anställd i ett företag. Inkorgen är inte sällan bräddfull av korrespondens från alla möjliga kverulanter, rättshaverister och rena dårar (den sistnämnda kategorin känns ofta igen på att den envisas med att fylla varje ark ända ut i marginalerna – om det beror på miljömedvetenhet, snålhet eller bristande estetiskt sinne är oklart). Det gäller helt enkelt att sålla bort galenskaperna, annars blir det pinsamt!

Möjligen var det på grund av denna reflexartade misstänksamhet som anklagelserna mot SEB inte fick så stor uppmärksamhet i svenska medier. Möjligen var det för att nyheten spräcktes av norska Dagens Näringsliv, och att vi i Sverige är notoriskt dåliga på att följa upp vad som händer i grannländerna.

Den som gör sig besväret att läsa det tolv sidor långa brevet och det som Dagens Näringsliv har skrivit i saken finner hur som helst att tidningen verkar ha gjort en korrekt nyhetsvärdering. Det här är onekligen intressant!

Först några iakttagelser om brevskrivaren och brevet:

1. Håland har kredd! Han är 48 år och har arbetat i två decennier på finansmarknaden. Han var drygt fyra år i den befattning på SEB som han sedan skildes från. Och enligt Dagens Näringsliv har han varit topprankad analytiker i finanssektorn.

2. Karln kan skriva! Brevet är väl strukturerat och författat på elegant engelska. Här finns spår av självdistans och tonen är närmast lättsam, faktiskt underhållande, trots det allvarliga ämnet.

3. Håland har uppenbarligen stor sakkunskap och håller sig i brevet i första hand till den principiellt viktiga frågan hur SEB har agerat i tre konkreta sammanhang.

4. MEN han har naturligtvis också en egen agenda och det saknas inte inslag i brevet som får läsaren att ana bitterhet över avskedet och vendetta mot en avskydd tidigare chef.

Så till själva saken. Vad är det egentligen Håland anklagar SEB för? Jo, i korthet tre saker:

Spararna i en av bankens tyska fonder ska ha lurats på 200-300 miljoner kronor genom att SEB har satt så kallad “front running” i system. Enligt Håland gick det till så att den stora tyska fonden gjorde köp och försäljningar först efter SEB:s andra fonder. Eftersom den tyska fonden var så stor drev den kurserna i en riktning som gynnade de fonder som agerat i förväg. Håland visar att avkastningen i den tyska fonden har varit väsentligt sämre än i SEB:s jämförbara fonder.

SEB:s aktieförvaltning bytte, enligt Håland, investeringsstrategi under 2008 utan att informera majoriteten av kunderna. Detta ska ha skadat kunderna genom väsentligt sämre avkastning eftersom skiftet gjordes för att minska riskerna i förvaltningen vid en tidpunkt då aktier redan hade sjunkit kraftigt. Kundernas portföljer föll därmed kraftigt 2008 men de fick inte full utväxling av den kraftiga börsuppgången 2009.

Håland hävdar vidare att SEB saknade en policy för hur portföljförvaltarna skulle hantera insiderinformation och ger exempel på tillfällen då han menar att förvaltare har agerat på insiderinformation och att just det agerandet dessutom internt beskrevs som föredömligt.

Annika Falkengren säger till Dagens Näringsliv att anklagelserna har utretts noga internt och att man inte har funnit några felaktigheter. Håland har också underrättat Finansinspektionen och gått igenom brevet med inspektionen i en telefonkonferens. FI:s kommentar till Dagens Näringsliv är helt intetsägande. Därefter tystnad, åtminstone hittills.

Men Hålands påståenden är för trovärdiga – och hårresande – för att vi ska kunna lämna saken därhän. SEB:s internutredning kan mycket väl vara utmärkt, men vi har inga detaljer om den och den saknar tyvärr trovärdighet. Därför måste Finansinspektionen gå till botten med ärendet och antingen rentvå SEB från anklagelserna eller vidta åtgärder. Bankens rykte skadas om inte de spekulationer som Hålands brev har satt i gång upphör.