Finansministerns svåra jobbekvation

Även om regeringen fick en minikris i knät efter försvarsminister Mikael Odenbergs avgång, är det jobben som dominerar agendan även framöver. Arbetskraftsutbudet måste öka för att den heta jobbmarknaden inte ska spilla över i inflation och leda till kraftiga räntehöjningar.

Men hur akut är det att få långtidsarbetslösa i arbete? Hur svårt är det för bolagen att fylla vakanser? Kort sagt: H ur mycket eller hur lite tid har Anders Borg på sig?

Här finns inga självklara svar. Bilden är splittrad, oavsett om man tittar i verkligheten eller i statistiken.

ª Exempel 1: Det hundratal arbetare som myllrar till bodarna efter dagens verk vid JM:s lägenhetsbygge Tvillingbackarna i norra Sigtuna. De är verksamma i landets hetaste arbetsmarknadsregion men projektet löper på enligt plan.

ª Exempel 2: Inflationen väntas hålla sig under 2,5 procent både 2008 och 2009, enligt Konjunkturinstitutet (KI).

ª Exempel 3: 75 000 jobb har inte tillsatts de senaste åren på grund av brist på lämplig personal, enligt en enkät från Ams.

ª Exempel fyra: På bra hårsalonger i storstadsregionerna kostar en herrklippning i dag närmare 600 kronor, en uppgång med cirka en hundralapp på ett par år.

Däremot är det något av ett fattigdomsbevis att överhettning över huvud taget diskuteras i Sverige, eftersom 1990-talskrisen på sätt och vis dröjt sig kvar ända till i dag. Det var nämligen först i somras som antalet sysselsatta för första gången överträffade nivån på drygt 4,5 miljoner från 1989. Så lång tid har det alltså tagit att beta av det sysselsättningsunderskott som vuxit fram under lågkonjunkturåren. Befolkningen har förstås vuxit sedan dess, vilket innebär att cirka en miljon människor fortfarande står utan jobb.

Fredrik Reinfeldts regering har tagit några steg mot att uppmuntra till arbete (jobbavdraget och försämrad a-kassa). Mer kommer i budgeten som presenteras den 20 september. Anders Borg aviserade i slutet av augusti “ytterligare förslag som ger fler bättre möjligheter att komma i arbete”. Stimulanserna ska betalas i huvudsak genom nedskärningar, bland annat inom försvaret. Det handlar sannolikt dels om nya jobbavdrag; dels om att försäkringskassan ska arbeta mer effektivt med långtidssjukskrivna. I helgen avslöjade SVT till exempel att reglerna för sjukskrivning skärps, men att 3,4 miljarder kronor också avsätts för rehabilitering och företagshälsovård.

Frågan är om det räcker särskilt långt. Det nya jobbavdraget väntas, enligt uppgift, ge ytterligare en eller ett par hundralappar i månaden i sänkt skatt.

– Problemet är ju att sådana skattesänkningar underifrån (för låginkomsttagare) blir väldigt dyra. Man får inte mycket för pengarna. Då är det mer effektivt att satsa på riktade åtgärder, som inom försäkringskassan. Samtidigt så är det i viss mån redan på gång, konstaterar TCO-ekonomen Katarina Magnusson.

Enligt KI innebär de åtgärder som regeringen redan infört att utbudet av arbetskraft blir drygt en tredjedel högre under 2006-2009 än det skulle ha varit annars. Än så länge är läget under kontroll. Enligt den senaste konjunkturbarometern är bristen på arbetskraft fortfarande mindre än i början av år 2000. Byggsektorn har det besvärligast. Enligt en bedömning av analysfirman Midroc Project CM, som citeras av tidningen Byggindustrin, ökar priserna på byggentreprenader i år med 20-30 procent.

Men byggmarknaden skenar alltså inte, och man ska komma ihåg att branschen bara svarar för sex procent av den totala sysselsättningen. Riksbanken själv anser att arbetskraftsbristen inte alls är lika utbredd i andra delar av ekonomin. “Inom övriga näringsgrenar (än byggsektorn) är bristen i alls lika uppenbar”, konstateras i försommarens penningpolitiska rapport.

Ser man till ekonomin i stort råder inte alls samma överhettning som till exempel i slutet av 1980-talet, då arbetslösheten låg kring en procent jämfört med dagens tre fyra procent.

Och det är den epoken i svensk nutidshistoria – för nära 20 år sedan – som ännu är mycket levande bland beslutsfattare och debattörer. Fredrik Reinfeldt konstaterade följande i en intervju med Affärsvärlden i juni.

– Nu är Sverige i ett läge när vi, om vi hanterar detta rätt, kan få en enormt stark utveckling om vi inte gör det historiska misstaget att vi pressar kapacitetsutnyttjandet för hårt. Därför är det så oerhört viktigt att bygga ut arbetsutbudet.

Det är lätt att hålla med. Men också att lägga till följande: Den ekonomiska politiken måste vara uthållig. Nordea, SEB, Handelsbanken och KI anser alla i sina konjunkturbedömningar att fler kommer att gå ut och söka jobb till följd av regeringens politik, men de konstaterar också att det hela kommer att ta tid.

Så brukar det vara. Avregleringarna av tele, el, transport och andra branscher i början av 1990-talet har höjt tillväxten först tio år senare. På samma sätt lär de utbudsreformer som genomförs nu få genomslag gradvis.

Tålamod krävs alltså. Lars Calmfors, professor och numera ordförande för regeringens ekonomiska råd, konstaterade i vintras att Sverige borde kunna pröva sig fram mer för att se hur låg arbetslösheten kan bli utan att inflationen tar fart (som skedde i USA i slutet av 1990-talet.) Vi vet inte när inflationen slår till på allvar eftersom Sverige kört sin ekonomi på sparlåga under lång tid.

“De svenska erfarenheterna av ett högt resursutnyttjande under de senaste 15 åren är mycket begränsade”, konstaterar KI. Hög temperatur i ekonomin behöver inte leda till inflation, förutsatt att arbetskraftsutbudet håller jämna steg med tillväxten. Så har också skett i flera länder, bland dem Storbritannien, Norge och Irland. Den irländska arbetsmarknaden skulle till exempel knappt fungera utan de 200 000 polacker som numera bor i landet. Reinfeldt och Borg håller tummarna för en liknande utveckling i Sverige.