Hon nobbar börsen

Att stora verkstadsbolag är familjeägda tillhör numera ovanligheterna i Sverige. Ett undantag är trucktillverkaren Atlet. Medan konkurrenter, som BT, köpts upp av japaner reser investmentbanker och riskkapitalister förgäves till det snart 50 år gamla truckföretaget i Mölnlycke strax söder om Göteborg.
– Vi säljer inte. Våra värderingar väger mer än en påse pengar, säger Marianne Brismar, vd för Atlet. Hon är dotter till Knut Jacobsson som i slutet på 1950-talet grundade företaget.

Redan tidigt slog han fast att Atlet skulle arbeta långsiktigt, vara självförsörjande på riskkapital och att investeringar skulle gå före aktieutdelningar till familjen – principer som dottern Marianne kompromisslöst hållit fast vid.

– Det ska vara ordning och reda, säger hon utan att få det att låta som en floskel. På väggen på kontoret i Mölnlycke hänger ett fotografi med grundarens fem döttrar ståendes på en truck, tidigt på 1970-talet.

– Det är min barndom. Bilden användes som julkort åt kunder och leverantörer. Pappa jobbade nästan alltid. Vi fick boka tid för att träffa honom, berättar hon.

Elva år har gått sedan hon tog över som vd. Och i dag är hon samma arbetshäst som hennes far var en gång i tiden. Efter utbildning till apotekare var karriären egentligen inställd på läkemedelsbran­schen. Men efter ett par år som läkemedelssäljare sökte hon sig till Atlet. Och det var ingen lätt match när hon i början av 1990-talet först tog över som marknadschef och senare som vd.

– Det var jobbigt. Orderingången i Sverige och England sjönk otroligt mycket. Vi fick säga upp personal. Jag tänkte: klarar man det här så kan man resten också.

Sedan dess har det gått bra för den 45-åriga truckchefen. Omsättningen har fördubblats och lönsamheten är på väg upp. Fabriken i Mölnlycke går för högtryck. Stockholmsbörsen känns plötsligt långt borta.

Börsen har åkt berg- och dalbana på senare tid. Känns det skönt att stå utanför och kunna titta på?

– Ja, det är ingen reson på börsens upp- och nedgångar. Jag vägrar att tro att ett företag kan förändras så radikalt under en natt att börsvärdet faller eller stiger med flera miljarder kronor. Det som är bra med att vara ett familjeföretag är att vi kan tänka långsiktigt. Vi slipper kvartalskapitalismen och vi kan själva fatta beslut hyfsat snabbt.

Har det funnits planer på att sätta Atlet på börsen?

– Vi har ett familjeråd där vi diskuterat saken. Men vår slutsats är att en börsintroduktion är fullständigt ointressant. Vi har en god soliditet och behöver inte gå till aktiemarknaden för att exempelvis finansiera förvärv.

Det måste vara rätt så många riskkapitalister som knackar på hos er?

– Oh, ja (suckar). Det har varit jättemånga i år. Det är kontakter på ett eller annat sätt. Det är helt klart så att den här typen av verkstadsföretag är efterfrågade. Men vår ståndpunkt är att vi vill förbli familjeföretag. Det är vår devis.

Truckbranschen präglas av prispress, överkapacitet och konsolidering. Riskkapitalisterna borde därmed ha starka argument för att ni borde sälja.

– Vi har vår nisch och Atlet har en position som vi kommer att behålla även om det sker en konsolidering i branschen.

Men lockar inte pengarna?

– Vi brukar skoja om att våra föräldrar inte har fem utan sex döttrar. Den sjätte heter Atlet. Visst kan vi få en påse pengar. Men för vår familj är det väldigt viktigt att företagets unicitet finns kvar. Om vi säljer till någon som inte delar våra värderingar är jag rädd för att det unika kommer att raderas ut. Vi måste värna kunder och medarbetare på firman.

Ni sparkar inte lika snabbt som ett börsbolag?

– Nej det gör vi inte. Jag brukar säga att när man börjar på Atlet så antingen trivs man och stannar tills man går i pension eller så märker man att man inte trivs och då lämnar man. Men vi har väldigt många långvägare och en otroligt lojal medarbetarkår.

Ni har som princip att vara självförsörjande på riskkapital och är ganska snåla i utdelningen. Varför är det så?

– Vi har så enkla idéer som att pengar på kvällen ska vara mer än pengar på morgonen. Ska vi förbli familjeföretag så måste vi säkerställa att en ganska stor del av vinsten återinvesteras i bolaget. En sådan utdelningspolicy hade inte fungerat i ett börsbolag. Vi återinvesterar just för att kunna bygga nya marknader och produkter. Vi har samma bredd på vårt produktprogram som våra konkurrenter som är mycket större.

Men de är också lönsammare.

– Det stämmer inte. Om du hade gjort en undersökning fram till år 2000 så hade vi vunnit med hästlängder. De sista åren har varit tuffa för oss men det har sina förklaringar genom att vi flyttat hem en fabrik från Tyskland.

Hur viktigt är Kina för er som tillväxtmarknad?

– Vi lägger inte enorma resurser på Asien. Vi har fullt upp med Östeuropa. Regionens fysiska och mentala närhet till oss gör att den i framtiden kommer att vara väl så viktig som Asien.

Då kommer man osökt in på frågan om jobbflytt. Har ni planer på att flytta ut tillverkning?

– Nej, tvärtom. Vi jobbar hårt med att vi ska ha kvar produktion i Sverige. Jag skulle gärna vilja se en efterkalkyl på flyttar som görs. Blev det så bra som man hade tänkt sig?

Skapar politikerna rätt förutsättningar för dig som företagare?
– För fem år sedan var vi väldigt oroliga inom familjen hur det skulle bli med arvsskatten. Men nu har nya regler kommit och det verkar som att politikerna i Stockholm äntligen fattat något.

Och hur är det med politikerna i Göteborg?

– Göran Johansson (ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg) ringer ibland och frågar vad jag tycker i olika frågor. Och han ringer inte bara till mig. Han har järnkoll på läget. Västsvenska företag har dessutom en väldigt god sammanhållning. Inom Västsvenska Industri och Handelskammaren jobbar vi gemensamt om vi exempelvis vill ventilera och få godkännande från Stockholm för exempelvis infrastrukturprojekt.

Det är valår. Vad borde politikerna göra?

– Politikerna borde mycket mer komma ut i verkligheten och se hur det är. Vi blir inte direkt nersprungna av nyfikna politiker. Då omsätter vi ändå 1,6 miljarder kronor. Hur är det då för bolag som omsätter 1,6 miljoner? kan man fråga sig.

I film framställs familjeföretag ofta som en värld full av intriger och spänningar mellan familjemedlemmarna. Hur är det hos er?

– Jag tycker inte att det är så mycket konflikter. Däremot är det ganska roligt att diskutera via familjeråden som vi har två till tre gånger per år.

Vad diskuterar ni?

– Det kan handla om vilken utdelningspolicy vi ska ha, styrelsens sammansättning, Atlets position i dag eller börsintroduktion eller inte. Vi är fortfarande så små så att familjerådet nästan är som en bolagsstämma.

Du var den enda av fem systrar som valde att gå in operativt i bolaget. Känner du en press att inte förstöra pappas livsverk?

– Jag tror inte att det är mer pressande än för någon annan vd. Jag vaknar inte på morgonen och tänker att jag är vd för ett familjeföretag. Jag tänker mer på hur jag ska säkerställa att jag når mina mål eller hur vi ska ta hem en affär.

Din far arbetade dygnet runt i fabriken. Hur är det för dig?

– Vi systrar är alla arbetsmyror. Det ligger i våra värderingar. Man arbetar hårt, gör rätt för sig och följer lagar och avtal. Tänker långsiktigt. Våra ekonomichefer säger att det är injicerat i blodet i familjen Jacobsson.

Men hur många timmar arbetar du i veckan?

– Usch, det kan bli många timmar. Men nu har jag ett barn som gör att jag har sansat mig något. Lördag är min arbetsfria dag i veckan. Den dagen är helig. Annars tänker jag nästan alltid på företaget.

Hur slappnar du av?

– Min man och jag är hobbypiloter. Dessutom kör vi motorcykel. Tidigare hade jag en Honda men den blev för långsam och byttes ut mot en Cagiva (italienskt motorcykelmärke). Jag gillar fart.

Vad lockar med flyg?

– Vi är med i en flygklubb där alla har ett gemensamt och det är flyget. Medlemmarna är allt från trädgårdsmästare till vd. Det som lockar är friheten att kunna ta sig från A till B. Att flyga handlar om att ha kontroll över instrumenten. Jag är kontrollfreak.

Har det funnits någon tidpunkt under dina elva år som vd då du velat hoppa av?

– Nej, jag har lärt mig mycket. Men visst funderar man ibland på vad man håller på med. Jag tror att alla vd:ar tänker så ­ibland. Jobbet tar mycket tid. Då är vi ändå ett familjebolag och inget börsföretag där man har en massa andra intressenter också.

Inledningsvis uppfattade du dig själv som en dålig chef. Hur är det i dag?

– Jag började på Atlet direkt efter Handels. Jag kunde ingenting om ledarskap utan allt var antingen svart eller vitt. Nu är det mycket mer grått för mig. Saker kan vara si eller så och det finns olika aspekter på saker och ting. Jag försöker att vara lyhörd och att lyssna även om jag i vissa sammanhang redan har bestämt mig.

Bolaget är 48 år gammalt. Vad kommer att hända de kommande 10 åren?

– Vi kommer att hålla fast vid vår affärsidé. Den har fungerat i 48 år och det finns ingen anledning att den inte skulle hålla lika länge till. Men jag är inte så säker på att jag kommer att vara vd om 10 år. Knut (pappan, red anm) jobbade som vd tills han var 70. Det tänker inte jag göra. Det är alldeles för hårt tempo, tycker jag.

____________________________________________________

Cool i luften

Född: 1961, dotter till Atlets grundare Knut Jacobsson.

Familj: Gift och ett barn.

Bor: Göteborg.

Karriär: Apotekare och senare civilekonom vid Handels i Göteborg. Började som säljare för ett läkemedelsbolag, 1993 marknadschef på Atlet. Sedan 1995 vd. Sitter i styrelsen för KMT.

Fritid: Kör motorcykel och flyger egen Cessna (”Jag har 350 flygtimmar vilket är bra för en hobbypilot”.)

Bästa flygminnet: ”Utan syrgas får vi med vårt plan bara flyga upp till en viss höjd. När vi en gång skulle passera Alperna tvingades vi därför flyga mellan i stället för över bergen. Det var helt fascinerande och den finaste flygning jag har varit med om.”

Värsta flygminne: ”För två år sedan skulle vi flyga till Menorca. Mitt under flygningen över Frankrike började motorn hacka och låta konstigt. Men vi behöll lugnet och det blev en odramatisk landning. Vi tillkallade en expert som tog sig an planet och det visade sig att en av fyra bultar som håller fast motorn var av! Två dagar senare fick jag en chockattack. Men det löste sig till slut.”

_________________________________________________

Startade i en tvårumslägenhet

Atlet tillverkar och säljer egenutvecklade elektriska lagertruckar. Bolaget startades 1958 i en tvårumslägenhet i Göteborg av Knut Jacobsson. Det som från början var legotillverkning utvecklades så småningom till egna fabriker i Mölnlycke. I dag sysselsätter företaget närmare 1 000 anställda och omsätter 1,6 miljarder kronor. Försäljning sker i 30 länder.