KRÖNIKA: När portföljen blir för stor

Ju större, desto bättre. Med den filosofin brukar man kommalångt som kapitalförvaltare. I dagens hårda konkurrens är detinte många firmor som anser att de kan ta ut de fem till sjuprocent i årlig förvaltningsavgift som var normen för flera årsedan. Med förvaltningsintäkter på bara cirka en procent avkapitalet blir det mycket viktigare än förr att ha volym påverksamheten.

Det finns emellertid gränser för hur stor man kan bli somförvaltare. I Sverige har AP-Fonden länge legat på eller överden gränsen när det gällt placeringar på obligationsmarknaden.Ett förvaltat kapital på uppemot 600 miljarder kronor har gjortatt fonden blivit som en val i en swimmingpool, det vill sägaförvaltarna har knappt kunnat göra några affärer utan att detmärkts ordentligt på prissättningen. Detta har också märkts påavkastningen, som varit sämre än hos de andra svenskaförvaltarnas obligationsportföljer.

Nu har alltså även en stor förvaltare på aktiemarknaden gått ini väggen, i och med att amerikanska Fidelity beslutat stänga sinMagellanfond för nya privatkunder. Åtgärden överraskar, eftersomfonden så sent som för två år sedan gjorde en skicklig ochlyckad positionsförflyttning ut ur IT-sektorn utan att marknadeni övrigt märkte något. Därmed klarade sig Magellans andelsägareundan en sättning i kurserna för informationsteknikaktier.Nedgången blev dock kortvarig och sedan dess har fonden intekunnat ta igen förlorad terräng.

Enda anledningen till att Magellan ändå fått en rätt godutveckling hittills i år, plus 22 procent, beror på att fondentill allt annat än namnet blivit en indexfond. Den har alltsåköpt New York-börsens tongivande aktier, vilka allt mer blivitde enda där fonden kunnat göra affärer i tillräckligt stor skalautan att priset dragit iväg.

För alltför många riktigt stora fonder blir fundamentalanalysenlidande när de söker placeringar. Det viktigaste kriteriet bliri stället likviditet, orderdjup och free float (den andel avaktiestocken som inte ligger på fasta händer). Och eftersomMagellan grundades och marknadsförts som en aktivt förvaltadfond var det i längden inte möjligt att låta den fortsättautöver dagens volym på närmare 500 miljarder kronor. Stängningenvar säkert ett smärtsamt beslut för Fidelitys ledning, eftersomfondnamnet representerar ett mycket stort värde påspararmarknaden.

LAGOM PORTFÖLJVad är då den rätta storleken på en portfölj? Ser man tillantalet aktier är 20-30 bolag lagom, menar privatkundsrådgivarnavid investmentbanken Goldman Sachs. Är portföljen merkoncentrerad blir risken för stor; är den än mer utspridd är detlika bra att välja en indexfond, anser firman.

När det sedan gäller storleken i kronor räknat blir det en annansorts diskussion. Vanliga sparare gör knappast några störrevinster på att sprida sitt kapital mellan ett par olikaförvaltare, åtminstone inte om man har ett någorlunda brettproduktutbud via sin bank eller sitt fondbolag.

För en institution eller ett företag med en normal likviditet,exempelvis en mindre kommun eller ett litet eller medelstortföretag, räcker det ofta med en förvaltare. Två förutsättningarmåste dock vara uppfyllda. För det första skall man pröva,eventuellt med hjälp av en konsult, dennes tjänster mot de somerbjuds hos konkurrerande firmor. För det andra skall den egnaförvaltaren utan knot förmedla placeringar i sparprodukter frånkonkurrenter. Det här innebär att om Skandiabanken är minhuvudförvaltare, skall dennas personal med ett leende påläpparna hjälpa till om jag vill sätta en del av kapitalet i enS-E-Banksfond.

Kapitalmarknadens jättar, som AMF Pension eller något avstorföretagen, kan dock med fördel lägga ut stora stycken avkapitalet på flera händer. Baktanken, att genom mångfald få uppden totala avkastningen, förklarar också ambitionen i det nyasvenska pensionssystemet att sprida uppdragen på ett stort antalolika förvaltare.

Det här sker också i den verkliga världen. Antingen kan detgälla att låta olika aktörer tävla om att sköta likartadeskuldeller tillgångsportföljer, vilket riksgäldskontoret gör.Eller också kan det handla om att fördela kapitalet uteftergeografi eller tillgångsslag. Nobelstiftelsen har ända sedanslutet av 1970-talet använt förvaltare i New York för att skötasina amerikanska aktieinvesteringar och flera svenska fondbolaganlitar Hongkongbaserade firmor i skötseln av sinaAsienportföljer. Men att fördela förmögenheten på ett antalförvaltare är inte helt smärtfritt. Det innebär administrativtmerarbete och ställer högre krav på finansavdelningen. En delkonsultfirmor, som Wassum Investment Network i Stockholm, menaratt de kan hjälpa till även med den här biten (förutom självaupphandlingen).

Och visst, det är möjligt att även lägga utavkastningsvärderingen på utomstående krafter. Men det gårknappast att komma ifrån att mångfald när det gällerinstitutionell portföljförvaltning bara är något för de riktigtstora aktörerna.