Finanzplatz London

Frankfurt har 600.000 invånare. Antalet människor i London som arbetar i finanssektorn och dess stödfunktioner (konsulteri, juridik, revision, administration, med mera) är drygt en miljon. Dessa storlekstal säger egentligen allt när man diskuterar vilken stad som är Europas finansiella hjärta.

Det är alltså, obestridligen, London. Helt betydelselöst är det inte att Europas nya stora börs får en tysk ledning. Bildandet av ix är utan tvekan ett prestigenederlag för Londonbörsen. Men redan i dag är alla de stora brittiska mäklarföretagen kontrollerade av amerikanska, tyska, schweiziska och holländska ägare. Det brittiska finansetablissemanget – i den mån man nu kan tala om ett sådant – har en pragmatisk inställning i frågan. Resonemanget går enligt linjerna: “om nu tyskarna är skickligare på att administrera börshandel så kan de väl få göra det”.

Avkroken Frankfurt

Ty både britter och tyskar vet att Frankfurt förblir en avkrok. Visserligen styrs penningpolitiken i större delen av Europa numera från den Europeiska Centralbankens småtrista kontorsbyggnad i hjärtat av Frankfurt och visserligen är staden en knutpunkt för bil-, flyg-, tåg- och flodtrafiken genom Centraleuropa. Men när det blir fredag eftermiddag röstar centralbanksdirektörerna med fötterna. De flesta beger sig någon annanstans för att njuta av solsken och folkliv.

Alltså sådant som det finns gott om i den brittiska huvudstaden, som både befinner sig i en mildare klimatzon och som har en befolkning på sju till tio miljoner beroende på hur man räknar. London är en behaglig stad att leva i även om allt är dyrt. Men höga levnadsomkostnader bekymrar inte investmentbankirer och kapitalförvaltare.

Nedkörd infrastruktur

Däremot irriteras de av den nedkörda infrastrukturen, där vattenledningsvattnet smakar illa och där 2,5 miljoner pendlare dagligen använder ett tunnelbanesystem som är byggt för en miljon. Därför beslöt Londonborna i förra veckan att välja “Röde Ken” Livingstone till borgmästare. Livingstone, som bara gjort halvhjärtade försök att tona ner sin vänsterradikala image, valdes för att han aviserat stora satsningar på att förbättra infrastrukturen och hjälpa stadens hundratusentals fattiga.

Det återstår att se hur det blir med den saken. Ty även om borgmästarämbetet är nytt så väntar inga större förändringar i det sätt på vilket London styrs. Livingstone har till exempel ingen makt över beskattningen. Det innebär att bankirerna inte behöver frukta några ingrepp i sin levnadsstandard. Den högsta statliga skattesatsen är 40 procent och till detta kommer en kommunalskatt på som mest motsvarande 2.000 kronor i månaden.

Den brittiska regeringen värnar om det guldägg som utgörs av finansdistriktet City, inklusive dess moderna filial längre österut i Canary Wharf. Det är svårt att uppskatta hur mycket finanssektorn bidrar med till den brittiska ekonomin. I en rapport från City Research Project 1995 beräknas dock nettointäkterna (i form av tjänsteexportens värde) till närmare 300 miljarder kronor per år. Den siffran har med all säkerhet ökat väsentligt sedan dess.

Finansklustret

Förutom låga skatter bidrar också “mjuka” faktorer som engelska språket och traditioner till att de finansiella företagen trivs och frodas i London. Staden har varit ett internationellt finansiellt centrum ända sedan Napoleonkrigen i början av 1800-talet. Väsentligt är också lindriga regleringar när det gäller arbetsmarknad, bolagsbildningar med mera. Tillsynsansvaret för ix kommer, vilket är av stor vikt, att ligga kvar i Storbritannien.

Men viktigast av allt är att London har nått en kritisk massa i den meningen att den brittiska huvudstaden utvecklats till ett särklassigt så kallat kluster när det gäller finansiell verksamhet. Här finns all kompetens och alla resurser på plats. Det är härifrån de internationella investmentbankerna hanterar sina portföljer när det gäller tidszonen mellan Nord- och Sydamerika å ena sidan och Asien å den andra.

Eurons införande borde, kan man tycka, främst ha gynnat Frankfurt. Men paradoxalt nog har den varit till stor fördel för London. EMU har nämligen gjort att trenden mot paneuropeisk portföljförvaltning har förstärkts. Och varifrån förvaltar man enklast paneuropeiska portföljer? Jo, från London.