Företagen drunknar i dyra dragkamper

I spåren av den finansiella kraschen ökar nu antalet tvister i näringslivet.

– Det började redan förra året men i år är ökningen tydligare, säger juristen Linn Bergman på Skiljedomsinstitutet (SCC) vid Stockholms Handelskammare.

Att vara ombud i skiljeförfaranden är en lönsam verksamhet för de affärsinriktade advokatbyråerna, som delvis kompenserar nedgången inom förvärvsjuridik. Såväl svenska som utländska företag föredrar i regel att vända sig till skiljenämnd framför en vanlig domstol. Nu varnas dock, från olika håll, för att processen, som tidigare var känd som snabb och flexibel, är på väg att förändras. Förfarandet tar längre tid samtidigt som kostnaderna skenar i väg. Processadvokaten Claes Lundblad på advokatbyrån Roschier berättar om en nyligen avgjord tvist mellan ett svenskt och ett amerikanskt företag.

– Det var en ordinär tvist men bara processen för att komma fram till vilka dokument som skulle lämnas ut av parterna tog ett år, berättar han.

Olle Flygt, som är processadvokat på advokatbyrån Mannheimer Swartling, är inne på samma linje.

– Skiljetvisterna har blivit större och dyrare under senare år. Även om det fortfarande är den klart effektivaste metoden för att lösa näringslivstvister som inte förlikas så tar det ofta längre tid och kostar mer än vad som var tänkt från början, säger han.

Claes Lundblad varnar för att det redan gått så långt att många företag, speciellt i dåliga tider, tvekar inför att driva tvister.

– Även om antalet tvister nu ökar så har den jättevåg som var väntad uteblivit eller åtminstone bromsats upp, det beror troligen på att företagen ställer kostnader mot nytta, säger Claes Lundblad.

Är det inte bra med färre tvister?

Jo, men risken är att olösta meningsskiljaktigheter omkring olika avtal ställer till betydligt större problem i ett senare skede.

Det finns, enligt Claes Lundblad, en risk att företagens tvekan inför att processa resulterar i en bubbelliknande situation där gamla tvister till slut måste redas ut.

Boven heter edition

Claes Lundblad pekar på tre orsaker till att skiljedomsprocesserna blir allt mer omfattande och kostsamma. Den första är att parterna tenderar att lämna in alltmer omfattande skriftliga inlagor till Skiljenämnden trots att de sedan redogör för samma uppgifter muntligt i huvudförhandlingarna.

Den andra är att det blivit allt vanligare att kalla in experter för att bevisa olika förhållanden.

Den tredje, som även flera andra jurister nämner, är ombudens begäran om att få ut allt fler handlingar med bevis från motparten, så kallad edition.

– Det har blivit en trend att begära ut alla möjliga handlingar även sådana som saknar relevans, säger Claes Lundblad.

Olle Flygt håller med om edition är en bov i dramat.

– Inte sällan blir frågan om edition en process i processen som tar tid, kostar pengar och leder till ett större processmaterial, säger han.

Linn Bergman instämmer.

– Det finns en tendens från parternas sida att begära ut allt mer handlingar, även om det inte är som i amerikanska processer, säger hon.

Ett relativt nytt fenomen är elektronisk edition, där även uppgifter som inte finns på papper begärs ut som till exempel mail och loggar. I mål som döms enligt amerikansk rätt kan parterna begära att få ut allt som rör ett visst mål, så kallad electronic discovery. Sådan edition är mycket tidskrävande för bolaget som ska tillhandahålla handlingarna.

– Utomlands finns det en hel industri omkring elektronisk edition, med företag som tillhandahåller olika söktjänster, berättar Claes Lundblad.

I svenska processer är editionsrätten mer begränsad. Att det uppstår sidospår i processen är vanligt även när det gäller andra frågor än utlämning av olika dokument.

– Ibland tycker jag att tvisterna sväller helt i onödan. Det tjafsas om preliminärfrågor och om sådant som inte har någon betydelse. Det gäller inte minst i internationella förfaranden, som ibland utvecklas till något av en orgie i processande i procedurfrågor, säger Olle Flygt.

Linn Bergman håller inte riktigt med att det är själva processerna som får skiljeförfarande att bli kostsam och tidskrävande.

– Det finns också en tendens till att målen som kommer in faktiskt är mer komplicerade, säger hon.

När förfarandet inletts är det bara att vinna som gäller, och då struntar många klienter i kostnaderna.

– Man har bara ett skott i skiljeförfaranden. Tror man att processoddsen förbättras något av att man gör extra utredning är klienterna ofta beredda att satsa ganska mycket pengar på det.

Innan finns det dock en tydlig medvetenhet om kostnader hos bolagen.

– När vi väljer om vi ska gå till domstol eller använda oss av skiljedom så väger vi kostnader mot tidsåtgång och sekretess, säger läkemedelsbolaget Pfizers chefsjurist Inger Brattne.

Skiljedomsförfaranden är ibland, enligt henne, onödigt kostsamt.

– Om det inte är brådskande och ärendet inte är konfidentiellt brukar vi därför föredra domstolsförfarande, säger Inger Brattne.

Ett alternativ som det länge pratats om, men där antalet ärenden än så länge är ganska blygsamt, är medling.

– Det är ett nytt och spännande alternativ till både skiljedom och domstolsförfaranden, säger Inger Brattne.

Claes Lundblad anser att medling inte är ett så bra alternativ. Han pekar på att bolagen först lägger ner en massa tid och pengar på att skriva så bra och heltäckande avtal som möjligt.

– Använder de sedan medling för att lösa tvister så innebär det att innehållet i avtalen ställs åt sidan så att det kan hitta lösningar på annan grund.

Det pratas mycket om skiljemännens ersättningar men det är oftast ombudens arvoden som är den stora kostnaden för parterna. Ett duktigt ombud i en stor tvist kan sysselsätta ett helt team från sin byrå. Enligt Linn Bergman står ombudens arvoden normalt för mellan 80 och 90 procent av slutnotan. Samma advokater får ibland förfrågningar om att ta uppdrag i skiljeman, men då betalningen är betydligt sämre händer det att advokaten trots att uppdragen ofta beskrivs som ”lärorika och spännande” känner sig tvingad att tacka nej.

Linn Bergman berättar.

– Det är ingen kassako för byrån att en advokat tar uppdrag som skiljeman. Fast än så länge har det bara varit ett fåtal riktigt kända advokater som tackat nej, bland annat med hänvisning till diskussioner i byråns ledningsgrupp.

Under årets första nio månader har SCC fått in 173 nya mål, att jämför med föregående år då totalt 176 mål kom in under hela året. Ungefär hälften av de skiljedomstvister som drivs uppskattas gå via SCC medan resten hanteras utanför institutets väggar.