I vapnens skugga

Vapenskramlet mellan Indien och Pakistan blir allt mer högljutt. Det kan vara en fråga om dagar innan en konflikt som direkt eller indirekt berör en miljard människor bryter ut.

En förödande slagväxling mellan två kärnvapenmakter är fullt möjlig, och det innebär att vi över en natt kan vara inne i ett nästan lika allvarligt läge som under Kubakrisen 1962.

Angrepp från extremister

Skälen är religiösa och territoriella. Det muslimska Pakistan har i decennier sett Indien som sin arvfiende, medan hindunationalismen på senare tid fått allt större makt i New Dehlis politiska etablissemang. Det som gjort läget akut är terrorangrepp från muslimska extremistgrupper i det omstridda Kashmirterritoriet.

Likväl bottnar konflikten också i ekonomiska orsaker. 1950 var Sydasien, alltså Indien, Pakistan och nuvarande Sri Lanka, väsentligt rikare än Sydostasien. Sedan länge har regionen blivit omsprungen. Indien har visserligen – sent om sider – ryckt upp sig och genomfört många avregleringar under 1990-talet. I år väntas landets BNP växa med över fem procent.

Pakistan släpar emellertid efter. Det är huvudsakligen självförvållat. På samma sätt som i det gamla Sovjetunionen har de pakistanska politikerna sett militär styrka som det enda sättet att hävda sig mot vad man betraktar som en fientlig omvärld. Pakistans försvarsbudget slukar officiellt cirka fem procent av BNP (den egentliga siffran lär vara dubbelt så hög). Det kan jämföras med Indien där andelen är två procent och ett land i Sydostasien som Filippinerna där siffran är 1,5 procent. Pakistan har satsat stort inte bara på kulor och krut utan tyvärr också på atomer. Kärnvapenprov genomfördes 1998 för att råda bot på ett kroniskt mindervärdeskomplex.

Hårdhänta sanktioner

Men sprängningarna gjorde ont värre eftersom västvärlden införde hårdhänta sanktioner mot Pakistans redan tidigare ytterligt sköra ekonomi. Det oroliga läget gjorde att generalerna åter tog makten. Politikerna har bara betrotts sköta Pakistan under korta perioder och härom året var alltså det dags igen, då general Pervez Musharraf tog makten. Nyligen lät han sig väljas till president. I länder med stort inslag av militärt styre tar ekonomiska hänsyn nästan alltid överhanden. Latinamerikas eftersläpning under 1970-talet och 1980-talet förklaras exempelvis av de regerande generalernas vanstyre.

Indien är däremot en robust demokrati. Om konflikten ska kunna avvärjas vill det till att Indien, som den starkare och tryggare parten, backar först. Förhoppningsvis kan också medling av USA eller någon annan internationell part lugna ner situationen. Men läget i den omstridda Kashmirregionen lär förbli spänt. Någon slags lösning på Kashmirfrågan måste alltså till. Om inte annat för att ge de konstruktiva krafter som trots allt finns i Pakistan råg i ryggen att förespråka ekonomisk utveckling.