Inte så fritt

Fondförsäkringar säljs ofta med argumentet att spararen själv kan välja fonder, och därmed risknivå, efter egna preferenser för att på så sätt kunna påverka sin avkastning. Det är sant att valfriheten i fondförsäkringar är större än i traditionellt livsparande, där tillgångsfördelningen bestäms av portföljansvarigas analyser. Däremot är valfriheten i fondförsäkringar inte större än i ett IPS-sparande, där det finns fler produkter att välja mellan och fondutbudet dessutom är större. Ändå betalar spararen mest för en fondförsäkring.

Avgifterna tas ut på många olika nivåer. Dels betalar spararen avgifter till försäkringsbolaget i form av premieavgift (köpavgift) samt fast och rörlig försäkringsavgift (årlig). Dels betalar spararen en årlig förvaltningsavgift till fondbolaget. Alla institut tar inte ut alla typer av avgifter.

Dyra byten

Vad tar försäkringsbolaget betalt för? Fondbolaget står för förvaltningen av fonderna och får betalt för tjänsten via förvaltningsavgiften. Spararen plockar själv ihop de fonder som ska ingå i försäkringen och bestämmer på så sätt övergripande placeringsstrategi och risknivå, som man sedan kan ändra i takt med att preferenserna ändras.

Avgiften till försäkringsbolaget är alltså delvis en ersättning för administration av fondbyten. Med tanke på avgifternas storlek borde det räcka till en väldig massa fondbyten. Omvänt kräver det mycket aktiva sparare för att få valuta för pengarna. Tänk på att man får byta fonder lika ofta i sitt IPS-sparande som i sin fondförsäkring, utan att det kostar extra.

Men i själva verket beror nog de hög avgifterna på att försäkringsbolagen och bankerna har höga kostnader för sina stora säljorganisationer. Det krävs nog i regel ett par timmars konsultation för att övertyga kunden om att denne ska avvara ett par hundralappar varje månad idag för en förhoppningsvis bättre situation i framtiden.

Fångade kunder

Dessutom utgör inte avgifterna för fondförsäkringarna något egentligt konkurrensmedel för försäkringsbolagen. I likhet med traditionellt livsparande, men till skillnad från IPS, går det i dagsläget inte att flytta sitt sparande från ett institut till ett annat. En fångad kund innebär intäkter för lång tid framöver.

Alla institut, utom Handelsbanken och SPP, tar en rörlig årsavgift, vilket gör att avgifterna ökar i takt med att sparbeloppet växer, dels till följd av insättningar, dels till följd av värdetillväxt, trots att årsbeskeden inte blir fler och konsultationen rimligtvis minskar.

Exakt hur dyrt det kan bli i vissa fall framgår med skrämmande tydlighet av Sparindikator, liksom hur mycket avgiftsskillnaderna mellan fondförsäkring och IPS slår. Veckans exempel är en person som sparar 18.000 kronor om året, det vill säga ungefär vad som är maximalt avdragsgill om man tjänar mindre än 364.000 kronor.

Av kolumn 1 i tabellerna på sid 49 (se den tryckta tidningen, nummer 17/1999) ser man hur mycket sparandet är värt efter 20 år. Som vanligt är det bara avgifterna som skiljer de olika instituten åt inom respektive sparform. Detta för att vi i Sparindikatorn alltid räknar med en avkastning på sju procent för aktier och fem procent för räntebärande. Det är rimligt att anta samma avkastning för alla alternativ när man tittar på 20-årsperider, eftersom det är omöjligt att lägga en prognos för så långt in i framtiden.

Inflationsrensat har spararen satt in drygt 328.000 kronor under perioden. Låt säga i en aktiefond knuten till en fondförsäkring. I bästa fall, Handelsbankens indexfond Aktiefonden, har pengarna vuxit till 508.000 kronor. I sämsta fall, LF Wasa Japan, har pengarna bara ökat med 25.000 kronor till 353.000 kronor. Till saken hör att vi belastar fonden med den faktiska kostnaden, totalkostnadsandelen (TKA), och inte bara förvaltningsavgiften. LF Wasa Japanfond redovisade en TKA på 3,52 procent i fjol och Handelsbankens Aktiefond är en indexfond, som har en TKA på drygt en procent.

Tänkvärda olikheter

Ännu mer intressant är skillnaden mellan fondförsäkringar och IPS. Föreningssparbanken exempelvis tar en IPS-avgift på 125 kronor per år. Fondförsäkringen hos Sparfond kostar samtidigt 120 kronor plus 0,75 procent av förmögenheten per år.

Till båda dessa sparformer kan man knyta samma fond, låt säga en utlandsfond med TKA strax över 2 procent. Skillnaden blir alltså avgiften på 0,75 procent av förmögenheten. Efter 20 år har den som valde IPS fått se sina pengar växa till 480.000 kronor, medan den som valde fondförsäkring får nöja sig med 439.000 kronor.

Övriga artiklar om fondförsäkringar