Konjunktur: En helt annan bild

Om man bara tittar på siffrorna i prognoserna från riksbankenoch Konjunkturinstitutet (KI) är skillnaderna inte så stora.Båda spår att tillväxten blir strax över två procent i år. Närdet gäller nästa års tillväxt är KI mer optimistisk änriksbanken.Men den största skillnaden ligger i riskbedömningen.Riksbanken fortsätter att betona att risken för en svagareinternationell konjunktur fortfarande är lika stor som idecember, när den förra inflationsrapporten presenterades. Ochenligt riksbanken innebär det att risken för lägre inflation äni huvudscenariot är större än att den blir högre. Det är ettviktigt skäl till att riskbanken sänkte räntan i förra veckan.Tongångarna i KI:s nya prognos är helt annorlunda. KI slår fastatt riskerna för en djupare nedgång i den svenska ekonomin harminskat sedan den förra prognosen i november. Och ett viktigtskäl är att situationen i omvärlden ser bättre ut än i höstas.Situationen på de internationella finansmarknaderna harstabiliserats, börskurserna har återhämtat sig och fleraasiatiska länder har börjat återhämta sig. Risken för envärldsomfattande recession har enligt KI minskat betydligt.

KI menar dessutom att snabbt stigande sysselsättning ochfortsatt stor optimism bland hushållen är inhemska faktorer sominnebär att sannolikheten för en starkare tillväxt i Sverige äni huvudscenariot överväger. Sysselsättningen inom industrin harvisserligen försvagats, men antalet nya lediga platser på helaarbetsmarknaden är fortfarande stort och tyder inte på någonsnar försämring. Enligt KI kan den förvånansvärt starkaarbetsmarknaden vara ett tecken på att efterfrågan kan blibättre än väntat. Att företagen inom tjänstesektorn nyanställerså många kanske beror på att de väntar sig starkare efterfråganän vad KI:s prognos förutsätter. Dessutom kansysselsättningsökningen i sig bidra till starkare efterfrågangenom att inkomsterna ökar.KI, som presenterade sin rapport dagen innan riksbankenaviserade att styrräntan sänks med ytterligare 0,25procentenheter, drog därför den felaktiga slutsatsen attriksbanken knappast skulle sänka styrräntan mer. Att inflationenäven enligt KI:s prognos ser ut att bli så låg som under enprocent både i år och nästa år beror ju i ganska hög grad påtillfälliga effekter.Den underliggande inflationen håller sig enligt KI:s prognos på1-1,5 procent. Det är visserligen också lågt. Men KI menar attdet ändå vore rimligt att avvakta effekterna av tidigareräntesänkningar. Riksbanken hade ju redan före den senastesänkningen från 3,15 till 2,9 procent sänkt styrräntan mednästan en procentenhet sedan i november. Eftersompenningpolitiken verkar med så stor eftersläpning menade KI attdet hade varit rimligt att avvakta med ytterligareräntesänkningar.

USA-skillnader

Hur kan riksbanken och KI komma till så olika slutsatser?Ett viktigt skäl verkar vara olika bedömningar av riskerna i denamerikanska ekonomin. I och för sig finns det knappast någonkonjunkturbedömare som just nu inte garderar sig för effekternaav en kraftig nedgång på den amerikanska börsen. Det är inteheller rimligt att tro att amerikanerna kan fortsätta att ökasin konsumtion snabbare än inkomsterna i all evighet. Enbörskrasch kan bli det som sätter stopp för den långahögkonjunkturen. Och risken finns att det ger en mycketkraftigare avmattning än väntat i USA. Det skulle dämpakonjunkturen också i resten av världen.Denna risk överskuggar andra positiva faktorer i riksbankensbedömning. I KI:s och även många andras bedömningar är riskenför effekterna av en oväntat kraftig amerikansk avmattning enrisk som balanseras av andra positiva faktorer som attutvecklingen i Asien är på väg att vända, att börskurserna haråterhämtat sig och att finansmarknaderna har stabiliserats.Men även om behovet av ännu lägre styrränta enligtAffärsvärldens syn, som ligger närmare de mer optimistiskabedömarna, har minskat under de senaste månaderna så görräntesänkningen förmodligen ingen större skada. Det finns enrisk att kronan, som enligt riksbanken redan är undervärderad,försvagas ytterligare. Reaktionerna omedelbart efterräntesänkningen var dock ytterst måttliga. Kronan försvagadesnågot mot dollarn och var oförändrad mot euron den dagen räntansänktes.

Sista sänkningen

Men Affärsvärldens gissning är att detta var den sistaräntesänkningen. Hittills har den europeiska centralbanken, ECB,inte gett några signaler om att räntan i EMU-länderna skasänkas. Tillväxten i EMU-länderna var visserligen betydligtsvagare än i Sverige i slutet av förra året. Men ECB har ändågjort bedömningen att risken för högre inflation i EMU-ländernaär ungefär lika stor som risken för lägre inflation. Ochprognoserna för tillväxten under helåret 1999 ligger på ungefärtvå procent, ungefär samma nivå som i Sverige alltså.Inflationen i EMU-länderna väntas också ligga på 1-1,5 procent iår och nästa år.Och det är ju just där den ska ligga eftersom ECB:s mål är atthålla inflationen mellan noll och två procent. Eftersom ECB:sinflationsmål är litet strängare formulerat än riksbankens ärdet naturligt att ECB håller en något högre ränta med i övrigtlikartade förutsättningar.Och att riksbanken skulle fortsätta att sänka räntan om inte ECBsänker verkar osannolikt. Att sänka räntan till 0,1procentenheter under ECB:s nivå var djärvt, och längre än såvågar riksbanken knappast gå. Riksbankens egen inflationsprognosvisar ju också att man redan med oförändrad reporänta skulle hakommit ganska nära målet på två procents inflation. Sänkningenmed 0,25 procentenheter borde bedömas som tillräcklig för attinflationen långsiktigt ska hamna nära två procent.