IKANO: Sorgebarn och fondförvaltning

Det minsta benet inom Kampradsfären är Ikano. Det ägs i slutänden av Ingvar Kamprads söner Peter, 36, Jonas, 34 och Mathias, 30. Det är ett mindre konglomerat med drygt 700 anställda. Resultatet 1998 blev en vinst före skatt på cirka 220 miljoner kronor.

Moderbolaget heter Ikano B.V. och har sitt säte i Amsterdam. VD och koncernchef är Ikeaveteranen Ingemar Gustafsson. Vid bolagsstämman nu i vår övertog Peter Kamprad ordförandeklubban efter fadern. Den äldste sonen framtonar alltmer som den av de tre sönerna som vill ta över åtminstone en del av ansvaret för Kampradsfären efter sin far.

Ikano B.V. ägs i sin tur av ICAF Antillen N.V med säte i Curacao på Nederländska Antillerna, till stor del av skatteskäl. ICAF håller sina styrelsemöten på plats, så styrelseledamöterna Ingemar Gustafsson och Per Ludvigsson (från Inter Ikea) får då ta sig en tripp till den soldränkta karibiska ön strax norr om Venezuela.

Till Ikanogruppen räknas också Habitatkoncernen, även om den inte ägs av Ikano B.V. utan direkt av Curacaobolaget.

Ikano B.V:s egna kapital är i svenska pengar cirka 1,7 miljarder kronor, att jämföra med Inter Ikeas 15 miljarder. Habitat har efter alla förluster inte så mycket kvar av sitt egna kapital, drygt 100 miljoner kronor.

En del av Ikanobolagen har alltså haft en mycket negativ utveckling, och Ingvar Kamprads omtalade långsiktighet har satts på hårda prov. Kanske har man i vissa fall hållit ut för länge.

Sorgebarnet Habitat

Värst har det varit för Habitat som sfären köpte 1992. Företaget startades i London 1964 av designern och numera storkrögaren Terence Conran (aktuell som ny delägare i och upprustare av Berns i Stockholm). Profilen påminner om Ikeas, modern design till relativt låga priser, om än inte så låga som Ikeas. En stor skillnad är dock att Habitatbutikerna i princip bara har citylägen, vilket också innebär att de är små, i alla fall jämfört med Ikea.

Habitat kom av olika anledningar ifrån sina rötter och Kamprad övertog 1992 den då förlusttyngda möbelkedjan. Det verkade först som om Ingvar Kamprad och hans medarbetare skulle få ordning på Habitat. Men så tog man ett ödesdigert beslut, att 1996 bygga upp en kedja av butiker i Italien i ett joint venture med en italiensk partner.

Så här i efterskott kan konstateras att man köpte in sig för dyrt i projektet och att de flesta av butikerna var för små och fick för dåliga lägen. Italiensatsningen har tyngt Habitat rejält och sägs vara huvudförklaringen till halvmiljardförlusten de senaste tre åren.

Nu är hela Italienengagemanget avvecklat och ledningen räknar med nollresultat för räkenskapsåret som slutar 31 mars 2000. Kanske det till slut kan bli svarta siffror för möbelkedjan, som idag omsätter runt 3,5 miljarder kronor i ett 90-tal butiker, framför allt i England och Frankrike, plus några franchisebutiker.

Fast det finns bedömare som ifrågasätter hela Habitatkonceptet – om det verkligen i dagens hårda konkurrens går att med vinst driva små butiker inne i stadskärnorna med så pass låga priser som Habitats.

Sorgebarnet Micro

Det andra sorgebarnet i Ikanogruppen är Micro som också köptes 1992. Företaget gick 1996-98 sammantaget med drygt 150 miljoner kronor i förlust, som täckts med koncernbidrag. Affärsidén är att sälja bilreservdelar, verktyg och tillbehör billigare än märkesverkstäderna. Det finns dock flera konkurrenter, bland annat Biltema och det framgångsrika och lönsamma Mekonomen som börsintroduceras i vår.

Micros huvudproblem är förmodligen litenheten; idag har bolaget 13 butiker i Sverige (varav en del i anslutning till Ikeavaruhus). Det kan jämföras med Mekonomens 120. Micro har på senare år breddat sortimentet till att även omfatta diverse varor för hem och fritid, för att komma upp i volym. Men konkurrensen är stenhård och breddningen gör kedjan mindre fokuserad.

Ikanochefen Ingemar Gustafsson säger att man funderar över konceptet men har inte planer på att ge upp och sälja.

Ikano äger också 85 procent i det bolag som driver ett Ikeavaruhus i Singapore och ett i Malaysia. Det ger bra vinsttillskott.

Finans och fastigheter

I övrigt handlar Ikano om finansrörelse och fastigheter. Fastighetsrörelsen är stabil och redovisar stigande överskott. Man äger, förvaltar och utvecklar bland annat shoppingcenter i Linköping och Sundsvall där även Ikea är hyresgäster, några hyresfastigheter i Sverige samt sex fastigheter i Prag.

Ikano äger också 75 procent av byggnaderna där forskningsbyn Ideon i Lund huserar och har där ett hundratal hyresgäster.

Slutligen äger Ikano, tillsammans med Skanska, via företaget Retail Parks AB, lokalerna där Sveriges första “factory outlet” finns, Stockholm Quality Outlet i Barkarby norr om Stockholm. Den här fastighetsrörelsen är ännu inte vinstbringande – 1998 blev det minus 13 miljoner efter finansnetto.

Finansrörelsen är mest vin och en del vatten. Ett leasingbolag, Finans AB Barck, går utmärkt. Ikano Banken som man äger tillsammans med Ikea har bra vinstmarginal men för liten volym. Den verksamhet Ikano bedriver i Sverige, Danmark, Norge och England går hyggligt.

Ikano äger cirka 20 procent i Matteus Fondkommission och Inter Ikea drygt 5 procent. I Matteus ingår nu även J P Bank. Som bekant har det stormat rejält kring Matteus med insideraffärer och annat tråkigt. Med ny VD (Hans Lartén från Handelsbanken Kapitalförvaltning) och styrelseordförande från Kampradsfären (Leif G Bengtsson, chef för Ikanos lilla med naggande goda försäkringsrörelse) gäller det nu att återföra Matteus till dess historiskt goda lönsamhet.

En positiv investering har varit 1,4 procent i Framfab, den posten är idag värd över 200 miljoner.

Åtta fonder

Under 1999 drog Ikano igång ett nytt fondbolag i Luxemburg, Ikano Advisory Management S.A., som bland annat ska förvalta ett antal av alla miljarderna i Kampradsfären

Fondbolaget leds av dansken Jens Nordahl, som arbetat i Ikano i tio år. Det ska förvalta kapital åt företag i sfären och åt externa institutioner och privatpersoner via åtta fonder, “Ikano Funds”, med ett totalt kapital på 2 miljarder euro (17 miljarder kronor).

Kampradsfären kommer förmodligen att vara den största investeraren i fonderna och här kommer man alltså att placera en stor del av det väldiga kapitalet som finns vid sidan av Ikea.

Ett skäl till arrangemanget är givetvis att man vill ha en så proffsig förvaltning som möjligt, ett annat en välbehövlig samordning av sfärens kapitalförvaltning. Ett tredje och väl så viktigt skäl är behovet av kontroll över kapitalet. Den dagen Ingvar Kamprad inte längre har kontroll över sitt livsverk kan dagens upplägg vara riskabelt. Man vet helt enkelt inte vad som kan hända med alla miljarderna om de som idag är utspridda på olika bolag i den vittförgrenade sfären.

En konsekvens av att kapitalet i ökande utsträckning kommer att förvaltas via fonder i Luxemburg är att det blir svårare att se var det är placerat. I dag kan man spåra en hel del innehav i svenska börsbolag via “Ägarna och makten” (Sundqvist/Sundin) eller AMB (Affärsvärldens aktiemarknadsbevakning). I framtiden kommer de att döljas under rubriken Utländska ägare och förvaltare, en konsekvens som Ingvar Kamprad säkert inte har något att invända emot…

Man har valt ett ovanligt sätt att förvalta och administrera fonderna. I stället för att bygga upp en egen jättestab lägger man ut förvaltningen på ett femtontal förvaltare i olika delar av världen. Kontrakterade är bland annat Morgan Grenfell, Goldman Sachs, Deutsche Bank, holländska ABN och schweiziska UBS.

“Vi vill ha de absolut bästa”, säger Jens Nordahl.