Hedgefonder drabbas lätt av övermod

Större frihet ger större chans till hög avkastning. Det är kärnan i argumenten för hedgefonder. Men friheten gör lätt att förvaltaren drabbas av övermod.

Hedgefonder är fonder som har större frihet att placera än vanliga aktiefonder, de kan använda sig av många olika sorters finansiella instrument och olika exotiska strategier. Det är förstås spännande.

“Den största utmaningen en fondförvaltare kan få” hävdar många i branschen. Men samtidigt som hedgefonder ger större chans till hög avkastning så ökar förstås riskerna för spararen. Den avgörande skillnaden mellan en hedgefond och en vanlig aktiefond är att hedgefondens resultat är mycket mer beroende av förvaltarens skicklighet.

En vanlig aktiefond utvecklas nästan alltid ungefär som den eller de börser som fonden investerar på. Om till exempel Stockholmsbörsen stiger 10 procent så ger nästan alla Sverigefonder mellan 5 och 15 procent avkastning.

Men förvaltare av hedgefonder har som sagt mycket större frihet. Om de väljer rätt kan de göra stora vinster trots att börsen faller. Problemet är att förvaltare av hedgefonder riskerar att drabbas av övermod. Det har redan hänt i hälften av de svenska hedgefonderna.

Det äldsta svenska exemplet är Luxonen, som startades i slutet av 1980-talet för exotiska placeringar. Det gick bra tills förvaltaren satsade allt på att den svenska kronan inte skulle falla 1992.

Det senaste exemplet är Intrinsic Strategifond som gick mycket bra under sommaren 1998. Men sedan gick det som det ofta gör i poker eller vid rolettebordet, frestelsen att höja insatserna blir övermäktig. Intrinsic förlorade 70 procent av förmögenheten under sista kvartalet 1998.

Brummer & Partner lyckades däremot extremt bra med sin hedgefond Zenit under 1998, plus 112 procent. Eftersom fonden vid årets slut var på över sju miljarder kronor och avgiften är resultatbaserad så tjänade förvaltarna mer än en halv miljard kronor förra året.

Framgången 1998 berodde främst på att förvaltarna var mycket duktiga att bedömma Stockholmsbörsens telekomaktier, till exempel Nokia och Netcom. Men för att uppnå en sådan avkastning krävs att man tar stora risker.

I början av 1999 satsade Zenit på att det var dags för ett kursras bland IT- och internetaktier i USA (som även många andra tror är en spekulationsbubbla) genom att låna aktier och sälja dem. Men istället för att rasa har det fortsatt uppåt. Resultatet är att Zenit förlorade 11 procent av fondförmögenheten i mars, eller nästan en miljard kronor (se “Förlust för Zenit i mars”).

Var detta att ta en alltför stor risk? Ja. Zenit har varit mycket framgångsrika här hemma på Stockholmsbörsen där förvaltarna har lång erfarenhet och ett mycket brett kontaktnät. Men det är betydligt svårare för ett gäng svenskar att bedöma psykologin hos de miljoner amerikanska småsparare som har blåst upp aktiekurserna i amerikanska IT- och internetaktier.

Övriga artiklar om hedgefonder