Fina vinster i fula branscher

Först kommer ingenting, sedan ingenting och sedan allt på en gång. Ketchupeffekten passar bra som liknelse när man ska beskriva det uppblossade intresset för Socially Responsible Investment, SRI. Beteckningen är amerikansk från början och rymmer placeringsstrategier som tar sociala, etiska och miljömässiga hänsyn.

Bara de senaste fem åren har det skett en rejäl attitydförändring. Från att ha uppfattats som perifert, flummigt, för att inte säga dumt, har det blivit politiskt korrekt och ekonomiskt motiverat att vara framsynt nog att ta den etiska dimensionen på allvar.

Företag som inte respekterar mänskliga rättigheter eller miljölagstiftning svärtar ner sitt varumärke. På motsvarande sätt har kapitalförvaltarna knappast råd att tappa förtroende hos dem som lagt sina pengar i deras händer. På senare tid har det i Sverige handlat mycket om vilka ersättningsnivåer som är rimliga för ledning och styrelse, en debatt med klart etiska förtecken.

Regeringar ställer krav

Genom direktiv och regelverk har många länders regeringar markerat att även de egna kapitalförvaltarna förväntas dra sitt strå till stacken. I synnerhet som pensions-kapitalet i kraft av sin storlek kan bidra till samhällsutvecklingen.

I direktiven för de fyra nya AP-fonderna, buffertfonderna i pensionssystemet, står att fonderna ska “ta miljömässiga och etiska hänsyn utan att göra avkall på avkastningen”.

Bristen på uttalade riktlinjer för hur de ska gå till väga har dock lämnat förvaltarna i sticket. De svenska har fått friheten att själva arbeta fram en policy, vilket till en början gjorde dem lamslagna. Därefter har många valt att konsultera etikanalytikerna, som är ung yrkeskår i Sverige.

Fondbolagen först

Först på plan var fondbolagen som ville starta etiska fonder för att attrahera privatsparare. Sedan vaknade de ideella organisationerna som ville att placeringarna inte skulle krocka med organisationens grundläggande värderingar. De senaste åren har institutioner, till exempel AP-fonder och statliga stiftelser, med stöd av regelverket, ansett sig kunna hitta acceptabla lösningar för att hantera etiska och miljömässiga hänsyn utan att göra avkall på avkastningen.

-Nu är vi framme vid kapitalförvaltarna som ser en chans att skaffa sig en konkurrensfördel genom att ligga steget före. Det gäller inte minst utländska aktörer som vill ta sig in på den nordiska marknaden, säger Greger Hatt, vd för Etikanalytikerna.

Att etikkonsulter kallas in innebär inte att det finns någon patentlösning. Kunskapen om SRI-modeller bland kunderna är i många fall bristfällig och konsulterna kämpar mot den gamla föreställningen om att etik betyder bojkott av tobak, alkohol och vapen.

Grovhugget kan man säga att det finns två vägar att gå för förvaltarna. Den första är att välja bort bovarna enligt strikt definierade kriterier. Den andra är att använda sitt inflytande som ägare till att påverka i rätt riktning. Man kan exempelvis ställa krav på att företaget upprättar en miljöredovisning och följer arbetsrättsliga konventioner.

Ny “bottom line”

Klart är att intresset för “the triple bottom line”, företagets finansiella ställning, miljöpåverkan och syn på sociala och etiska dimensioner ökar. Metoderna har med tiden blivit mer begripliga och sofistikerade, vilket bidrar till att förvaltarna kan göra en grundligare analys av sina innehav.

– Görs analysen av en kompetent förvaltare finns det ett naturligt filter. Jag respekterar dem som använder strikta kriterier för att välja bort, men själv tror jag mer på att vara reaktiv. Uppstår det tveksamheter och vi inte kan få företag och styrelse att agera avyttrar vi aktierna, säger Thomas Halvorsen, vd för Fjärde AP-fonden. Fonden har hittills klarat sig utan konsulter och litar mer på sitt sunda förnuft.

Orimliga intressekonflikter kan uppstå om pensionsfonderna börjar ägna sig åt principrytteri. En statlig pensionsfond måste till exempel kunna äga statsobligationer även om staten har intressen i vapenindustrin.

“Förvaltare ska inte ändra lagen”

På motsvarande sätt är det svårt för en svensk förvaltare att ha synpunkter på om lagstiftningen i ett annat land är slappare än hemma.

– I samband med fusionen mellan Stora och Enso studerade jag till exempel de finska gammelskogarna. Det hade lett till orimliga konkurrensnackdelar för den finska verksamheten om Enso hade tvingats till svensk miljöcertifiering av skogarna. Det kan inte vara kapitalförvaltarnas uppgift att ändra lagstiftningen, det är politikernas, säger Thomas Halvorsen

Med nuvarande lagstiftning är AP-fondernas uppgift att trygga framtida pensionsbetalningar (läs: maximera avkastningen) inte att agera som industrialister eller att ta näringspolitiska och regionala hänsyn.

Trots detta visar fler institutioner framfötterna i ägarfrågor. Även med små innehav går det att påverka, om viljan finns. Det visade Tredje AP-fondens vd Tomas Nicolin vid Skandias bolagsstämma nyligen. Fonden äger bara en procent av kapitalet i Skandia. Ändå lyckades han få tillräckligt stöd för sitt förslag att styrelsen skulle dra tillbaka ett alltför generöst optionsprogram till ledningen.

Slängde ut Esselte

Sjunde AP-fonden (som har en helt annan funktion än buffertfonderna; nämligen att förvalta soffliggarnas PPM-pengar) har en transparent etikpolicy. Fonden som enligt lag är förhindrad att utöva sin ägarmakt, anser policyn ändå gör skillnad.

– Lagen ser ut som den gör och vi rättar oss efter den. Jag tror ändå att vi kan bidra till att öka medvetenheten bland kapitalförvaltare och allmänhet, säger Richard Gröttheim, vice vd Sjunde AP-fonden.

Till exempel har Esselte slängts ut till följd av dålig behandling av kvinnliga anställda i Mexiko. SAS har ratats på grund av kartellsamarbetet med Maersk. NCC är i farozonen för att åka ut.

Att hamna på svarta listan är inte bra för varumärket som blir allt viktigare. Placeringsgurun Warren Buffet har uttryckt det som att “Det tar 20 år att bygga upp ett rykte, fem minuter att förstöra det”. Framför allt i multinationella företag är den vetskapen en betydande kraft som driver utvecklingen på SRI-området framåt.

Redan för 20 år sedan insåg oljebolagen att de måste ha en genomtänkt strategi. BP och Shell lägger ner stora resurser för att minimera sina skadeverkningar. Och stora ägare håller dem under ständig uppsikt. Företag som bedriver en farlig verksamhet har nämligen ofta en mer medveten strategi än andra företag.

Partnerskap för globala lösningar

Det finns stora internationella nätverk, till exempel World Business Council for Sustainable Development, WBCSD, där partnerskap mellan företag i olika branscher spelar en viktig roll. Bland annat är målet att utveckla hållbara lösningar globalt.

Företag som vill ha sin kapitalförsörjning tryggad gör klokt i att tänka i dessa banor. Visserligen råder det ingen brist på kapital på den globala marknaden. Ännu. Det flesta kapitalförvaltarna har fortfarande ett rymligt samvete så länge placeringarna ger förväntad avkastning. Men när alternativa placeringar jämförs, kommer det allt oftare att sluta med att hyggligast vinner.