GENMÄLE: Pensionerna och statsskulden

Tidningen Affärsvärlden försökte den 19 april recensera en riksdagsdebatt om regeringens vårproposition. Ett antal viktiga samband tycks inte ha sjunkit in i tidningens medvetande ännu.

Den kritik jag och kristdemokraterna riktat mot regeringens överskottsmål består av tre delar:

Regeringen säger sig genom överskottsmålet ha skapat sig en buffert för att klara konjunkturnedgångar utan att upplåningen ökar. Detta är fel, eftersom överskottet ligger i pensionssystemet, medan statsbudgeten – som styr lånebehovet – går med underskott.

Regeringen påstår att det är överskottsmålet som gör att statsskulden amorteras. Detta är också fel. Det är enbart engångseffekter (utanför det finansiella sparandet) som leder till amorteringen av statsskulden de närmaste åren.

Regeringens överskottsmål för offentlig sektor är inte ett relevant styrmedel eftersom det kommer att innebära ökad upplåning de närmaste åren eftersom AP-fonderna för närvarande går med överskott.

Jämnar ut demografin

Regeringens överskottsmål på 2 procent av BNP är definierat för den offentliga sektorns finansiella sparande. Till offentlig sektor räknas pen- sionssystemet, kommunerna och staten. Pensionssystemet är i och med pensionsreformen en fristående och autonom del av den offentliga sektorn. AP-fonderna ska hjälpa till att jämna ut demografiska skillnader över långa tidsperioder. Premiepensionen är helt privat, men bokförs i nationalräkenskaperna som offentligt sparande. Kommunsektorn förväntas uppnå balans eller ett litet överskott till följd av balanskravet.

Statliga underskott

För staten budgeterar regeringen med stora underskott, så att summan för offentlig sektor blir precis 2 procent i finansiellt sparande. Detta är en orimlig ordning eftersom den leder till ökad upplåning även i högkonjunktur som följd av att pensionssystemet de närmaste tio åren väntas ha ett starkt finansiellt sparande. Vad som då händer i lågkonjunktur kan var och en räkna ut. Anta att vi i stället hade befunnit oss i ett läge där pensionssystemets finansiella sparande var negativt: vore det då rimligt för staten att strama åt kraftigt för att tvåprocentsmålet skulle nås?

Söker nytt mål

Affärsvärlden tycks emellertid tro att det fritt går att flytta pengar från AP-fonderna och folks privata premiepensioner till statsbudgeten om konjunkturen viker, eller om det saknas pengar i statsbudgeten. I ett förmånsbaserat system likt det gamla pensionssystemet skulle detta möjligen gå, men i det nya avgiftsbaserade autonoma systemet där en stor del är helt privat är detta inte görligt. Den buffert som för närvarande byggs upp kommer att behövas för att trygga de stora pensions-utbetalningarna om cirka 10 år.

Kort sagt: det är inte rimligt att statens finansiella sparande ska styras av hur det nya autonoma pensionssystemet för tillfället utvecklar sig. Kristdemokraterna föreslår därför ett nytt överskottsmål. Målet bör vara balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel.

Mats Odell

kd, vice ordförande finansutskottet