Länge leve kärnkraften

“Så sätter vi punkt för kärnkraften” rubricerades en debattartikel förra veckan där representanter för socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet presenterade en ny energiuppgörelse. Men slutpunkten lär hamna långt fram

i tiden. Kärnkraftverken är seglivade därför att de har visat sig vara så säkra och ekonomiskt fördelaktiga att driva. Politiskt har det varit mycket svårt att avveckla dem.

Det senaste försöket är inspirerat av den tyska modellen och innebär att elbranschen ingår en överenskommelse med regeringen om en viss total mängd el som får produceras från det samlande kärnkraftsprogrammet innan det avvecklas. Den totala mängden får fördelas mellan de olika kraftverken. I gengäld garanteras att kärnkraften får en fullständig skattebefrielse och att staten underlättar för branschen att driva verken under den avtalade tiden.

Den svenska kraftbranschen är försiktigt positiv eftersom uppgörelsen och energipropositionen ger handlingsfrihet och eliminerar den politiska osäkerhet som har funnits. Om parterna kommer överens återstår att se. En förutsättning är att kärnkraftsskatten försvinner. Blir den kvar är kärnkraftens framtid svårbedömbar. Skatten, som successivt höjts och är unik inom EU, gav statskassan två miljarder kronor i fjol. Och vad ska kärnkraften ersättas med? Vindkraft, biobränsle och besparingar räcker inte. Då återstår rysk och norsk naturgas med ökade utsläpp av koldioxid som resultat.

Kärnkraftverk kan leva många år. Det fanns länge en missuppfattning att de bara kunde klara 25 år, som är den bokföringsmässiga avskrivningstiden. Men den ekonomiska och tekniska livslängden är mycket längre.

Ur drift efter 50 år

I nordvästra England finns världens äldsta kommersiella reaktor fortfarande i drift, Calder Hall. Den startades 1956 och är planerad att tas ur drift 2006, alltså efter 50 år. Reaktorn som ligger i ett block med fyra aggregat, byggda 1956-59, har fungerat väl i alla år. Den uppges ha varit i drift 95 procent av tiden.

En reaktor kan förmodligen gå i mer än 50 år. Det som sätter gränsen är reaktortanken. Den åldras kontinuerligt på grund av strålningspåverkan, men kan sannolikt hålla i alla fall 60 år. Övriga delar i ett kärnkraftverk kan bytas ut: turbin, generator, rör och övervakningssystem.

I Sverige håller den äldsta reaktorn, Oskarshamn 1, på att renoveras. Den togs i drift 1972 men kommer att bli landets modernaste när den åter tas i drift i oktober i år. Då har två miljarder kronor investerats under 10 månader i ny turbin, ett nytt mjukvarubaserat styr- och reglersystem och en omfattande ombyggnad av kontrollrummet.

Reaktorn kommer att uppfylla högt ställda krav på säkerhet och tillgänglighet. Den beräknas kunna gå minst 20 år till. I så fall blir livslängden mer än 50 år för Oskarshamn 1.

Om övriga reaktorer genomgår samma renovering, och reaktortankarna är i gott skick, kan de svenska reaktorerna vara i drift kanske ytterligare 40-45 år. Mängden producerad el ökar genom moderniseringen, vilket innebär att bortfallet från Barsebäck, om hela blocket avvecklas, mer än väl kan täckas genom effekthöjningar vid övriga aggregat.