Kommentar: Rysare väntar UMTS-kandidaterna – och PTS

Smekmånaden är definitivt över för de tio konsortier som vill bygga UMTS-nät, det som kallas för den tredje generationens mobiltelefonisystem (3G), i Sverige.

Konsortierna har under den senaste veckan kämpat med uppgiften att lämna in kompletterande information till Post- och telestyrelsen (PTS) som ansvarar för tilldelningen av de fyra licenserna. PTS vill få tillgång till de centrala delarna i de beräkningsunderlag som varje konsortium använts sig av i sina ansökningar.

Kaxiga utspel i media och besöken på PTS hör därmed till historien när myndigheten på egen hand kan granska hållbarheten i varje ansökan utan inblandning från de sökande själva.

Officiellt hörs bara positiva tongångar från de tio konsortierna. Att PTS med kort varsel begär in mer information är odramatiskt och väntat, nu får vi en chans att bevisa hur bra vi är, säger de.

Samtidigt kommer signaler att läget i själva verket är betydligt mer pressat. Ekonomi24 har pratat med ett stort antal personer som på ett eller annat sätt deltar i urvalsprocessen eller har insyn i PTS arbete. Ingen av dem vill framträda med namn men med bandspelaren avstängd framkommer ett allt mer upptrissat känsloläge.

Klart är att PTS på torsdag sitter på den information som varje konsortium använt som underlag för sin ansökan. De operatörer som lovat för mycket hamnar därmed ovillkorligen i en rävsax. På samma sätt faller de bort som valt att hålla en lägre profil.

För PTS är det en nödvändig process. Majoriteten av de sökande har nämligen utlovat full täckning redan vid den första kontrollpunkten 2003 och anser sig därmed få full poäng i tävlingen. Därmed skulle betydligt fler ha rätt att få tillgång till de licenser som ska delas ut än de fyra som slutligen vinner.

En allmän uppfattning är att PTS har överraskats av att så många har bjudit så högt. PTS anses ha en omöjlig position som de ändå verkar göra allt för att lösa.

Att de begär in ny information på en så detaljerad nivå som nu är fallet stärker PTS möjligheter att sålla ut de fyra som är bäst. Men det betyder inte att det slutliga urvalet kommer att vara objektivt. PTS måste basera beslutet på antaganden vare sig de vill det eller inte. Därmed öppnas dörren till en flod av spekulationer och rykten.

Problemet är att ingen har byggt ett UMTS-nät i Sverige, eller i något annat land heller för den delen. Alla inblandade arbetar med antaganden som grundar sig på olika erfarenheter och beräkningsmodeller. Frågan är nu vem som är mest trovärdig.

Statens ägande i Telia och företagets långa relation med PTS är utan tvekan den mest omdebatterade faktorn. Att PTS är en statlig myndighet minskar inte spekulationerna. Telia, som tagit mycket stryk i samband med börsnoteringen, får också de hårdaste råsoparna i ryktesfloden.

Röster från flera läger säger att det är orimligt att Telia inte skulle få en licens. Däremot skiljer sig förklaringarna till detta. Några säger att Telia åker gräddfil och har satt press på PTS för att få en licens, andra säger att Telia får en licens för att de är bäst på mobiltelefoni i Sverige och är den mest trovärdiga deltagaren i tävlingen.

På ytan är det dock ett annat röstläge som gäller. I offentlighetens ljus ses PTS som en suverän instans som inte går att påverka. Att läckorna hittills varit obefintliga från PTS sida visas också av att ryktena och spekulationerna i påfallande grad stannar vid att vara just rykten och spekulationer.

Senast den 30 november lättar PTS på förlåten och avslöjar vilka de fyra UMTS-vinnarna är. Tiden fram till dess blir en rysare för alla parter och det gäller att hålla god min i elakt spel. Inte minst när det är miljardbelopp som står på spel.