Kommentar: Stycka läkemedelsjättarna!

Av Lars-Eric Bränfeldt Det är något desperat över alla läkemedelsfusioner, som mest ger kortsiktiga vinster. Snart kan vi få se en motsatt trend: en uppdelning av de stora i mindre bolag.

När världens största läkemedelsföretag, amerikanska Pfizer, i mitten av juli lade ett bud på Pharmacia, sjönk Pfizerkursen med 20 procent. När det i juni blev bekant att brittiska Glaxo Smith Kline, det näst största företaget, övervägde att köpa Bristol-Myers Squibb gick Glaxokursen ned rejält. Aktiemarknaden misstror numera med rätta alla stora läkemedelsaffärer. Placerarna har lärt sig att fusioner är ett tecken på svaghet. Även om det uppstår möjligheter till besparingar så är vinsterna kortsiktiga.

Historiskt är det väl belagt att fusionerade läkemedelsföretag långsiktigt har en sämre vinst- och kursutveckling än företag som växer av egen kraft. Det finns nästan inga undantag från denna regel. Att fusionerna ändå fortsätter beror på att fusioner föder nya fusioner, tills man blir uppköpt som Pharmacia.

Fusionsvägen är ohållbar och ger ett desperat intryck. Större bolag är inte lösningen. Läkemedelsindustrin brottas med patentutgångar för många storsäljare, hårdare myndighetskrav och tuffare prisförhandlingar med finansiärerna av läkemedelsnotan. Men det största bekymret är internt: Varför går det inte att få fram fler innovativa läkemedel, trots allt större satsningar på forskning och utveckling?

Vinster äts upp Problemet med fusioner i läkemedelsbranschen är att de synergivinster som uppnås inom produktion och marknadsföring äts upp av negativa effekter inom forskningen. Det uppstår oro och osäkerhet när organisationer ska slås samman och beslut centraliseras. Nyckelpersoner, vana vid att arbeta självständigt, hoppar av. Lovande projekt dödas eller avyttras. Trots många sammanslagningar och större FoU-budgetar har inte flera nya produkter kommit fram ur laboratorierna. Förra året nådde 28 nya läkemedel marknaden, lägsta siffran sedan 1994. Forskningen är uppenbarligen ineffektiv, sannolikt till stor del beroende på att kreativiteten dödas i allt större forskningsbyråkratier. De riktigt innovativa produkterna kommer ofta fram i små organisationer, t.ex. hos bioteknikföretagen.

Det finns visserligen stordriftsfördelar inom forskningen, både i den tidiga upptäckarfasen där ny dyr teknik gör det möjligt att snabbt få fram intressanta substanser och i den sena kliniska fasen då stora kostsamma patientstudier ska göra. Men i den viktiga mellanliggande fasen, när valen av substans ska göras, är det inte storleken på företagen som är avgörande. Då är det förmågan att vara innovativ som gäller. Och innovativa forskare kräver ofta stor frihet som inte alltid erbjuds i de stora företagen.

Frågan är om vi inte på sikt kommer att få en uppdelning av de stora läkemedelsbolagen i mindre bolag, specialiserade på olika terapiområden. Det är nog enda möjligheten att få upp produktiviteten i forskningen. Nya kunskaper om den mänskliga arvsmassan gör att det också kan bli möjligt att klara marknadsföringen utan att bygga upp jättelika säljorganisationer. Det räcker med mindre specialiserade säljstyrkor.

Uppdelning nästa Investmentbankerna, som hittills drivit på konsolideringen i branschen, får byta affärsidé och försöka tjäna pengar på att bryta upp de koncerner man en gång varit med om att skapa.

De stora läkemedelsbolagen har hittills försökt möta den svaga forskningsproduktiviteten på två sätt, dels genom att göra interna förändringar så att FoU-arbetet bedrivs mer självständigt i mindre enheter, dels genom att ingå avtal med bioteknikföretag kring olika substanser som ser lovande ut. Men förändringar tar tid och det är lätt att gå på minor.

Glaxo Smith Kline har delat upp sin forskning i sex relativt självständiga bioteknikliknande bolag. Än så länge går det inte att se något effekt av förändringen. Flödet av nya produkter är fortfarande magert, en rad forskningsbakslag har ägt rum och sänkt förväntningarna på bolaget.

Bristol-Myers Squibb ingick i fjol den största uppgörelse som gjorts med ett bioteknikföretag. BMS hoppades att ett avtal med Imclone, kombinerat med ett betydande ägarskap, skulle ge nya storsäljare på cancerområdet. I stället har affären Imclone blivit en mardröm, sedan den amerikanska registreringsmyndigheten underkänt ett nytt preparat från bioteknikföretaget. Ledningen för BMS har fått gå och bolagets framtid är osäker.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.