Företagen drunknar i dyra dragkamper

I spåren av den finansiella kraschen ökar nu antalet tvister i näringslivet.

– Det började redan förra året men i år är ökningen tydligare, säger juristen Linn Bergman på Skiljedomsinstitutet (SCC) vid Stockholms Handelskammare.

Att vara ombud i skiljeförfaranden är en lönsam verksamhet för de affärsinriktade advokatbyråerna som delvis kompenserar nedgången inom förvärvsjuridik. Såväl svenska som utländska företag föredrar i regel att vända sig till skiljenämnd framför en vanlig domstol. Nu varnas dock, från olika håll, för att processen, som tidigare var känd som snabb och flexibel, är på väg att förändras. Förfarandet tar längre tid samtidigt som kostnaderna skenar i väg. Process-advokaten Claes Lundblad på advokatbyrån Roschier berättar om en nyligen avgjord tvist mellan ett svenskt och ett amerikanskt företag.

– Det var en ordinär tvist men bara processen för att komma fram till vilka dokument som skulle lämnas ut av parterna tog ett år, berättar han.

Olle Flygt, som är process-advokat på advokatbyrån Mannheimer Swartling, är inne på samma linje.

– Skiljetvisterna har blivit större och dyrare under senare år. Även om det fortfarande är den klart effektivaste metoden för att lösa näringslivstvister som inte förlikas, så tar det ofta längre tid och kostar mer än vad som var tänkt från början, säger han.

Claes Lundblad varnar för att det redan gått så långt att många företag, speciellt i dåliga tider, tvekar inför att driva tvister.

– Även om antalet tvister nu ökar, så har den jättevåg som var väntad uteblivit eller åtminstone bromsats upp, det beror troligen på att företagen ställer kostnader mot nytta, säger Claes Lundblad.

Är det inte bra med färre tvister?

– Jo, men risken är att olösta meningsskiljaktigheter omkring olika avtal ställer till betydligt större problem i ett senare skede.

Det finns, enligt Claes Lundblad, en risk att företagens tvekan inför att processa resulterar i en bubbelliknande situation där gamla tvister till slut måste redas ut.

Claes Lundblad pekar på tre orsaker till att skiljedomsprocesserna blir alltmer omfattande och kostsamma. Den första är att parterna tenderar att lämna in alltmer omfattande skriftliga inlagor till skiljenämnden trots att de sedan redogör för samma uppgifter muntligt i huvudförhandlingarna.

Den andra är att det blivit allt vanligare att kalla in experter för att bevisa olika förhållanden.

Den tredje, som även flera andra jurister nämner, är ombudens begäran om att få ut allt fler handlingar med bevis från motparten, så kallad edition.

– Det har blivit en trend att begära ut alla möjliga handlingar, även sådana som saknar relevans, säger Claes Lundblad.

Olle Flygt håller med om att edition är en bov i dramat.

– Inte sällan blir frågan om edition en process i processen som tar tid, kostar pengar och leder till ett större processmaterial, säger han.

Linn Bergman instämmer.

– Det finns en tendens från parternas sida att begära ut allt mer handlingar, även om det inte är som i amerikanska processer, säger hon

Ett relativt nytt fenomen är elektronisk edition, där även uppgifter som inte finns på papper begärs ut, som till exempel mejl och loggar. I mål som döms enligt amerikansk rätt kan parterna begära att få ut allt som rör ett visst mål, så kallad electronic discovery. Sådan edition är mycket tidskrävande för bolaget som ska tillhandahålla handlingarna.

– Utomlands finns det en hel industri omkring elektronisk edition, med företag som tillhandahåller olika söktjänster, berättar Claes Lundblad.

I svenska processer är editionsrätten mer begränsad. Att det uppstår sidospår i processen är vanligt även när det gäller andra frågor än utlämning av olika dokument.

– Ibland tycker jag att tvisterna sväller helt i onödan. Det tjafsas om preliminärfrågor och om sådant som inte har någon betydelse. Det gäller inte minst i internationella förfaranden, som ibland utvecklas till något av en orgie i processande i procedurfrågor, säger Olle Flygt.

Linn Bergman håller inte riktigt med om att det är själva processerna som får skiljeförfaranden att bli kostsamma och tidskrävande.

– Det finns också en tendens till att målen som kommer in faktiskt är mer komplicerade, säger hon.

När förfarandet inletts är det bara att vinna som gäller, och då struntar många klienter i kostnaderna.

– Man har bara ett skott i skiljeförfaranden. Tror man att processoddsen förbättras något av att man gör extra utredning är klienterna ofta beredda att satsa ganska mycket pengar på det.

Inför valet av processform finns det dock en tydlig medvetenhet om kostnader hos bolagen.

– När vi väljer om vi ska gå till domstol eller använda oss av skiljedom så väger vi kostnader mot tidsåtgång och sekretess, säger läkemedelsbolaget Pfizers chefsjurist Inger Brattne.

Skiljedomsförfaranden är, enligt henne, ibland onödigt kostsamma.

– Om det inte är brådskande och ärendet inte är konfidentiellt brukar vi därför föredra domstolsförfarande, säger hon.

Ett alternativ som det länge pratats om, men där antalet ärenden än så länge är ganska blygsamt, är medling.

– Det är ett nytt och spännande alternativ till både skiljedom och domstolsförfaranden.

Claes Lundblad anser att medling inte är ett så bra alternativ. Han pekar på att bolagen först lägger ner en massa tid och pengar på att skriva så bra och heltäckande avtal som möjligt.

– Använder de sedan medling för att lösa tvister, så innebär det att innehållet i avtalen ställs åt sidan så att de kan hitta lösningar på annan grund.

Det pratas mycket om skiljemännens ersättningar, men det är oftast ombudens arvoden som är den stora kostnaden för parterna. Ett duktigt ombud

i en stor tvist kan sysselsätta ett helt team från sin byrå.

Enligt Linn Bergman står ombudens arvoden normalt för mellan 80 och 90 procent av slutnotan. Samma advokater får ibland förfrågningar om att ta uppdrag som skiljeman, men då betalningen är betydligt sämre händer det att advokaten, trots att uppdragen ofta beskrivs som “lärorika och spännande”, känner sig tvingad att tacka nej.

– Det är ingen kassako för byrån att en advokat tar uppdrag som skiljeman. Fast än så länge har det bara varit ett fåtal riktigt kända advokater som tackat nej, säger hon.

Under årets första nio månader har SCC fått in 173 mål, att jämföra med föregående år då totalt 176 mål kom in. Ungefär hälften av de skiljedomstvister som drivs uppskattas gå via SCC medan resten hanteras utanför institutet.

Nye MSA-delägarens sommarklipp

Mannheimer Swartlings nyblivne delägare Mattias Göransson, 39, fick

i somras ett oväntat samtal.

Tio dagar senare flög han ner med ett anbud till ungerska staten i den internationella upphandlingen och vann jätteuppdraget som kommer att ge byrån miljontals kronor

i arvoden de närmaste åren.

Mannheimer Swartling kommer tillsammans med den ungerska advokatbyrån BNT att företräda den ungerska staten i en energitvist mot det franska energibolaget E.D.F. International S.A.

– I augusti när nästan alla var på semester fick jag ett samtal från den ungerska byrån som undrade om vi var intresserade av att delta i upphandlingen, säger Mattias Göransson.

Den ungerska byrån hade först kontaktat en av byråns numera pensionerade delägare, som i sin tur hade hänvisat samtalet vidare till Mattias Göransson.

Efter samtalet följde tio mycket intensiva dagar. Flera medarbetare fick avbryta sina semestrar för att i stället jobba med anbudet.

– Vi började på torsdag kväll och på söndagen tio dagar senare flög jag ner till Budapest med vårt anbud som skulle vara inne på måndag morgon.

Anbudet var på 300 sidor. Ungefär 60 procent handlade om att visa och intyga att MSA uppfyllde skallkraven.

– Den resterande delen var den roliga där vi fick berätta om vår strategi för att vinna tvisten.

Bland konkurrenterna i upphandlingen fanns några av världens största advokatbyråer, som DLA Piper.

Efter några nervösa veckor fick Mannheimer Swartling och Mattias Göransson besked om att byrån tillsammans med ungerska BNT fått uppdraget.

Det team som kommer att hantera uppdraget består, förutom Mattias Göransson själv, av advokaterna Kaj Hobér, Jakob Ragnwaldh och Tommy Pettersson.

Så började miljontvisten

* Den ungerska staten sade upp tre avtal om att köpa energi till fasta priser från energibolaget E.D.F. International, efter att EU-kommissionen funnit att villkoren kunde betraktas som otillåtna statsstöd.

* Energibolaget hävdar dock att det är mot folkrätten att säga upp avtalen. Avtalen löpte på många år och uppges i utländska tidningar vara värda 100-tals miljoner dollar.

* Tvisten ska avgöras av en skiljenämnd och beräknas pågå mellan 3 och 5 år.